Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Så var det dags igen.

I början av februari så börjar jag på Akademiska igen. Den här gången på kirurgavdelningen för nedre gastro (nedre delen av buken). En sak är dock väldigt annorlunda den här praktiken från förra. Den här gången ska jag ha eget ansvar för sex patienter tillsammans med en annan student. Eget ansvar. Handledaren ska bara finnas där som "resurs". Undrar hur många patienter som överlever den behandlingen?

Men än är det inte praktik. Nu pågår tre veckor teoretiska studier. Som hjälp under denna tid har jag nya medicinen och Eva (feathersanddown på bloggis). Vi är tillbaka i samma klass igen, äntligen! Föreläsningarna blir mycket trevligare med Eva bredvid.

I övrigt drar mitt privata, hemtrevliga kaos vidare. Leoniden försöker lära sig att faktiskt somna i sin egen säng (inte bara i våra famnar), men än så länge är han inte särskilt motiverad. Vi ägnar mycket tid åt att hålla honom sällskap när han ligger nerbäddad och försöker sova, och han ägnar mycket tid på att bevisa att han inte är det minsta trött (Inte det minst trött. Inte det minst... Zzzz.). Jag tror att jag kan speldosans varenda liten not utantill, säkerligen baklänges också.

Så fort jag ska sova, åka buss, städa eller någonting annat monotont försvinner jag in i Gabriel Garcia Marquez värld. Jag hittade äntligen boken som Reine alltid tyckt mest om, som talbok. Nu är hjärnan helt inställd på att det overkliga är verkligt och att ingenting förvånar. Det var alldeles för länge sedan jag levde mig in i den magiska realism som finns i den latinamerikanska litteraturen. Varför glömmer jag hur fantastiskt det känns?

- - -

Nu drar tiden ihop sig för middag. Jag har en inläsningsdag och tillbringar den med sovmorgon, att låta BVC sticka nålar i Leoniden, duscha länge och sedan kollapsa i soffan och återigen konstatera att mitt blodtryck borde sikta lite högre. Jag vet inte om det drabbar andra, det där med att man knappt kan stå upp efter en längre dusch? Själv blir jag vinglig, yr och förpassad till vågrätt läge. Det finns ett skäl till att jag oftast badar, eller duschar snabbt...

Middag var det, ja. Sedan beger jag (och Leo, om han vaknar tills dess) mot Stockholm för en stund med fröken B. När jag kommer hem blir jag innebandyänka resten av kvällen, med andra ord kommer jag och Leo att ägna oss åt att rulla runt i hans lekpöl och lyssna på Garcia Marquez. Jag gillar lediga dagar. Skarpt.

Skrivet av älskadekaos, 2010-01-20 15:16