Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

idag har jag fått svar på massor av frågor om min släktforskning, så nu är jag tillbaka alldeles i början av 1800-talet. Jag har också hennafärgat Emms hår och pratat med mamma och Reine.

Framtiden fortfarande hemskt oviss. Det finns en viss chans att jag kommer att få CSN för att på heltid läsa upp mina saknade kurser, men det är ju i så fall ett specialfall och jag lägger inte så mycket hopp till det. Om jag skulle få igenom det vet jag inte hur jag känner, hade så vant mig vid tanken på att läsa teologi en termin att jag känner mig rätt besviken vid tanken på att kanske inte göra det. Men det är ju långt ifrån klart om jag skulle få CSN för att läsa det heller...

I och med att jag inte vet hur allt blir måste uppsägningen från jobbet vänta. Det innebär att jag inte har en aning om huruvida jag får ledigt några dagar i augusti, då jag ska ut på äventyr. Inte heller vet jag om jag får ledigt över tre dagar för att åka ner på Kentkonserten, och om jag får det vet jag inte hur jag ska ha råd med...

skottland är himmelskt vackert.

jag har inte kyssts så här mycket på länge och om kvällarna ligger jag och pratar med Emil och Emms tills jag somnar helt utmattad.

har sett fler ruiner än någonsion och sett sol bli regn och tvärtom, flera gånger om dagen. hängt på några enstaka barer, skrattat med vänner, promenerat bredvid Emms och pratat om allt möjligt med mamma och Reine.

kort sagt, Scottland is for me.

idag var vi på ön Skye och jag gick barfota bland växterna. på vägen hem lyssnade jag på Joni Mitchell och Bright Eyes. mindes plötsligt hur mycket jag älskar några rader i Light Pollution;

all of that filthy empathy for the way we're feeling

för det är så det är. det är en konstig och inte särskilt vacker empati för alla konstiga känslor vi har, och vi har inte bett om den empatin, ingen av oss bokstavsbarn eller neuropsykiskt annorlunda.

Skottland är kärlek.

Imorgon bitti är det resdags.

Ses runt den åttonde juli!

Så kom lördagen och det var dags att få papper på att man har rätt att köra med Emil.

Förberedelserna hemma innan har vi inga bilder på, men strax innan vi skulle åka, och Bahira fixat mitt hår, mamma hjälpt till och Reine hjälpt Emil med slipsen tog vi foton med våran älskade Bzzz...

Sedan var det på väg till Stadshuset.

Systrar.

Jag blir rörd och vill krama mina päron och tacka för allt, men det ser ut på bilden som om jag gråter. Jag vet inte vad vi skulle gjort utan dem!

Hår fixat av Emms och någon anonym.

Stadshuset.

Tjänstemannen blev lite chockad när han insåg att vi hade åtta föräldrar med oss.
Sedan åkte vi...

Två dagar har gått sedan vigseln i Uppsala, och imorgon åker vi till Skottland. Idag blir det till att packa, tvätta elva personers sängkläder och införskaffa en veckas matranson för djuren. Men viktigast av allt blir att slappa. Idag ska jag sova middag!

Bilder från själva vigseln och festen kommer så snart jag har energi nog, men det lär bli idag. Men innan jag kommer så långt ska jag slappa i min fåtölj i någon timme till, äta rester från festen och se nedladdade avsnitt av en gammal favoritserie. Sedan planerar jag att bädda ner mig i soffan, lyssna på regnet utanför och läsa ut Eva Luna av Isabel Allende. Lite lyx ska livet ha...

Lycka är stillhet ibland.

I fredags, den 27e juni, var jag fast i fyra kvinnors våld.

(alla bilder tagna av Emms, utom den hon själv är med på... denna kväll fick jag inte makten över kameran)

Det började oskyldigt med en vällagad och välplanerad middag som hade ordnats i möhippans namn. Så långt var det väldigt lugnt. Men när Becka, Elin, Emms och Adina kommer samman finns inget bestående lugn...

Men jag njöt av lugnet och den köttfria köttfärspajen, väl medveten om att Beckas ögon glittrade på ett mycket oroväckande sätt.

Ovan; Adina och middagen.

Sedan var det dags för ett ondskefullt bildspel som Emms satt samman (visserligen med fantastisk musik, men fortfarande ondskefullt avslöjande bilder). Bland annat skrattades det mycket åt att jag skulle vara en poser. Hmpf... Det var det grövsta!

Fina Elin uppochner.

Därefter...

nu är jag gift.

igår fick jag höra att en äldre släkting hade frågat min kusin om skälet till att jag skulle gifta mig var att jag var med barn.

detta hade inte direkt gjort mig upprörd om jag inte vetat vad samma släkting tidigare sagt om mitt val av livspartner.

men nu visste jag det. och det berodde inte på att denna släkting sagt någonting direkt till mig, nej, tydligen kan jag inte svara för mig själv. allt hade blivit sagt till tidigare nämnda kusin.

ibland blir jag trött på det väldigt försynta. att fråga någon annan, att meddela sina åsikter om någon annans liv till en tredje part.

jag kanske inte är som alla andra, men jag kan faktiskt själv redogöra för mina skäl

jag är en mycket ung brud, ja. och mitt livs kärlek är en mycket annorlunda person, ja. precis som jag. betyder det att jag måste ha en annan orsak än övertygad kärlek och vilja att inträda i ett förbund inför Gud?

den frågan kan jag svara på själv. i det här fallet är svaret "nej".

så under nattens vakna timmar gick tankarna...