Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Det är varmt, soligt och vi har börjat gräva i vår ekologiska odling. Idag kommer gödsel till vår Community Garden och livet på baksidan av vårat hus är underbart. Igår tillbringades dagen med Ninan, Tinen, Emil, Leoniden, Beata, Annie och Peggy. Bad i pool (Leo), slappande (alla), grävande i vår odling (jag och Emil) och grillning (Emil, jag, Leo, Beata, Annie, Peggy). Dessutom fick initiativtagaren till Flogsta Food de bilder jag tog under plogningen av området, och de finns publicerade här:

http://flogstafood.wordpress.com/

Man kan bland annat se Leo på flera av bilderna. Vår linslus.

Efter en sådan där somrig, slapp dag som igår måste det ju komma bakslag. Och det gjorde det också. Idag har jag årets värsta pollenallergi och sitter på 8 timmars obligatorisk föreläsning. Leoniden är hemma med feber, troligen för mycket sol igår. Med andra ord var jag och Leoniden rätt ynkliga imorse. Jag insåg att han var sjuk när han istället för att attackera mitt tangentbord medan han satt i mitt knä, utan...

Hemma från LinCon, spelkonventet i Linköping.

Som Mia beskrev det, "Så lite plats men så mycket kärlek". Då syftade hon i och för sig inte på Lincon utan på sin lägenhet, där jag, Emil, Leoniden och kusin Sebastian bodde.

För er som inte vet så är Mia min ex-svägerska, och mamma till Leonidens kusin Sebastian, 2 år. Mia hör till mina favoritpersoner och har bara ett stort fel, och det är hennes bostadsort. Uppsala hade passat bättre.

Fem dagar med spel (bl.a. Ticket to Ride, Carcassonne, Kaleidoscope, Alibi Saknas, Inkognito och många fler), lek med Sebastian och Leoniden, prat med Mia, massor av promenerande till och från konventet och en del annat smått och gått. Är nu trött men väldigt lycklig. Dessutom besegrade jag Emil stort på flera spel. Skadeglädje är äktenskaplig glädje, för er som inte vet detta.

Nu väntar en vecka med tentaplugg och lite grävande i vår nyplogade Community Garden och kolonilott. Därefter får Bettan och pappa låna ett litet barnbarn medan jag, Emil och Fröken B drar...

Dagens förälskelse heter Sufjan Stevens. Lyssnar om och om på låten Chicago.

Tror jag hittat ytterligare musik att bara vila i.

För musik är mer än brus och takter. Det är också en bekräftelse på saker vi känner oss ensamma om att känna. Det är en känsla av igenkännande ibland en katalysator för känslogenombrott i tankarna. Det spränger in mellan förnuftet och rutinen. Och vi känner. Lite mer.

En av de få bloggar jag dagligen kollar är Underbaraclara. Mest för att hon inspirerar. Med galenskaper, estetik, åsikter och tankar. Jag kan erkänna att jag direkt skippar att läsa inlägg om mat och bakning, det är verkligen inte min grej, men i övrigt läser jag allt.

I ett inlägg nyligen beskrev hon en stor del av min livssyn. Så, till alla er andra som funderat på det jag brukar säga om att jag aldrig vill jobba heltid; läs det här:
http://www.folkbladet.nu/?p=173745

För det är precis så jag tänker. Att jag vill ha tid. Jag vill ha tid mer än jag vill ha pengar, status eller cred. Delvis för att jag rent psykiskt inte klarar av heltidsjobb, ni som känner mig vet ju hur det har gått de gånger jag försökt, dels för att jag vill vara pigg, utvilad och igång när jag väl är på jobbet. Jag håller på att utbilda mig till ett av mina drömjobb, men om jag gör misstag eller är ouppmärksam där kan det sluta illa. Och då menar jag inte bara för mig. Därför vill jag vara utvilad och sugen på att arbeta.

Då...

I sommar ska jag satsa på att låna en bil, sätta bilstereon på högsta volym, veva ner rutorna och köra till Arvika över natten för att se Regina Spektor live.

Varför?

Därför:

No, this is how it works
You peer inside yourself
You take the things you like
And try to love the things you took
And then you take that love you made
And stick it into some
Someone else's heart
Pumping someone else's blood

Att en vän blir lycklig på sitt sätt innebär ibland att man förlorar vännen.

Och det är helt okej. Det är fint att ha fått vara med den tid man hade, att få ha delat en känsla av samförstånd och hysteriska upptåg. Andra människors lycka måste få vara viktigare än att få vara viktig för dem. Sekunderna, månaderna går och vi blir ny människor varje gång vi gör våra val.

Och jag tycker det är vackert.

Två nätter på akuten avslutas med en eskalerad mix av förkylning och pollenallergi. Eftersom jag snyter mig var tionde minut och är lika fräsch som en näsduk från 80-talet blir det att stanna hemma inatt och ta igen den natten i veckan. Vilket är lugnt eftersom jag inte har mer än ett seminarium på hela veckan.

Efter att mina hjältar, mamma och Reine, återlämnat liten hjälte på eftermiddagen har vi kollapsat i soffan alla tre, Leo nysande men glad, Emil utmattad av förkylning och jag med en näsa som är öm, täppt och trött. Med film och te ska ont fördrivas.

Det tråkigaste med den här förkylningen är att jag sedan en månad tillbaka inte äter socker. Med andra ord försvinner ett av de största nöjena med sjukdom, att tycka synd om sig själv och därför äta Choclate Fudge Brownieglass. Det är inte riktigt samma känsla att tycka synd om sig själv utan Ben & Jerrysglass.

Ben & Jerryglass leder mig direkt till sommaren. Eventuellt kommer jag att vara Rättvisemärktrepresentant och informera på uppdrag av Ben...

Helgens bästa kombination; tre nattpass på akuten, en förkylning och en eskalerad pollenallergi.

Helgens bästa lösning; alvedon, te och starka allergitabletter.

Helgens hjältar; mamma och Reine, som busar med Leo ett dygn så att det blir tillräckligt lugnt i lägenheten för att jag ska kunna sova även dagtid.

Helgens bästa lärdom; "Det finns inga friska patienter, bara otillräckligt utredda patienter".