Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-
Ode to divor
En lärare jag hade i kursen "Iranska kvinnors värld" sade under en föreläsning att ett jämlikt samhälle inte kunde uppnås utan att skilsmässor både var lagliga och accepterade. Min första reaktion var att det var ett ovanligt cyniskt påstående, men när jag lyssnade till argumenten började jag sakta se en poäng.
Läraren menade att det även i den svenska, så kallade jämställda, kulturen behövdes skilsmässor för att öka jämställdheten. Skälet till detta? Att tusentals år av mansdominans inte kan brytas om kvinnan är bunden för resten av livet till en man, oavsett hur han behandlar henne. Genom att giftermålet är oåterkallerligt kan mannen (och för den del kvinnan, men oftast ändå mannen) behandla sin andra hälft efter sitt eget tycke utan att hon lämnar honom. Genom skilsmässa kan kvinnan däremot antingen leva ensam eller söka någon som behandlar henne bättre.
I praktiken innebär detta alltså att en man inte bara kan strunta i kvinnans välbefinnande och ändå ha henne kvar. Om hon har laglig och "moralisk" rätt att lämna honom måste han stå sig i konkurrensen från alla andra omkring sig. För att behålla varandra måste båda parterna anstränga sig. Om den ena parten efter giftermålet slutar ta hand om hushållet, börjar behandla den andre dåligt eller är otrogen vet den att en skilsmässa är trolig. Förhoppningsvis leder detta till eftertanke innan giftermål och till ansträngningar under äktenskapet. Kvinnorna kan ställa högre krav på jämställdhet och välja att inte nöja sig med mindre.
Det finns också andra aspekter på skilsmässa.
En av dessa aspekter är att en del säger att skilsmässor sker för enkelt idag. Jag tror inte det. Jag tror snarare att giftermål sker för enkelt, utan att parterna helt och fullt insett vad de ger sig in i. Vilka kompromisser det kommer att innebära. Kanske är samhället inte heller direkt äktenskapsvänligt. Ett ideal som hyllar omväxling och ständig tillfredsställelse gynnar knappast en gemensam kamp för att hålla ihop.
En annan aspekt på skilsmässor är att barnen. Jag har nog aldrig hört någon som anser att deras föräldrar skilt sig för snabbt eller av för banala orsaker. Jag har däremot hört många tala om hur de önskat i flera år att föräldrarna ska skilja sig. Att hålla ihop för barnen är att varje dag lägga sin egen frustration över ett kämpigt äktenskap på barnen. Barn som inte bett om det. Som inte vill ha föräldrarnas olycka på sina samveten.
Skilsmässobarn sägs vara överrepresenterade inom ungdomspsykiatrin. Då är det frågan om det är vad som hände före skilsmässan eller under och efter den som gjorde skada? Många skilsmässor är riktigt fula. Många har i efterhand sagt att de borde tagit steget tidigare, innan det blev så infekterat som det blev.
Varför pratar jag då om skilsmässa idag? Har jag själv sådana tankar? Nej. Det har jag inte. Men jag och Emil pratade om skilsmässor helt allmänt för någon dag sedan och tanken har funnits där sedan dess. Om skilsmässan som kan vara svår, men leda till två lyckligare personer, eller som kan vara svår men leda till två krossade personer. Skillnaden kanske ligger i tidpunkten. Naturligtvis också i den personliga mognaden hos paret. Jag och Emil har för länge sedan lovat varandra att gå skilda vägar om den dag kommer då vi gör varandra mer illa än gott. Innan bitterheten slukar alla goda minnen och ilskan omöjliggör all vänskap.
Jag är skilsmässobarn. I mitt fall är det ett privilegium. Jag har inte två, utan fyra föräldrar. Jag hade tur. Jag förlorade inte en familj, jag fick en större. Naturligtvis blir det inte alltid så. Men jag tror att det är viktigt att inte se äktenskapet som så viktigt som princip att man sakta bryter ner sig själv eller en annan människa. Goda intentioner får inte alltid goda resultat. Och svåra beslut är ibland mer lyckade än att se tiden an.
Det jag tänker på mer än någonting annat när det handlar om skilsmässa är tyngden av att bära en annan människas frustration. Vare sig man är barn eller en av parterna i äktenskapet. Kanske skrämmer ensamheten mer än bitterheten i gemenskapen. Men ensamheten är bättre för människan än bitterheten. Jag tror inte att någonting är så skadligt för människan som bitterheten.
Så. Att gå skilda vägar är ibland enda vägen till kärlek. Ibland det mest kärleksfulla man kan göra. Något av det absolut svåraste jag kan tänka mig. Men jag väljer osäkerheten framför bitterheten varenda dag i mitt liv.
Skrivet av älskadekaos, 2010-06-05 20:23
Att gifta sig är verkligen alldeles för lätt.. Tänk om det fanns någon form av förhalningslag som gick ut på att man ansökte om äktenskap x antal år innan man faktiskt fick den fulla rätten att vara gift. Vad annorlunda synen på äktenskapet då skulle bli. Det skulle säkert vara bökigt och sjukt dåligt i vissa lägen men en del hjärtesorg kanske skulle kunna undvikas. Du kanske också får tid till att upptäcka att du eventuellt håller på att äkta en psykopat så hail väntetid xD Och vad du än gör gift dig inte med en psykopat haha.
Det är ofta svårt att inse att om man vill göra sina barn till hela individer så måste man försöka vara sig själv sann. Genom att följa sitt hjärta och välja vägar där man sätter sig själv först så visar man att man älskar andra genom att älska sig själv. Jag är inte mor men jag kan tänka mig att en lycklig förälder som får behålla sin egen identitet och livsglädje är en bättre förälder än den som maniskt intalar sig själv att den gör saker för någon annans skull. Uppoffrandets ära i all välmening men jag skulle alla dagar vilja ha en glad skild förälder än en ledsen gift. Det kanske var lite väl generaliserat men min poäng kanske skiner igenom ändå.
Varför är det så egentligen att så många anser att gifta par inte har lika mycket respekt för sina partners? Tänk tex på klassikern som går ut på att gifta kvinnor klipper av sig allt hår. Vad lever man i för förhållande då egentligen om man är rädd att förlora någon över hår!? och sen när man gift sig ja, då är den andra parten fast så då kan man göra vad f*n man vill. Tycker att det är så lustigt. Ska man inte gifta sig med någon som man känner friheten att man kan vara tillsammans med istället? friheten att vara sig själv.
Nej, jag tror att skilsmässa är bra för jämställdheten. Jag tror också på att skriva kontrakt över vad som skulle gälla vid eventuell skilsmässa innan själva giftermålet. Det ska finnas på kartan som eventuell möjlighet/riskscenario.
Jag tror också att många par delar på saker som de inte ens är medvetna om förrens uppbrottet/ skilsmässan närmar sig.
Jag kan tänka mig att den där kursen är väldigt väldigt intressant. Vad rörigt det blev i all text.. :P
Skrivet av Stickbojan, 2010-06-05 23:21