Älskade Kaos... - all of this filthy empathy for the way that we're feeling -

Allt ofta pratas det om att varje person är sin egen lyckas smed. Kanske har det att göra med det allt mer individualiserade samhällsklimatet, kanske med en ökad välfärd. Oavsett vilket så växer antalet artiklar om hur du ska maximera din lycka, öka din framgång och bli en vinnare.

Jag vet inte vad jag tycker om det hela. Eller jo, på sätt och vis gör jag nog det. Jag tycker att sådana budskap fokuserar alldeles för mycket på framgången i sig som ett mål. Det handlar mer om att bli lyckad än om att bli lycklig. Och det tror jag är det största problemet. Att vara lyckad är inte samma sak som att vara lycklig. Att vara lyckad handlar till större del om vad andra människor tänker när de ser ditt liv.

Samtidigt så tror jag också på att ta aktiva beslut i sitt eget liv. För ingen känner din längtan såsom du gör. Bara du vet vad du värdesätter mest.

Det senaste året har jag sett flera av mina vänner fatta beslut för sin egen skull. Om att lämna någon de trodde att de alltid skulle vara tillsammans med, om...

Man kan massutrota flugor med hårspray.

Antingen dör de av förgiftning eller så stelnar vingarna, de faller och man kan i lugn och ro mosa dem.

Tack Nina, som förmedlade denna kunskap från Sara Rye.

Allt luktar hårspray här nu. Värre än en frisörsalong på 80-talet.

Dagarna går förbi i en julledighet som gör mig lugn.

Jag har kommit in på en liten distanskurs, Svensk kriminallitteratur, som jag tänkte roa mig med ifall jag har tid över. Jag har redan läst i princip alla böcker på litteraturlistan redan, och eftersom jag redan läser 100% spelar det ingen roll om jag klarar kursen eller ej, CSN bryr sig bara om mina första 100%. Det andra är mest av nyfikenhet. Håller för tillfället på att lyssna igenom de deckare som jag inte läst ännu. Just nu lyssnar på jag på Jens Lapidus Snabba Cash och Måns Kallentofts Midvinterblod. Båda positiva överraskningar.

Leoniden är snart sex månader och jag och Emil har bestämt oss för att det är dags att börja med lite rutiner. Både jag och Emil är dåliga på rutiner, men egentligen behöver vi det båda två, så det kommer nog att göra oss nytta. Dock ska inga "sovmetoder" användas, utan bara kvällsgröt, nervarvning, mys och så sovning, samma tid varje dag. För att fira att han är så stor att vi kan försöka det här har han fått ny...

Det är en underlig period i mitt liv just nu. Jag har ett riktigt, rejält jullov för första gången sedan gymnasiet, och sedan har jag en och en halv vecka ledigt i januari mellan de olika kurserna. En underlig känsla, minst sagt. För jag ligger inte efter med något skolarbete alls. Det finns inget skolarbete jag kan göra. Allt är färdigt. Och jag är helt ledig.

Det hade nog inte kunnat komma lämpligare. Trots att det har varit den bästa och lättaste terminen hittills så har det också varit första terminen med ett barn hemma. Dessutom är det mycket som händer inuti mig, många funderingar jag vill tänka färdigt och många små projekt jag gärna vill avsluta. Efter julens intensiva firande vill jag också gärna ta igen mig samt få tid att bara vara hemma med Leoniden. Blir en liten paus i det sociala, kanske bara träffa någon person i veckan, i alla fall som det känns nu. Tröttheten efter terminen, som började en månad efter att jag fött Leonid, har kommit ikapp och jag är i behov av lite (mental) vila. Att jag...

Sex stycken julfiranden på fem dagar. Det har varit den mest sociala perioden under hela året, skulle jag tro. Trots det har det varit toppen och jag har inte fått social fobi en enda gång. Tror att jag har nya piller att tacka för det. Betyg till nya piller; Klart godkänt.

Julen har varit hemskt fin.

