Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Idag är jag feber. Kom över mig mitt under ett filmtittande med Rasta.

Nöjer mig med en fin bild idag.

Love,
Jarita.

Okej, jag är inte mycket för nyårslöften, så här kommer bara en liten nyårstanke.

Jag ska försöka skriva lite "dagbok" här. Skriva nästan varje dag, och få lite ordning på tankarna och dagarna.

Idag har det varit en av dessa slappa jullovsdagar. Jag försöker plugga, men det blir väldigt lite gjort varje gång. Så jag bestämmer mig om och om igen att jag ska plugga. Men det blir bara en stund åt gången.

För några dagar sedan ringde Bahira och var arg. Det var den dagen som Pakistans kvinnliga presidentkandidat mördades. Vi pratade om demokratin, om hoppet om rättvisa och hur effektivt våldet kan döda det hoppet, och hur det aldrig får dö.

Jag bestämde mig för att försöka göra någonting. Inte bara sitta hemma och titta på dokumentärer och förfasas. Utan ta mig an någonting, litet som stort, och gör någonting som kanske kan göra skillnad.

Jag har funderat mycket på det där med att leva, vad som ger livet mening och vad jag vill...

Idag har jag kommit fram till vad jag verkligen vill ha i livet. En egen liten vrå.

Är sedan några dagar tillbaka i Alingsås. Allt jag längtar efter nu är en skuldfri ekonomi, en egen vrå och lite lugn.

Kom på idag hur underskattat det är att vara i sitt eget hem. För tillfället bor jag hos min pojkväns bror och hans flickvän i en etta. Vi är fyra personer, och det är tio gånger mer möbler här än det borde. Saknar min egen lägenhet med utrymme, golv man kan gå på och rena textilier. Ah... Himmelskt.

Imorgon kommer pappa och hans flickvän hem, och då blir det hem till deras stuga i skogen. Ska bli lite skönt, mer plats att sova på, om inte annat.

Jag är nog mest trött, tror jag. Och en aningen orolig. Ekonomiskt, mest. Och lite studiemässigt.

Kan inte våren komma snart?

...just get me out of here.

.

.

.

.

.

I dreamt of a fever,
one that would cure me of this cold, winter-set heart
With heat to melt these frozen tears burned with reasons as to carry on

Into these twisted months I plunge without a light to follow
But I swear that I would follow anything
just get me out of here

But you get six months to adapt
and you get two more to leave town
And in the event that you do adapt
we still might not want you around

But I fell for the promise of a life with a purpose
but I know that that's impossible now
And so I drink to stay warm and to kill selected memories
cause I just can't think anymore about that
or about her tonight

and I scream for the sunlight
or a car to take me anywhere.
just get me passed this dead and eternal snow

cause I swear that I'm dying
Slowly, but it's happening
and if the perfect spring is waiting somewhere
just take me there
and say and lie to me and say and lie to me and say
it's...

Någonting nytt...

Nu är jag hemma hos mamma och Reine, och har faktiskt, tro det eller ej, tränat i en timme!

Hur detta kommer sig? Jo, det beror på en liten dröm som kommit uppseglande under det senaste året, som jag nu faktiskt tar tag i, och försöker förbereda mig för.

Jag drömmer om att jobba i stora gula bilar, som går alldeles för fort.

Så nu är det lite träning som gäller. Det är från 0 till 100, eftersom jag innan förra veckan var inaktiv som en strandad val. Så ja, det blir väl någonting nytt. Frågan är hur det fungerar ekonomiskt att träna. Jag vill inte gärna jogga i ishalkan, helst inte gå ut, ens, men ute är det gratis att träna. Idag har jag cyklat på träningscykel, men jag är ju inte hemma hos mamma och Reine så ofta att jag kan bygga min träning på det.

Drömmen är att kunna jobba som ambulanssjuksköterska, åtminstone ett tag. Sedan kanske smyga in på akuten och jobba där. Jag fungerar bäst under viss stress, hjärnan blir klar och alla...

För en gångs skull gjorde jag någonting av min lördag. Det är lite ovanligt, eftersom jag vanligtvis är lat, utmattad och sötsugen hela lördagen nu på hösten, men senaste lördagen var den bästa på hela hösten.

Det hela började med att min syster Emms sov över hos oss efter att vi haft fest i lägenheten, och vi vaknade till en halvmolnig dag, och jag kommenterade att nu var den perfekta dagen att ta de utomhusfotografier som vi talat om så länge, men aldrig kommit oss för. Sagt och gjort, sminkning, påklädning och allmän förberedelse utlöstes genast.

Här är ett litet smakprov på vad dagens flera timmar långa fotosession resulterade i.

Ett tag efter att den här bilden togs började dock min modell frysa fingrarna av sig, och vi gick hem och drack varm choklad.

Med andra ord finns det saker som gör att man kan överleva november.

Annars har det varit tungt med vintern. Inte hjälper det heller att internet inte fungerar i hela vårat bostadsområde, jag...

Och min trötthet är som aldrig förr. Allt jag gör slutar med att jag ligger i soffan och har svårt att hålla ögonen öppna. Antingen så är det medicinskt, eller så blir jag bara mer och mer hösttrött för varje dag. Hm, vet inte vad som är att föredra.

Upptäckte här om dagen att det är allvarligt, för jag orkar inte ens se Bollywoodfilmer när jag är trött, sången ger mig huvudvärk. Känns ju pepp.

Bjuder på en liten färgklick mitt i höstmörkret.

Idag har jag haft ledigt och träffat min mor på stan. Ätit ute, fått håret klippt och gått på stan. Det var skönt. Gick lite själv på stan efter mamma åkt hem, men blev mest dämpad av allt ljus och allt ljud, så jag åkte hem och hamnade i soffan.

Ehm, jag kom just på att jag har tvätt i tvättstugan. Det enda kreativa jag gjort idag. Måste gå, ses snart!

Jag har funderat på om jag pratar för mycket. Jag tror det blir ett försök till en tyst månad. Inte att jag i ren allmänhet kommer att prata mindre, men jag ska försöka att börja så få meningar som möjligt med ordet "jag", och prata mindre om mig själv.

Säg till om det fungerar, tysta månaden börjar nu.

I övrigt är det väldigt trött här. Hösten kommer som en chock varje gång, och fram tills för några dagar sedan tyckte jag att den var helt underbart uthärdlig, men nu börjar jag sakta ändra åsikt. I alla fall så är kylan brutal. Sara kom hem från Indien idag, och pratar om värme och 30 grader och vackra färger. Jag tar en titt ut genom fönstret och konstaterar att det blir is på gatorna inatt. Hm.

Min lillasyster lyste upp denna dag med sina ord. Hon är den finaste lilla lajvare man kan tänka sig, med en absurd böjelse för allt medeltida. Ungefär som mig och Indien? I alla fall finns hon, för er som inte känner henne, på http://anorak.blogg.se

Mina två...