Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

jag är trött på hur världen ser ut
men mest av allt är jag trött på att jag finner mig i det.
//jarita.

-

Idag var jag på styrelsemöte med Globalens styrelse (Rättvis Handel). Under tiden vi pratade skrev jag något som kan likna en dikt. För första gången på typ två år. Och nej, ta det lugnt, jag tänker inte lägga upp den här.

Huvudsaken med att jag berättar om det är för att det som chockade mig var att den handlade om det som jag känner mest av allt, och det brukar texter ärligt talat inte göra. Den handlade om instängdhet.

-

Jag borde egentligen inte känna mig instängd, jag bor ju i en trea.

-

Med instängdhet så menar jag främst en känsla av att ibland sitta fast i någon annans föreställningar om vad som är viktigt i livet. Det händer allt fler gånger per dag att jag helt stannar upp för att tänka på vad jag egentligen håller på med.

Jag vill att livet ska vara mer än ett tidsfördriv att dö av.

Ibland ligger jag på mage på gräsmattan utanför i solen, tittar på kaninen Rubbit som vräker i sig maskrosblad likt en dokumentförstörare och då kan jag tänka att mer än så här behöver jag inte. Jag har faktiskt allt jag kan begära av livet.

Och om jag har allt jag kan begära, varför släpar jag på en massa annan skit också? Det torde väl logiskt sett vara onödigt att bära på saker som man inte anser nödvändiga. Det torde till och med logiskt sett vara väldigt dumt.

Så jag sätter mig ner och gör om och om igen mentala listor över vad som betyder någonting.
Alltid samma resultat.

Tänk om man skulle fördela sin tid och energi efter de mentala listor man gör.

Vilket rikt liv man skulle ha.

Om nu ett liv kan vara rikt, det låter hemskt underligt. Men fint, kanske.

Så jag börjar i andra änden. Jag vill minska på onödigheterna. Jag vill sluta göra saker som jag vare sig vill eller borde. Ägna mig åt det jag borde och det jag vill mer konstant.

Så jag rensar. Rensar kalendern från konstigheter och bestämmer att om den nu ska styra en del av mitt liv ska det i alla fall stå någonting vettigt i den. Rensar lägenheten, från allt man snubblar på när man egentligen skulle gjort något riktigt. Rensar tankarna från saker som jag faktiskt bara mår sämre av att tänka på. Rensar min garderob från saker jag egentligen inte vill ha på mig, utan bara har för att jag känner mig tvungen. Rensar min playlist från musik jag egentligen inte gillar, men som jag känner att jag borde gilla.

En massa måsten som jag bara accepterat utan att ifrågasätta.

Utan ifrågasättandet finns nog inte friheten.

Och när jag var liten gick det en reklam för att hyra massa elektronik. Den var egentligen rätt dålig, men några ord fastnade, och det var "om man äger mer än sju saker så kommer sakerna att äga dig". Nu tänker inte jag just på sju saker, utan på saker helt allmänt.

Vill inte ha mer än jag behöver materiellt.
Men jag älskar överflöd av positiva känslor och händelser. Det kan jag hantera överflöd av.

Så man får välja vad man samlar.

Skrivet av älskadekaos, 2008-05-19 22:12