En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
2cbright

Vad vill du?

Verkligheten från ett större perspektiv 1

Det är ganska intressant med människan egentligen. Vi har byggt upp en egen verklighet som skydd mot den okända verkligheten. Låter konstigt?

Om vi ser vetenskapligt på livet så följer ju människan naturlagarna på jorden. Vi är uppbyggda av samma materia som allt annat liv på jorden och behöver därför samma komponenter för att överleva. Vi har instinkter ex överlevnadsinstinkt vilket gör oss alla till egoister, vi tillhör samma art och har biologiska likheter i utseende, funktioner och beteende. Våra kroppar, sinnen, funktioner, hjärnor ger oss likheter men även olikheter. I det stora hela fungerar människor lika fysiskt och psykiskt och det är därför vi över huvudtaget förstår varandra. Men som med allt naturligt liv är det alltid skillnader mellan individer. Vanliga skillnader så som personlighet och utseende men även ibland vissa mutationer.

Människan är som sagt egoist. Det alla människor strävar efter är lycka. Alla beslut vi tar gör vi av egoistiska skäl på ett eller annat sätt. Det finns i människan nedärvda biologiska behov som vi måste få utlopp för för att känna lycka, detta är ex kärlek och gemenskap med andra individer -vi är flockdjur. Även om man gör något för någon annan så är det för att vill få ut något positivt för en själv. Ibland resulterar det vi gör i negativa konsekvenser och det är sådana som vi sedan ångrar att vi gjorde.

Från den dagen människobarnet kan se sig själv som en person och inte längre bara handlar instinktivt har hon tagit steget in i en egen värld, bort från världen hon kom från och skapar sig en egen verklighet.

Allt handlar om våra tankar. Det är utifrån tankar och intryck som vi drar slutsatser om vad som är verkligheten. Våra egna tankar är det som gör oss till den vi är. Våra tankar är våran själ. Det som skiljer oss från andra livsformer på jorden är vår självmedvetenhet. Vi kan se oss själva ur andras perspektiv och på så vis analysera vår egen person.

Det betyder i så fall att det finns lika många verkligheter som individer på jorden. Alla människor är därför opartiska i bedömmningen av andras verklighet, man kan inte förstå något man aldrig har upplevt. Allt är relativt och därför är alla tankar, varje slutsats vi drar framtagna i jämförelse av våran egen bild av verkligheten. Vi skulle inte kunna göra det på något annat sätt. Helt logiskt.

Vad är det då som vi kallar för verklighet? Verkligheten är den bild av livet och miljön som majoriteten av människorna delar med varandra. Den som inte uppfattar sin omvärld på ett sätt som överensstämmer med majoritetens uppfattning ser inte "verkligheten". Alltså är det mängden individer med gemensam uppfattning som bestämmer vad som är verkligt och vad som är overkligt.

Denna uppfattning om verkligheten tillsammans med förståelsen för människans instinkter och behov ger en mkt logisk slutsats. Alla människor mer eller mindre lever i en individuell verklighet därför är det så viktigt att alltid fråga VARFÖR. Det finns ALLTID en orsak till en konsekvens och utan att se helheten är det omöjligt att avgöra vad som är rätt och fel, verkligt och overkligt. Vi är alla slavar under naturens lagar och lever tillsammans på samma planet men med människans självmedvetenhet kom även behovet av moral då man behöver förståelse för andra människor för att förstå världen vi lever i och se att verklighetens verklighet är så mycket större än bara vår egen.

Skrivet av 2cbright, 2006-04-26 16:05

Intressanta tankar, håller med om mycket. Tänkte bara försöka kommentera en sak eller två. Kanske ser det som provikationssökande eller vad som helst. Och det kanske är meningen, kanske inte (jag kanske väljer att se det från ett håll mest för att prova, se om det håller eller inte. redogör inte nödvändigtvis för min egentliga uppfattning. inte säker på att jag har nån ens). Inget illa ment hursomhelst, ville mest bara testa. För att se vad som hände. Eller nåt. Och för den delen ljuger jag minst lika mycket som nån annan. Håll till godo.