Julafton blev jag, Emil och Leonid hämtade av mamma och Reine. Hos dem blev det julbord (=sojakorv, falafel, currysås och ris), kladdkaka, julklappsöppning, lekande med Leoniden och lite mordfall på TV:n. Mamma och Reine ville behålla Leoniden i sitt rum under natten, så jag och Emil sov ljuvligt. Vaknade utvilade och glada nästa morgon, då tog vi tåget till:

Juldagsfirande á la Emils farmor. Det här året är hennes årliga julfest på Wårgårda Wärdshus, som drivs av hennes son, alltså Emils farbror. Där träffades nästan alla fem farbröderna, samt deras barn och barnbarn. Livat med mat, julklappar, massor av prat och lek med Leonid och hans kusin Sebastian, 2 år. Framåt kvällen åkte jag, Leoniden, Mia...

Inatt provade jag mina nya, vita sovcirklar. Resultat; en festlig huvudvärk varje gång jag rörde huvudet och en tyngdkänsla i kroppen. Somnade på en kvart. Betyg; Helt godkänt.

Idag började jag med min andra nya medicin. Resultat; illamående, yrsel i mängder och en trötthet (som jag tror kan vara ett lugn, men jag är inte säker). Känner mig lite mer fokuserad i alla fall. Lite tunnelseende, fast inte bara på synen. Betyg; Inte helt säker än. Återkommer om någon dag. Dock lite orolig för hur ätande av julmat ska gå om illamåendet håller i sig. Har sedan jag tog medicinen i eftermiddags lyckats äta några majskrokar och en yoghurt. Hm, jag som ska försöka få upp mitt blodvärde tillräckligt för att kunna ge blod... Lär inte få bättre blod av yoghurt. Här behövs bönor och grönsaker.

Appropå nyårslöftet om att dra mitt strå till stacken angeånde etik och miljö.

Genomfört; Lånat två böcker; Handla miljövänligt samt 100 sätt att rädda världen.

Planerat; Utöka sopsorteringen, börja ge blod om fyra månader...

Som ni alla vet så har jag två år i rad haft nyårslöften som, hör och häpna, faktiskt gjort en skillnad.

För två år sedan hade jag löftet att se till att saker som jag alltid sagt att jag ville göra faktiskt blev gjorda, eller åtminstone tog ett steg i rätt riktning.
I år har jag haft nyårslöftet "påbörja-avsluta", helt enkelt att se till att avsluta alla dessa påbörjade projekt som finns runt omkring mig, och det har ju inte varit få...

I år blir nyårslöftet lite klimatrelaterat. Jag ska nämligen satsa på att "leva som jag lär" som nyårslöfte. Detta gäller både etik (främst inom handel) och miljö. Därför ska jag ändra mitt liv så att det bättre passar in i hur jag önskar att jag levde, för min och andras skull. Kanske gör det en skillnad att jag har fått barn. Kanske blir det ännu mer verkligt då, det där med framtid och klimat.

Jag har redan tjuvstartat på årets nyårslöfte. I förrgår föddes nämligen en sopsortering i det här hushållet. Så i dagsläget finns sortering på glas, hårdplast, papper,...

Vad är svårare än att vara förkyld och ta hand om ett spädbarn?

Jo, att vara förkyld och ta hand om ett förkylt spädbarn.

Klockan är sex på kvällen och jag är helt utmattad, trots att både jag och Emil har varit hemma hela dagen (jullov är lyckan). Nu sover Leo (igen) efter en snörvlig och kinkig stund uppe. Visst får man leenden rätt ofta, men det märks att liten inte är sig själv. Två dagar av förkylning för oss båda gör att man är lycklig att det är jullov. Att gå och jobba på praktiken efter en dag med en ledsen, förkyld liten samtidigt som man själv har rethostan från Nordpolen och lever på Alvedon är kanske beundransvärt, men låter inte avundsvärt.

Trots dubbel förkylning här hemma är livet väldigt fint. Sedan tisdag har jag jullov och trots att jag varit sjuk sedan innan det började så förundras jag över hur mycket man får gjort när man har ledigt båda två. Skrivande, städande, tvättande, pluggande, mysande, bakning och lekande. Det är förundransvärt, allt är riktigt rent, frysen proppfull...