Älskade Kaos... - the anatomy of melancholia-

Jag har inte skrivit på ett tag nu. Har varit lite låg, kanske, för det är så mycket med universitetet och mitt program. Nu har jag i alla fall sökt hjälp med det, eftersom jag ligger efter med tre tentor. För sådana som mig finns nämligen Studentstödet, som ska hjälpa oss anpassa utbildningen lite. Vi får se om de kan göra någonting för mig. Jag hörde talas om dem först igårkväll, av underbara extrapappan Reine, som också varit universitetslärare.

Hur som helst så känns det lite ljusare efter att ha pratat med Reine och varit hela helgen hos honom och mamma ute på landsbygden. Jag är nog inte lika låg längre, men fortfarande lite vacklande. Om jag inte klarar anatomitentan om två veckor åker jag ut från programmet, om jag inte kan få speciell dispens. Det lutar åt att jag kan det, eftersom jag har alla papper som behövs för att bevisa att jag talar sanning.

Det bästa Reine gjorde var dock att han påminde mig om att jag ju faktiskt inte hade några problem med de flesta av kurserna på programmet. Jag...

Igår eftermiddag kraschade allt i min värld samman.

I skolan kom hjärtklappningen. Paniken och stressen drev på tårarna på rasterna, som jag tillbringade på toaletten. Det var mest en känsla av att allt var över nu, härifrån gick det bara utför. Jag kände hur jag bröts ner inifrån och jag ifrågasatte allt jag någonsin varit.

En liten paus från allt medan jag gjorde sällskap in till stan med Eva, men sedan kom allt som en vägg igen. På bussen på väg hem hade alla så skarpa blickar, alla ljusen från bilarna i eftermiddagsmörkret bländade och mitt hjärta slog för en enda sanning, att jag inte orkade längre.

Hemma kollapsade jag i säng vid sju. Ångesten vred sig som ormar inuti och det kändes efter två timmars sömnförsök som om jag skavt av all huden. Men sömnen kom som en räddning igen och jag sov nästan 12 timmar.

Naturligtvis hade jag inte skavt av någon hud, och min värld kraschade inte helt. Det var bara en vanlig ångestattack. En känsla av att allt är förlorat är bara en del av en större...

...fast jag själv inte var helt medveten om det. Det kan låta underligt, men det är sant. Kom på för en vecka sedan att jag faktiskt har varit fast beslutad ända sedan nyåret att ta tag i saker, inte bara prata om dem. Och vet ni, hittills har jag hållit mitt löfte!

Saker som blivit gjorda som resultat på löftet:

- Resa till Lund bokad (har velat sedan Bahha flyttade dit i augusti, NU blir det av)
- Mitt hår (jag har tjatat om det i två år, se resultatet ikväll eller imorgon kväll här på bloggen)
- Årskort på gym införskaffat (det trodde väl ingen... Men nu är det igång!)
- Anatomi vrålpluggad (ja, jag gör faktiskt saker!)
- Storstädat lägenheten igår, med hjälp av fina mamma och Reine.
- Anmält mig och Emms som personal till Frizon i år, tema Döden.
- Lån reducerade (glädjeglädjeglädje)

Kommande projekt
- Hemliga projektet som kommer att bli av i sommar är mer planerat nu, men inte tillräckligt.
- Körkortet. Ny beslutsamhet och påhejning av mamma och Reine. Innan sommaren blir det...

En dag för någon vecka sedan var bara en av de där dagarna när allt liksom gick fel. Må piss på en alldeles för tidig morgon, upptäcka att det regnar och blåser ute, gå på världens tristaste och längsta föreläsning och på toppen av allt frysa hela föreläsningen.

Tänkte trösta mig med lite fruktenergi, men inte ens bananerna var på min sida den dagen...

Det här har aldrig hänt mig förrut. Att bananen går av när man ska öppna den. Det var nästan symboliskt för dagen.

- - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - -

Idag är det en helt vanlig fredag. Igår hade jag en mysig kväll med Rebecka, Andreas, William och Emil. Maaaat och sedan trevligt sällskap medan jag försökte plugga. Tillslut tyckte nog Rebecka synd om mig, som inte riktigt kom någonstans, så hon förhörde mig. Lycka. Kändes toppen, jag kunde det mesta....!

(Men allvarligt, försök plugga medan det sitter tre pojkar i rummet intill och leker penna-och-papper-rollspel... "ni stöter på en smed...

Så, lite mer än två veckor till ytterligare omtenta i anatomin. Den här gången kommer jag sätta den. Jag tänker nästan inte på någonting annat. Det är väldigt mycket tankar just nu.

Just nu rör de sig som sagt mycket kring vad som bör göras. Eftersom jag inte har mycket annat i tankarna delar jag med mig av vad som händer i huvudet.

Följande ska utföras under februari:

• Läkemedelsdugga
• Omtenta anatomi
• Medicinska sjukdomar, tenta
• Omtenta mikrobiologi

Så det blir en del. Och då lämnar jag ändå farmakologitentan till i vår. Precis som teoriprovet, halkbanan och uppkörningen. Men ni har jag (och mamma!) gett sig sjutton på att det ska bli klart med körkortet. Det känns bra. Körkort innan sommaren 2008 är grejen för mig nu, här ska kämpas!

Börjar känna nytt hopp om att klara av allt.

Men, men, skolan är inte allt, men i torsdags var det det. Då blev Emms klar med sin lärarutbildning, och det skulle lätt firas!

Vi började med att baka egna pizzor, dricka drinkar, lyssna på...

...om jag måste läsa två eller tre kurser samtidigt under våren. Klarar jag morgondagens tenta blir det bara två...!

Har skickat in alla nödvändiga papper till CSN för att kunna få bidrag även denna termin, trots att det saknas en hel del poäng. Stor eloge till min psykiatriker, som gör det hela möjligt. Det finns en sak som är värre än att vara stressad över omtentor, och det är ett halvår hemma, utan skolgång. Inte för att jag är otroligt förtjust i föreläsningar, utan för att jag helt enkelt skulle bli tokig av att gå hemma. Dessutom är jag grymt förtjust i min utbildning.

Snart kommer jag ikapp, det är bara att vänta och se. Jag kommer nog klara allt till sommaren. Och lagom till att jag blir trettio kanske jag tar körkort!

Ikväll en kväll för mig själv medan Emil är borta och leker rollspel. Kaninen Rubbit ställer sig vid dörröppningen och kollar på mig ibland, annars väldigt lugnt. Försöker plugga det sista inför tentan, men det går... så...

Idag är jag feber. Kom över mig mitt under ett filmtittande med Rasta.

Nöjer mig med en fin bild idag.

Love,
Jarita.

Okej, jag är inte mycket för nyårslöften, så här kommer bara en liten nyårstanke.

Jag ska försöka skriva lite "dagbok" här. Skriva nästan varje dag, och få lite ordning på tankarna och dagarna.

Idag har det varit en av dessa slappa jullovsdagar. Jag försöker plugga, men det blir väldigt lite gjort varje gång. Så jag bestämmer mig om och om igen att jag ska plugga. Men det blir bara en stund åt gången.

För några dagar sedan ringde Bahira och var arg. Det var den dagen som Pakistans kvinnliga presidentkandidat mördades. Vi pratade om demokratin, om hoppet om rättvisa och hur effektivt våldet kan döda det hoppet, och hur det aldrig får dö.

Jag bestämde mig för att försöka göra någonting. Inte bara sitta hemma och titta på dokumentärer och förfasas. Utan ta mig an någonting, litet som stort, och gör någonting som kanske kan göra skillnad.

Jag har funderat mycket på det där med att leva, vad som ger livet mening och vad jag vill...