"Människan är som sagt egoist. Det alla människor strävar efter är lycka. Alla beslut vi tar gör vi av egoistiska skäl på ett eller annat sätt. Det finns i människan nedärvda biologiska behov som vi måste få utlopp för för att känna lycka, detta är ex kärlek och gemenskap med andra individer -vi är flockdjur. Även om man gör något för någon annan så är det för att vill få ut något positivt för en själv. Ibland resulterar det vi gör i negativa konsekvenser och det är sådana som vi sedan ångrar att vi gjorde."

Lycka är inte drivkraften. Vill jag påstå. Det är mest bara en slags mätmetod. Och en aningens hafsig bekräfteles på om vi är rätt ute eller inte. En gissning. Visserligen ofta en god sådan, men något annat ligger bakom.

Allt handlar naturligtvis om geners fortlevnad. De egna generna. Kampen för att klara den uppgiften är vad som orsakar människans egoism, även om det inte behöver vara ett grundläggande drag hos alla människor. Visst skulle det kunna finnas så kallade altruister, men om de inte är själviska nog att säkra den egna genens fortlevnad sorteras de med ens bort. Alla tvingas vara "tillräckligt" egoistiska, och så kommer det alltid vara.

Men detta med lycka hör inte dit. Inte egentligen. Visst kan det verka som en god överensstämmelse, att högre lycka associeras till ett "bra" liv (= goda chanser att föra gener vidare), men det är inte något driv efter lycka som orsakar människors egoism. Egoismen ligger betydligt mycket djupare än så.

Skulle en människa som redan är lycklig vara mindre självisk än en människa som inte är det? Knappast. Varje handling som utförs kommer ändå alltid vara den som ger en själv största förväntade utdelning i relation till insatsen. Och visst kan det verka som om det är lycka vi försöker maximera, men även utan lyckobegreppet skulle vi fortfarande vara själviska, och försöka maximera utdelningen enligt något annat mått istället.

(som en parentes kan sägas att individer med ett "bra" lyckobegrepp kommit att premieras i det naturliga urvalet, att ha ett bra mått på vad som är bra eller dåligt för de egna generna har gett dem en stor konkurrensfördel. därför har fenomenet lycka uppstått universellt)


"Det betyder i så fall att det finns lika många verkligheter som individer på jorden. Alla människor är därför opartiska i bedömmningen av andras verklighet, man kan inte förstå något man aldrig har upplevt. Allt är relativt och därför är alla tankar, varje slutsats vi drar framtagna i jämförelse av våran egen bild av verkligheten. Vi skulle inte kunna göra det på något annat sätt. Helt logiskt."

Mycket möjligt att alla människor är opartiska i bedömningen av andra människor, men alla är långt ifrån LIKA opartiska. Kan säkert låta fördomsfullt eller cyniskt eller hur man vill (beroende på vilken sida man står på kankse), men givetvis har högre människor betydligt större chans att sätta sig in i en lägre människas liv än vice versa. På samma sätt som en människa, högre, har betydligt lättare att tänka sig hur en hund, lägre, skulle kunna ha det än vice versa. Även om den kanske inte är lika markant finns den typen av skillnad, högre/lägre, helt tydligt även inom arten människa. Och på samma sätt som det kan vara svårt för hunden att se att människan är högre kan det vara svårt för en lägre människa att se att det finns högre. Kontroversiellt? Jovisst:) Men lika sant för det.

Vill mest bara ha sagt att det kan vara olika det där. Olika människor kan ha olika goda möjligheter att se denna verklighetens verklighet. Eller komma närmare att se den åtminstone. Eller förstå att den finns.

