Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Nu är det rätt officiellt.

Om en månad blir jag en gift kvinna.

Och ja, det är det som är det hemliga projektet som jag skrivit om.

Och ja, jag är lycklig. Och helt säker på min sak.

_and if you want to be with me?
with these things there's no telling
you just have to wait and see
but I rather be working for a paycheck
than waiting to win the lottery_

(Conor Oberst, Bright Eyes)

Det är väldigt många i min omgivning som har en massa frågor om det faktum att jag ska gifta mig. Jag tänkte ta och besvara en del av dem här, för jag kommer att få ännu fler frågor framöver när det blir officiellt. Frågorna är sådana jag fått. De handlar om vuxenliv och giftermål.

Är inte du för ung för att gifta dig?
Jag är tjugoett år gammal. Jag är myndig. Förr var tjugoett år myndighetsåldern för kvinnor.

Har du bråttom att bli vuxen?
Både ja och nej. Jag har absolut inte bråttom att börja deklarera, besiktiga bilar, se på Bingolotto eller gå på föräldragrupper. Jag har inte bråttom att göra...

Igår kom ett trevligt samtal. Det visade sig att jag blir erbjuden jobbet som ansvarig för wokmaten på Frizonfestivalen i augusti, vilket innebär backstagepass, gratis festival, boende inomhus och massa annat kul. Som om inte det var nog så är årets festivaltema det mest spännande någonsin;

Döden.

Så i augusti kommer jag att svettas bland annan snabbmat än vanligt, lyssna på Blindside, Tupelo Honeys, Fyra Bugg och en Cuba Cola, Jonathan Johansson och Tomas Andersson Wij, förutom alla festliga seminarium som ska avnjutas!

Lycka, det blir lite lek i sommar också, både festival och roadtrip till Kentkonserten i Helsingborg.

Lycklig och sjungande,
Jarita.

att ta tag i saker är ibland det lättaste man kan göra. efter att de har legat och bildat dammråttor i ens huvud är man nästan pigg och förväntansfull när man tar tag i sakerna.

så är det för mig nu. att ta tag i jobbet på nytt, ekonomin, alla papper som måste ordnas, lägenheten som måste städas och kurser som måste läsas upp. jag vill bli färdig med någonting någongång. jag är annars mästarinna på att göra saker halvklara. men jag är trött på det.

nu har det känts ett tag. varje del av mig längtar efter att avsluta saker. adhd eller inte.

jag vill ha körkort. men först anatomikursen klar. och ekonomin räddad.

ibland vill man inte drunkna i problem som man skaffar sig själv.

I torsdags tog två viktiga personer i mitt liv studenten.

Den ena är inte namngiven, den andra min (nyåterfunna) moster Jenny. Dagen började i Borås där jag, mamma, Reine och Emil sällade oss till sällskapet som väntade på att Jenny skulle rusa ut från sin skola. Emil satt och väntade på marken och mina päron pratade glatt med mammas styvmor, Barbro.

Systrarna firar (mamma och Jenny).

En stolt Jenny (och med tanke på hur de betygen såg ut har hon all rätt att vara stolt...!) Jenny har gått från att knappt komma in på gymnasiet alls till att gå ut med MVG i alla ämnen utom fyra...

Mamma och hennes bästa vän/styvmor Barbro. Lika flamsiga nu som då.

Så här såg de ut för femton år sedan...

Jenny och hennes bästa vänner. (det är...

I veckan så har jag varit ledig. Det har varit välbehövligt, som flera av er vet. I alla fall så användes den ledigheten till att åka till min gamla hemstad Alingsås tillsammans med mamma, Reine och Emil för att fira två studenter samt jobba med det hemliga projektet.

Vi kom fram på tisdagen, och då sov jag mest, eftersom jag var helt slut (se förra inlägget). På onsdagen var jag med Emil hos mina svärföräldrar. Först så slappade jag och Emil med snygga valpen Tessan:

Och ja, hon är en valp. Nej, hon är inte fullvuxen. Och hon beter sig som en valp.

Därefter åkte jag med ut till sjön och fick för första gången se huset som mina svärföräldrar håller på att bygga för sig och sin kommande kennel. Inget radhus, direkt. Jag blev nog lite kär i utsikten...

Det bästa med deras hus är, förutom kenneln (såklart) att det är tio meter till sjön Mjörn. När...

igår cyklade jag hem mitt i natten med solglasögonen. En sådan lättnad att gatorna var tomma och folklösa, så jag kunde mima med till musiken, och andas hysteriskt.

_Feel you when I'm restless
Feel you when I cannot cope
You're my addiction, my prescription, my antidote
You kill the poison
Ease the suffering
Calm the rage when I'm afraid
To feel again
How can I tell you just all that you are
What you do to me_
(Skillet)

Jag var utlånad i två veckor till en annan Maxrestaurang. För att lära mig tempo. Alla vi som jobbar deltid på mitt jobb skulle lära oss tempo. Och nog fick jag göra det. Med råge. Rush hela natten, öppet till fyra. Helt ok. Om det inte var för arbetsledaren. Jag tror aldrig jag fått så lite stöd av någon i mitt arbetsliv. Hennes öppna suckar, hennes uttryckslösa blickar, hennes pratstunder med en annan anställd där.

Tio timmar per natt. Stress och inget stöd. Otåliga kunder, en del trevliga, en del mindre trevliga. Så en kund som verkligen var hotfull och elak...

nu jobbar jag natt på ett helt nytt sätt. Jobbar från halv åtta till fem (i verkligheten blir det sex) på morgonen. Hade varit helt ok om det inte är för att jag ska på möte med Vildåsnan på morgonen efter, och därefter jobba natt igen... Hm. Samtidigt vill jag inte missa Vildåsnanmötet. Lär vara död måndag morgon. Men jobbar bara till tre på morgonen då.

Sömnbrist?
Ja.

Nu jobb. Emms är över och bakar kladdkaka, hon och Emil ser på handboll, jag är nyvaken.

I'm wide awake it's morning.

jag tror att det hemliga projektet blivit väldigt ohemligt. men jag ska inte avslöja något här, om någon faktiskt fortfarande inte vet.

i alla fall så har det kommit många frågor om vad jag önskar mig framöver. svaret är vansinnigt tråkigt. det enda jag önskar mig framöver är nödvändigt men inte så kul, nämligen pengar.

så, vad jag önskar? egentligen ingenting, men om man verkligen vill ge, så är pengar det enda jag önskar mig. pengar är kanske inte personligt, men de betalar räkningarna, och ingenting gör mig mer lättad just nu än att kunna göra det.