Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Det händer konstiga saker ute i Världen. Och för all del, på min egen bakgård.

Kanske ett försök att tillfredsställa en längtan att göra någonting, men nästa vecka ska jag på intervju för en plats i Världsbutiken Globalens styrelse. Jag har ju varit aktiv i Globalen i fyra år, men samtidigt så är jag öppen med vad det innebär at välja in en bipolär person, med växlingar och koncentrationssvårigheter. Lisa säger att jag inte ska oroa mig, att taket är högt på Globalen. Jag tror att jag tror henne.

Försöker välja mina strider, för jag ser så många slagfält att jag bara står och velar mellan dem. Men jag tror att det här med rättvis handel kommer att vara det mitt val slutar med, för jag måste börja någonstans, och det här är något jag tror på inuti.

Azure Ray och Jesus. En hemskt trevlig kombination. Bjuder på en vacker video så här om kvällen; http://www.youtube.com/watch?v=bk8cx4lgbFU

Varför är det så...

Jag håller på med små projekt hela tiden, för att inte tappa intresset för allt som sker omkring mig. Ni har säkert sett mig skriva om det "hemliga projektet" flera gånger här, och idag tänkte jag berätta om ett annat litet projekt som jag har. Egentligen är det ganska löjligt, men håll till godo:

Jag försöker att varje dag göra minst en sak som jag aldrig gjort förut.

Då menar jag inte att allt måste vara stort och allvarligt, det kan vara även små saker. Prova en ny maträtt, besöka en ny plats, pröva någonting helt nytt eller andra små enkla saker. Huvudsaken är att jag får lite nya inslag i livet. Det är faktiskt riktigt kul att komma på saker för att klara projektet.

(För er som undrar, så är det en marsvinsmun som håller på att äta tomat. Vackraste någonsin...!)

Igår var jag för första gången hos en tatuerare. Bokade tid för Emils tatuering, inte någon egen, märk väl!

Nu ska jag gå in till marsvinen i djurrummet och lägga mig på en...

I helgen gjorde jag någonting som jag tänk göra i åtta månader, men aldrig gjort. Jag hälsade på Bahira i Lund. Var väldigt enkelt, faktiskt. Man bokade biljetter och sedan åkte man. Cirka 500 kronor tur och retur.

Då är den intressanta frågan varför jag inte gjort det tidigare?

Svaret lär bli ; Tid och pengar. Men frågan är om det är en ursäkt längre. Har jag gjort någonting vettigt med de 500 kronorna under de åtta månaderna? Nej. Jag kunde låtit bli att köpa två klädesplagg och på så sätt haft summan i handen. Jag kunde låtit bli att köpa månadskort på bussen och cyklat i en månad. Jag kunde låtit bli att köpa mer än en drink per tillfälle jag varit ute i en månad.

Hade det varit värt det? Ja.

Igår gick jag, Bahira och Angiza genom vårsolen till tågstationen i Lund för att jag skulle ta bussen hem. Det var en sådan där tidig söndagseftermiddag då allting är väldigt stilla i en bakfull studentstad. Vi pratade om livet medan vi väntade på bussen och kom in på det där med konsumtion,...

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Har varit lite låg, kanske, för det är så mycket med universitetet och mitt program. Nu har jag i alla fall sökt hjälp med det, eftersom jag ligger efter med tre tentor. För sådana som mig finns nämligen Studentstödet, som ska hjälpa oss anpassa utbildningen lite. Vi får se om de kan göra någonting för mig. Jag hörde talas om dem först igårkväll, av underbara extrapappan Reine, som också varit universitetslärare.

Hur som helst så känns det lite ljusare efter att ha pratat med Reine och varit hela helgen hos honom och mamma ute på landsbygden. Jag är nog inte lika låg längre, men fortfarande lite vacklande. Om jag inte klarar anatomitentan om två veckor åker jag ut från programmet, om jag inte kan få speciell dispens. Det lutar åt att jag kan det, eftersom jag har alla papper som behövs för att bevisa att jag talar sanning.

Det bästa Reine gjorde var dock att han påminde mig om att jag ju faktiskt inte hade några problem med de flesta av kurserna på programmet. Jag...

Igår eftermiddag kraschade allt i min värld samman.

