Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

ikväll har jag haft en riktigt mysig kväll tack vare Nina och Becka.

ibland känner man sig inte ens socialt udda, utan helt okej och accepterad. det är en fin känsla.

hösten har kommit. jag och Emms har sett det allra sista avsnittet av Joan of Arcadia och jag har stickat färdigt min halsduk.

jag har börjat läsa farmakologi och det fungerar faktiskt. aldrig trodde jag att det skulle kunna kännas så fantastiskt att bara förstå.

och ikväll blir det Engelsk Afton här hemma med Nina och Becka.

det börjar kännas bättre.

Nu är min andra blogg, bloggen för deckare, Whodunit, uppe igen och kommer att uppdateras ofta!

http://whodunit.blogg.se/

Välkomna, om ni också tycker om mördande litteratur.

kärlek går i kras runtomkring och jag inser att jag är bortskämd.
det är inte mycket i livet som varit enkelt och självklart för mig, men de senaste åren har kärleken varit det. så enkel och överväldigande. de säger att förälskelsen inte är mer än tre år, jag tror inte helt på att det är sant.

och omkring en bildas livsberättelser, om kärlek, om resor, om vardagliga händelser som leder till någonting stort och om saker man inte ens trodde kunde hända. jag vill skriva, illustrera det hela med ord, för det är så otroligt att vara mitt uppe i livet och få se allt det här hända.

och det finns de som söker varandra i kärlek. en flicka med tankarna i det blå och en pojke som behöver flyga silverfåglar för att nå så högt i sina tankar. Kanske är det en bra jämnvikt? jag vet verkligen inte, jag vet bara att jag vill att det ska vara det. att det ska bli kärlek.

en väninna till mig slog en kille som sårade henne gång på gång. och kanske är jag lite väl kvinnokämpe, för jag tycker det var ljuvligt. att...

och så blir tiderna ljusare och jag vaknar efter att ha varit sjukligt trött. jag var hos mamma och Reine och såg på Poirot. Sedan åkte jag hem till min och Emils lägenhet och storstädade, sedan bjöd vi till trerätters middag här hemma.

Andreas, Rebecka (och i henne lilla Boris) och Emms kom och såg filmer och åt.

Förrätten var hemskt avancerad.

Det var en skön kväll/natt och nu är det morgon. Idag ska jag träffa Eva och Maria och spela TV-spel, men först några timmar vid datorn för att studera mikrobiologi. Jag tror jag börjar få lite studiemod.

Lycka. Nåd.

hur ska man som förälder hantera en dotter med ADHD som är gift med en pojke med Aspergers och ADHD?

Den frågan brottas mina föräldrar med emellanåt. Hur ska man ta hand om utan att inkräkta på den personliga friheten, hur ska man stötta utan att omyndigförklara? Och hur ska man leva när man inser att ens dotter aldrig kommer att vara som andra vuxna barn?

ibland blir jag hemskt ledsen när jag tänker på det. att det är ganska jobbigt att inte kunna njuta av att barnen blivit vuxna på samma sätt som andra föräldrar kan. Att veta att tystnaden från dottern antingen betyder att hon är i full gång med någonting eller att hon ligger apatisk på sängen och inte orkar med någonting alls. jag önskar att mina föräldrar kunde få slappna av lite mer, njuta av att deras barn är vuxet och gift och har ett eget liv. men det fungerar inte alltid riktigt så.

och som dotter, hur förklarar man att man bara måste, måste, måste resa hit eller dit, pierca sig, köpa fler husdjur eller någonting, trots att man har alldeles...

jag har i princip tillbringat två dygn med att ligga i sängen. ett litet undantag några timmar då jag hjälpte B att flytta. just nu är första gången på två dygn som jag inte är så trött att jag inte kan annat än att blunda.

jag har tittat på Joan of Arcadia i några timmar och är på benen igen nu. jag vet att det kanske är patetiskt, men den får mig att vilja ta ansvar för mitt liv. och är det så så är det väl gott nog?

så jag tar några tvekande steg till toaletten, upptäcker att jag faktiskt orkar, tar några steg in i vardagsrummet, tänder ljuset i den kolsvarta lägenheten och sätter på Åka Bil på spelaren i köket. Flyttar in våran vita kanin till djurrummet för hösten, möblerar om där så att alla ska trivas. Och så äter jag.

Kanske blir det människa av mig tillslut?

Jag vill inte vara ett kolli. Beslutet är det svåraste. men jag vet ju vad jag vill och inte vill.

det är inte stolthet över vad jag klarar. det är en förundran över att det blir gryning igen. och en längtan att se solen gå upp...

idag är en av dagarna få min blick skyggar för spegelbilderna jag ser.
jag vet inte vem det är men det är inte jag.
och en grå sörja av trötthet ligger över den tidiga hösten utanför, jag kan inte motivera mig till något.
snart bildas stigar i mattorna, jag vankar runt i lägenheten som den rastlösa ande jag är.
helst av allt vill jag bara vila, lägga mig ner med musiken i huvudet och strunta i kroppen, bara låta tankarna vandra. aldrig mer befatta sig med kroppen.
(now your body is gone, but angel, you will live...)
men man gör inte så.

I was cold in a dream
somewhere close to the surface
Between the ice and the stream
there is three inches of air
So I swam towards the light
I let my breath get there first
When I opened my eyes
I saw myself in the mirror
And I knew I would do like my father has done
Yes, we will never break from these chains
Your life is gonna course like a history book
Don't be frightened of turning the page
Cause it's is all the same
_It...