Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Tre saker som jag önskar mig till jul. okej, kanske lite i tidigaste laget att börja önska, men jag gör det ändå:

Underbara skor från Vagabond:

En medusapiercing:

Fantastiska kängor från Dr. Martens:

Med de här små vännerna skulle jag ha inte behöva någonting mer i prylväg på hela vintern och våren!

//drömmande Jaya.

är livet som eremit vackert? det torde vara mindre komplicerat. ibland funderar jag i timmar kring detta. om jag skulle göra världen och mig själv lite lyckligare genom att börja föda upp får på något ensligt, vackert ställe, sitta i min stuga och skriva texter om kvällarna till ljudet av min vedspis och sedan sova tungt efter en dag utomhus.

men jag behöver nog människor. det är bara det att människor är så hemskt svåra. djur är enklare. men enkelt är väl inte alltid samma sak som saliggörande?

ikväll var jag, Emms och Emil hos vackra och underliga Magda på vinknytis.

Magda till vänster.

Det spelades nostalgispel på hög nivå. Fem hundar höll mig lycklig.



Lukas och jag. Lukas var den enda lugna hunden.
Emil somnade nästan hos Lukas i Lukas säng.

Emms var bakom kameran den här kvällen.

jag fick massage. just då vann Emil över alla hundarna.

men Pii är livsfarligt söt!

det var min kväll, med choklad, viner och bra musik. Magda och Stefan slogs om att välja musik hela kvällen. så kan det gå om man blir kär i någon med annan musiksmak.

det har varit en hundhelg den här helgen. gissa...

igår var det dags för mig och Emms att hålla i en modevisning under en konferensdag i Gävle.

vi gjorde det för Rättvis Handel och alla kläderna var rättvist handlade. här kommer lite bilder från resan dit, hem och själva händelsen:

viva la Fair Trade siempre!

ikväll var jag och Emil på "kräftskiva". Ja, det hette så, men jag såg inte en kräfta så långt ögat kunde nå. hm.

i alla fall så var vi med några av Emils vänner och firade att kräftorna fått leva i år också.

Killen underst på bilen är jag svag för.

Så här äter man kräftskivemat?

jag föll i kärlek...
vi kokade vin. sedan försökte en del (som ett kemiskt experiment, uppmanade av sin lärare) att inhalera det.

kärlek.

mer kärlek.

jag har en väldigt spännande vän som heter Sara. just nu lär hon sig dansa balett. hon beskriver det som sitt sätt att måla de dagar då hon inte orkar måla.

jag fick låna hennes bilder att lägga upp här, bara för att de väcker en längtan i mig. i vår ska jag nog äntligen ta mig samman och gå en nybörjarkurs i balett. det har jag tänkt göra i två år nu. och att göra saker som jag länge tänkt är ju mitt nyårslöfte.

det är oväntat men sant, jag längtar efter att dansa balett.

så var det bestämt och bokat. jag och Emms ska till Sonata Artica i Stockholm i november.

Grattis på födelsedagen, syrran!

//Din DAMP-syrra.

ibland funderar jag på att börja skriva dagbok igen. jag gjorde det mycket när jag var yngre, men det var på den tiden jag kände att jag satt i en glasbubbla och längtade ut, när livet kom och knackade på och började på riktigt försvann dagbokstankarna och jag blev alldeles för upptagen av livet för att skriva om hur jag önskade att det skulle vara.

men jag saknar det lite ibland. det är ett sätt att se till att man själv minns det som man tyckte var viktigt. man har ju bilderna, men bilderna säger inte hur man tänkte.

Stop counting on the camera
that hangs around your neck,
cause it will never remember what you choose to forget.
(bright eyes)

i eftermiddags tåg jag tåget till B, som bor så oväntat nära och tillgängligt nu. Efter att ha bott på varsin sida av landet i fem år är det otroligt att bara kunna ta pendeln för att hälsa på henne. det är kanske ett exempel på ordet "nåd".

vi fixade varma kläder åt henne så hon inte ska frysa sig igenom vintern som hon alltid gör, men jag tvivlar...