I skolan kom hjärtklappningen. Paniken och stressen drev på tårarna på rasterna, som jag tillbringade på toaletten. Det var mest en känsla av att allt var över nu, härifrån gick det bara utför. Jag kände hur jag bröts ner inifrån och jag ifrågasatte allt jag någonsin varit.

En liten paus från allt medan jag gjorde sällskap in till stan med Eva, men sedan kom allt som en vägg igen. På bussen på väg hem hade alla så skarpa blickar, alla ljusen från bilarna i eftermiddagsmörkret bländade och mitt hjärta slog för en enda sanning, att jag inte orkade längre.

Hemma kollapsade jag i säng vid sju. Ångesten vred sig som ormar inuti och det kändes efter två timmars sömnförsök som om jag skavt av all huden. Men sömnen kom som en räddning igen och jag sov nästan 12 timmar.

Naturligtvis hade jag inte skavt av någon hud, och min värld kraschade inte helt. Det var bara en vanlig ångestattack. En känsla av att allt är förlorat är bara en del av en större...

...fast jag själv inte var helt medveten om det. Det kan låta underligt, men det är sant. Kom på för en vecka sedan att jag faktiskt har varit fast beslutad ända sedan nyåret att ta tag i saker, inte bara prata om dem. Och vet ni, hittills har jag hållit mitt löfte!

Saker som blivit gjorda som resultat på löftet:

- Resa till Lund bokad (har velat sedan Bahha flyttade dit i augusti, NU blir det av)
- Mitt hår (jag har tjatat om det i två år, se resultatet ikväll eller imorgon kväll här på bloggen)
- Årskort på gym införskaffat (det trodde väl ingen... Men nu är det igång!)
- Anatomi vrålpluggad (ja, jag gör faktiskt saker!)
- Storstädat lägenheten igår, med hjälp av fina mamma och Reine.
- Anmält mig och Emms som personal till Frizon i år, tema Döden.
- Lån reducerade (glädjeglädjeglädje)

Kommande projekt
- Hemliga projektet som kommer att bli av i sommar är mer planerat nu, men inte tillräckligt.
- Körkortet. Ny beslutsamhet och påhejning av mamma och Reine. Innan sommaren blir det...

En dag för någon vecka sedan var bara en av de där dagarna när allt liksom gick fel. Må piss på en alldeles för tidig morgon, upptäcka att det regnar och blåser ute, gå på världens tristaste och längsta föreläsning och på toppen av allt frysa hela föreläsningen.

Tänkte trösta mig med lite fruktenergi, men inte ens bananerna var på min sida den dagen...

Det här har aldrig hänt mig förrut. Att bananen går av när man ska öppna den. Det var nästan symboliskt för dagen.

- - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Idag är det en helt vanlig fredag. Igår hade jag en mysig kväll med Rebecka, Andreas, William och Emil. Maaaat och sedan trevligt sällskap medan jag försökte plugga. Tillslut tyckte nog Rebecka synd om mig, som inte riktigt kom någonstans, så hon förhörde mig. Lycka. Kändes toppen, jag kunde det mesta....!

(Men allvarligt, försök plugga medan det sitter tre pojkar i rummet intill och leker penna-och-papper-rollspel... "ni stöter på en smed...

Så, lite mer än två veckor till ytterligare omtenta i anatomin. Den här gången kommer jag sätta den. Jag tänker nästan inte på någonting annat. Det är väldigt mycket tankar just nu.

Just nu rör de sig som sagt mycket kring vad som bör göras. Eftersom jag inte har mycket annat i tankarna delar jag med mig av vad som händer i huvudet.

Följande ska utföras under februari:

• Läkemedelsdugga
• Omtenta anatomi
• Medicinska sjukdomar, tenta
• Omtenta mikrobiologi

Så det blir en del. Och då lämnar jag ändå farmakologitentan till i vår. Precis som teoriprovet, halkbanan och uppkörningen. Men ni har jag (och mamma!) gett sig sjutton på att det ska bli klart med körkortet. Det känns bra. Körkort innan sommaren 2008 är grejen för mig nu, här ska kämpas!

Börjar känna nytt hopp om att klara av allt.

Men, men, skolan är inte allt, men i torsdags var det det. Då blev Emms klar med sin lärarutbildning, och det skulle lätt firas!

Vi började med att baka egna pizzor, dricka drinkar, lyssna på...