Skrivet av mertzig, 2006-04-27 14:31

SVAR till Mertzig 2006-04-27:

Jag förstår hur du menar och förstår hur du ser på saken. Men du och jag ser på det från olika perspektiv. Jag ser det huvudsakligen från det psykiska och du huvudsakligen från det biologiska. Du pratar om artens fortlevnad och att även lyckliga personer är egoistiska. Ja, jag håller med men du glömmer att inget är bestående. En lycklig människa är inte alltid lycklig. Men ok, jag förstår din poäng. En trygg och lycklig individ är fortfarande egiostisk, du menar att det visar på att lycka inte är drivkraften och anledningen till vår egoism. Jag håller inte med dig. Kan enkelt förklara det såhär:

En människa som inte känner lycka kan inte leva. Om man inte har hopp och att man har en meningsfull tillvaro så mår man dåligt och tillslut om situationen inte förbättras, tar man ju sitt liv. Varför skulle annars människor som aldrig fortplantat sig ta sitt liv? Lycka är ett större behov än fortlevnad. De naturliga instinkterna är skit samma om människan inte får belöning från sin hjärna för det hon gör. De biologiska nedärvda behoven kan utföras men för att överleva krävs det lycka. Allt vi gör, allt vi tycker om anpassas ju efter vad hjärnan ger oss belöning för. Lyckan är beviset på att vi gör rätt, får utlopp för våra biologiskt nedärvda behov. Om människan kunde leva utan lycka så hade vi helt enkelt inte behövt lycka. Vi hade fortplantat oss (livets mening), precis som djuren. Vem vet om masken är lycklig?

Problemet är att när man blir självmedveten så blir det mer komplicerat i psyket och vi får insikt i hur vi kan påverka och handla så att det ger positiv utdelning. Vi går inte längre endast efter instinkt utan väljer, gör egna val som alla är grundade i vår egoism. Alla strävar alltid efter att hela tiden få det bättre och för att bli lyckligare. Bara för att man mår bra nöjer man sig inte med det. Vi vill alltid må bättre. Det är en nedärvd egenskap som har bidragit till mänsklighetens komplexa utveckling. Det är det som gjort att människan idag är den mest framgångsrika arten på jorden, vi vill alltid ha mer. Människan är idag slav under sina tankar, instinkter från förr är inte längre lika starka. Vi kan till skillnad från djuren till stor del kontrollera instinkter och istället handla efter tankar. Ex frivilligt offra sitt liv för någon annan och vara medvetna om det. Vetskapen om att man räddar en annans liv skänker mer lycka än ett fortsatt eget liv utan den personen. Egoistiskt? Det är lyckan som driver oss mest i alla lägen.

”Vill mest bara ha sagt att det kan vara olika det där. Olika människor kan ha olika goda möjligheter att se denna verklighetens verklighet. Eller komma närmare att se den åtminstone. Eller förstå att den finns.”

Jag håller med dig i det du skriver om människors OLIKA förståelse för andra individer. Men bara för att vissa är bättre än andra på att leva sig in i andras verklighet som skiljer sig från sin egen så är det fortfarande så att man aldrig kan känna igen sig och förstå någon som man inte kan relatera till. Jag förstår inte riktigt poängen med dina kommentarer ang det här, du verkar hålla med mig?

Skrivet av 2cbright, 2006-04-28 13:59

Om detta med lycka. Jag håller med i vad du säger och din förklaring är bättre än min. Men jag vidhåller ändå att jag har en poäng.

Vill bara börja med att kommentera det här först. "En trygg och lycklig individ är fortfarande egoistisk, du menar att det visar på att lycka inte är drivkraften och anledningen till vår egoism." Nej det menar jag inte. Det kan räcka så kanske.

