Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-
En tunn linje.
De senaste dagarna har varit vackra.
Valentin har fötts, jag har fått föreläsa om Rättvis Handel, firat mammas födelsedag, haft information om examensarbetet, varit på världsbutiken Globalens årsmöte, gått i fackeltåg mot utförsäljningen av våra studentbostäder, träffat Emils nya vän och genast tyckt om henne, lekt med Leoniden och fikat med Emms och Elin och besökt Valentin, Nina och William en kortis. En resa har bokats till Las Palmas, jag, Leoniden och Emil har festivalplaner i sommar, jag har sökt roliga sommarkurser och våren är på väg.
Det som skuggar glädjen är att en fin vän mår dåligt.Och min gamla vän som blev träffad av en bil i mörkret för fyra månader sedan har nu bara andningen och lite muskelrörelser kvar av det som var hon. Och att min farfar ligger på sjukhus för första gången på över 70 år. Och jag hoppas på underverk.
På sjukhuset är allting så som livet. Intensivt och en blandning av katastrof och glädje. Så som livet blivit för mig.
Och jag håller på att bli vuxen. För glädje och sorg avlöser varandra, men jag går framåt för Leonidens skull.
Och jag vågar hoppas och be.
Skrivet av älskadekaos, 2010-03-24 10:04





Kommentera: