Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

inte så bra just nu, men det är helt och hållet fysiskt.

Som i ren automatik hade jag tänkt döpa det här inlägget till "Kvinnor att se upp till". En absurd rubrik, eftersom själva texten ska handla om inspiration att göra någonting eget. Så jag tänkte efter en gång till och ändrade mig.

Det var så länge sedan jag på riktigt diskuterade feminism att jag efter förra inlägget fick blodad tand om genast kom på mer saker jag ville skriva om. Här kommer en av dem.

Saker som inspirerar mig hos andra kvinnor:

- Kvinnor som vägrar bittheten. Att acceptera det som varit svårt, outhärdligt och nebrytande utan att bli bitter och missunsam. Det är en stor, magnifik egenskap som man kan möta hos massor av olika sorters kvinnor. Exempel är kvinnor som råkat ut för övergrepp men kämpar emot att bli ett offer, kvinnor som aldrig hittade kärleken till en partner och går genom livet utan sambo eller pojkvän, kvinnor som drömde massor om resor och jobb när de gick på gymnasiet och sedan fastnade i ett låglöneyrke utan möjlighet att på kort sikt förverkliga de...

Det debatteras flitigt på nätet om vad som egentligen är feminism. I en nyligen publicerad debattartikel anklagar man några få, bloggande tjejer för att vara de som återför husmorsidealet. Att i och med att dessa tjejer skriver om bakning, loppmarknad och pyssel så kommer 50 års aktivt arbete för jämställdheten att ställas på ända och försvinna ner i glömskan.

Det är skrattretande.

Jag läser många bloggar, kanske främst för att jag sitter och pluggar vid datorn så många timmar per dag. Och 90% av de bloggar man hamnar på handlar om festande, dyra kläder, skönhetstips, vikthets och liknande. Detta räknas alltså som det framsteg som vi har gjort på 50 år? Att gå från att pyssla till att festa fyra gånger i veckan. Jaha. Blir världen bättre av det?

Naturligtvis är det underbart att ha friheten att som kvinna välja att gå ut istället för att sitta hemma och vänta på en man. Men vad vi gör när vi inte väntar på en man är kanske inte den intressantaste frågan. Vissa klättrar på klätterväggar, andra...

Advent, en tid av väntan. Sant. När jag var yngre var december kanske årets längsta månad, eftersom jag längtade så till julafton. Numera njuter jag av hela månaden, även om vissa saker är direkt kräkframkallande, som Burger Kings julskiva med trummaskiner.

På något sätt känns det som om mitt liv alltid ligger i advent. Väntan. För allting tar så lång tid. Kanske beror det på att jag saknar tidsuppfattning. Jag har ingen aning om hur snabbt eller långsamt tid går, den bara finns där. Ingenting är snart, allting är "sedan". Samtidigt så har det sina fördelar att leva så, man har mycket tid på sig.

Ibland funderar jag på att öva upp mitt tålamod. Men som Lennon sade; "life's what's happening while we're buzy making other plans", så kanske är mitt bristande tålamod bara en stor välsignelse. För jag sitter aldrig och väntar, det har jag helt enkelt inte tålamod till. Jag gör andra saker, jag tänker andra tankar och hoppas att det ska betyda någonting i det långa loppet.

Förut längtade jag till...

jag sover så underligt om nätterna nu. mardrömmar kommer och går, får nya former och handlar allt mer om hur jag gör misstag som gör andra människors liv svårare och mer ångestladdade. Jag vaknar, somnar igen och vaknar.

imorse vaknade jag tillslut vid halv tio, mitt ute i ingenstans. ute i fukten i morgonluften går jag omkring och andas in och ut, djupa andetag, går omkring på grusvägar och i skogen. Första gången på över ett och ett halvt dygn som jag är utomhus ordentligt. En underbar känsla.

jag vet verkligen inte hur jag vill bo när jag blir mer vuxen. när jag går omkring uppe på berget runt pappas hus känns det som om det är på sådana platser som jag hör hemma. Men jag har alltid varit stadsmänniska. Tycker om att vara oberoende av bil och transport, och att kunna ta mig dit jag vill när jag vill. Samtidigt tycker jag om känslan av att vandra i ensamheten. Att ha någonting runt omkring mig som bara är. Som stenar, skog och gräs.

Framtiden kommer och går. En dag är jag äldre än nu och ska hitta...

varje vinter så tänker jag "att det här, det här får bli en av de sista vintrarna i Sverige. Jag kommer inte orka mer nu".

Och varje vår kommer värmen och jag glömmer bort flera månaders apati och glömmer hur tungt hjärtat känns.

Men det är inte vår nu, det är vinter.

and I scream for the sunlight
or a car to take me anywhere
just get me passed this dead and eternal snow

cause I swear that I'm dying
Slowly, but it's happening
and if the perfect spring is waiting somewhere
just take me there
and lie to me and say
it's gonna be alright

(Bright eyes - if winter ends)

idag har jag praktiskt taget inte lämnat soffan. Jag är trött ändå, kanske tröttare än jag skulle ha varit om jag varit igång. Men idag har jag levt soffliv. Bara lämnat soffan korta stunder för att hämta en flaska vatten, en varmare filt, några mackor. Jag har kunnat göra det, för Emil är borta över helgen.

Ibland undrar jag hur jag hade klarat att bo i egen lägenhet, utan honom. Troligen...

"Time take us forward
Relief from this longing
They can land that plane on my heart;
I don’t care.
Just give me November
The warmth of a whisper
In the freezing darkness of my room."

(bright etes- when the curious girl realizes she's under glass)

dagen efter strömavbrottet, snöstormen och illamåendet.
jag är utmattad efter en lång dag med apoteksbesök i snökaos.

livet är vackert.

Idag blandade jag ihop en trevlig soppa av ingredienser för att bota vinterångest:

- Lång sovmorgon
- Mys med syster och hembakat bröd till frukost
- Göra fint i lägenheten så att man verkligen trivs
- Bannlys alla studier, det är söndag!
- Sätta upp ljusstakar och adventsstjärnor och njut av hur vackert det är
- Bjud över goda vänner och baka egen pizza, ät hemmagjord äpplepaj och se mysiga sagoinspirerade filmer, liggandes i soffan, sittandes på kuddar och med filtar över sig
- Ha en liten högläsning av ett stycke ur en favoritbok
- Diskutera psykologisk och teologisk litteratur
- Kela med marsvin
- Drick alldeles för mycket te
- Sov tidigt, se till att somna i mörkret med bara adventsstjärnan som ljus.

Det är mitt recept för dagen. Och det känns otroligt fint.

Som ni kanske märker är jag inne i vintervila, vinteride. Mina inlägg handlar mest om att njuta, orka och leva. Alla längre utläggningar har liksom fått ge vika för tröttheten och enkelheten.

Och i helgen ska jag mysa i ett...