Håller helt och fullt med om att fenomenet lycka varit, och är, viktigt för mänsklighetens utveckling. Likaså håller jag med om att maximerande av lycka på ett sätt är vad som driver varje människa. Det har helt enkelt "råkat bli så" (eller om det var ounvikligt kanske, att fenomenet skulle uppstå. men sak samma), att vi med tiden har försetts med en funktion som låter oss läsa av "hur bra vi har det" (vet inte om de här citationstecknen egentligen behövs?).

Men människans inneboende egoism och strävandet efter lycka hör inte ihop (detta är naturligtvis inget jag "vet", men eftersom jag hävdade det tidigare får jag väl hålla fast vid det. och försöka hitta argument till varför jag skulle kunna ha rätt). Det bara VERKAR finnas en överensstämmelse. Vi försöker visserligen maximera lycka, men det är något annat som är drivkraften.

För det första. Egoismen (sprungen ur fortplantningstävlandet) existerade långt innan lyckan (sprungen ur självmedvetenheten). Människan (eller vad vi nu ska kalla dem vi var innan vi blev självmedvetna. för dem av oss som tror att vi en gång inte var det) var alltså självisk även utan fenomenet lycka. På ett instinktsmässigt sätt visserligen, kanske alls inte går att jämföra med en självmedvetens individs egoism? Förmodligen inte. Antar att stycket därmed helt saknar argumentativt värde, men väljer ändå att ha med det.

Från ett annat håll istället då. Hur skulle en människa utan lyckobegrepp agera? Utan begrepp om vad som är bra eller dåligt. Hmm, det var svårt att svara på. Omöjligt rentav? Väljer att helt byta strategi istället för att försöka mig på det där.

Det är alltså på något sätt regeln att gå efter. I och med självmedvetenheten och möjligheten till fritt tänkande och agerande behövs någon metod för att välja vilken handling som ska utföras. Det är alltså här lyckan kommer in, som det som alltid ska maximeras. Eller förväntad lycka åtminstone (förlåt om det blev väldigt basic nu, var bara tvungen att reda ut det för mig själv lite).

Vi provar det där scenariot igen (jag bytte alltså inte alls strategi, tog bara en liten paus). En människa utan lyckobegrepp, hur skulle hon kunna fungera? Det är möjligen för mycket att anta, men låt oss säga att varje beslut då skulle vara rent slumpmässigt. Någon som agerar på det viset skulle rentav komma ur egoismfällan, den till synes ofrånkomliga (som en parentes. detta är nog det närmaste en sann altruist jag skulle kunna tänka mig. och jag skulle inte vilja möta en sån människa).

Alltså. Utan lycka existerar inte egoism. Jag tror inte jag kommer ifrån det hur gärna jag än vill. Det är nog nånstans där jag misstog mig innan, insåg inte att lyckobegreppet är så intimt förknippat med självmedvetenheten. Tackar för den insikten. Bockar och bugar.


Kommer så tillbaka till det här igen. Kan behövas en ytterligare förklaring såhär efteråt kanske. "En trygg och lycklig individ är fortfarande egoistisk, du menar att det visar på att lycka inte är drivkraften och anledningen till vår egoism." Nej det menade jag faktiskt inte. Menade att oavsett om lycka fanns eller inte skulle egoismen fortfarande finnas, och "något annat" skulle maximeras istället. Nu har jag insett att det inte kan finnas "något annat".


Den här grejen på slutet. Nej det fanns inte mycket poäng med den kommentaren (inget mer än ett fånigt "provokationsförsök" i den här idén med lägre/högre människor. men det var ingen som blev provocerad vad det verkar. och det hörde inte till ämnet ändå, borde ha låtit bli att ta upp det). Jag håller med alltså.


Antar att detta kanske var nog för nu. Du vinner och jag lärde mig nåt. Ser fram emot nästa del i serien:)

Skrivet av mertzig, 2006-04-28 23:00

ok jag verkligen med dig till hela tiden, men ange lite mer info ... tack för att dela mig.

Skrivet av Möbler, 2012-03-31 10:13

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.