En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
-KannaN-

-KannaN-s bloggis

Ett liv utan pojkvän... ja, det...

... det duger bra helt enkelt!
Jag har nu kommit på att det kanske trots allt var bra att Paul gjorde slut. Anledningar vill jag inte gå in på, men det kanske var dags. Jag har kommit över honom nu, i alla fall om jag inte tänker för djupa saker om honom.
Nu har jag gått tillbaka till mitt gamla liv, då jag målar mycket, läser och har tid för skrivandet och så vidare. Då jag var som mest kär i Paul hade jag inte tid till det för det enda jag kunde tänka på var honom, och det enda jag ville var att vara med honom. Jag känner nu att det är skönt att kunna hålla på med mina gamla intressen, och att vara oberoende. Jag var ju inte beroende av honom, men på ett sätt var jag nog det ändå, fast ändå inte på ett dåligt sätt. Jag är en självständig person och klarar mig bra utan pojkvän. Jag blir ju inte direkt ensam som jag har mina vänner. Nu kan jag dessutom återgå till mitt små- och oskyldiga flirtande med varenda kille (i rätt ålder) jag hittar. Det var något jag tyckte var riktigt kul, för det var aldrig något riktigt seriöst från någon sida.
Att vara singel är helt okej. Jag saknar dock att ha någon att hålla om, att kyssa och ligga nära i sängen. Det kan man ju vara med om utan att ha ett fast förhållande också, men jag skulle nog helst vilja ha ett förhållande om jag skulle göra sådana saker. Ett liv som singel må vara bra, och man känner sig fri, men att ha pojkvän är nog ändå det bästa. Någon att dela upplevelser, kunskaper och liknande saker med. Någon som inte är bara en vän, för då kan man ju inte ha den där riktigt intima och mysiga biten. Inte på rätt sätt i alla fall. Nej, nu blev det för konstigt här så vi hoppar i ämnet tror jag.
Ja, som sagt, singellivet går an, och jag tror mina vänner trivs bättre med mig när jag inte har pojkvän eftersom då har jag mer tid åt dem och jag pratar om andra saker än om killen hela tiden. Min hjärna känns också lättare eftersom jag inte har samma person som ständigt tänker på. Det är jättetrevligt att gå och tänka på sin kille, eftersom det gör en så lycklig. Men det gör även så man har svårt att koncentrera sig på annat. Hjärnan blir helt enkelt lättare utan en massa killar att tänka på. Dock är jag en tjej som ÄLSKAR killar. Finns inget bättre än lite ögongodis, så i mina tankar finns det ständigt killar. Fast de killarna håller sig på avstånd. Dem tänker jag inte på på samma sätt som jag tänkte på Paul. Det blir andra ytligare tankar om man säger så. Jag hoppas verkligen nu att det inte låter som jag är någon pervers tant, för det är jag inte. Hoppas jag i alla fall. Nej, det är jag helt klart inte. Jag är ju bara 15 år, då är jag ju inte en tant! Kanske i en liten unges ögon men.... Hm... Undrar i så fall vad den ungen tycker att en riktigt tant är för något. En tant från stenåldern kanske. Men vad är då en tant från stenåldern? Äsch, det här blev jobbigt så nu kryper jag i kojs. God natt!

Skrivet av -KannaN-, 2008-01-07 22:40

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?