A_Flikkas bloggis
Bland ade känslor
Det är med blandade känslor jag ser fram emot Johannas begravning på Fredag. Men jag vet med mig att jag brukar reagera "känslokallt" på begravningar. Jag gråter hysteriskt inombords men kan inte fälla en tår fysiskt. Jag som annars är så känslosam och öppen? Ännu ett av naturens mysterier. Självförsvar?
Vet att hon kommer sitta där bland oss, alla sörjande, och le åt att det FAKTISKT är så otroligt många som älskar henne!
Klädseln ska vara "glad".. alltså ljus. Gärna lila för det är hennes älsklingsfärg. Alla (vad jag vet) rum hon haft har varit tapetserade i lila ^^. Inkl hennes "eget" sovrum i den egna lägenheten. Fast jag äger inget lila plagg :/. Jag har inte ens några "glada" kläder!?
Har inga pengar att köpa en krans blommor för heller :(. Men det blir nog en ensam ros att lägga på kistan istället. För ja, jag har bestämt mig för att gå. Har velat in i det längsta nu, men har bestämt mig för att närvara. ENDAST för Johannas skull (och lite Linns) och ingen annans. Jag har gjort misstaget (som några andra) att skriva öppet om Johanna på internet så som blogg etc.
Och det har haft sina konsekvenser.
Är numera illa omtyckt av flera personer i hennes närhet för att de anser att jag har "skändat de döda"..typ.
De hoppas även att "fan ska ta mig" och att jag "skäms".
Japp, det gjorde jag. Skämdes alltså. Och förbannade mig över att jag är så öppen vad det gäller mina känslor och att jag gärna klär dem i ord.
Jag förstår att hennes nära och kära sörjer sig fördärvade. Jag förstår det! Verkligen! Jag sörjer oxå. Förstår att det kan finnas en sån enorm ilska mot.. jag vet inte. Gud? För att han (whatever) har tagit henne ifrån oss. Förstår att den kan gå ut över människor som egentligen kanske inte förtjänar den (mig?). Och det kan jag ta, har jag kommit fram till.
Har mått otroligt dåligt över den respons jag fick över mina inlägg om Johanna och min första tanke var "Jag tänker INTE gå på begravningen". Kände verkligen att jag inte skulle orka vara där och bli "spottad" på av folk som anser att jag gjort fel. Bli utstirrad.
Men jag har tänkt om!
För Johannas skull. Jag VET att hon vill ha mig där. Jag var hennes VÄN.
Även om vi inte hördes den sista tiden vet och hoppas jag att HON vet att jag älskar henne. Hon fanns där för mig när ingen annan vän gjorde det och jag detsamma.
Jag struntade aldrig i henne. Ringde alltid upp om jag hade ett missat samtal från henne (vilket jag inte hade den sista tiden). Försökte ringa henne men hon var OMÖJLIG att få tag på. Antingen svarade hon inte (och ringde heller inte upp) eller så var det "abonnenten du söker..". Det fanns lixom inte så mycket mer jag kunde göra? Visst kunde jag tagit bussen och personligen knackat på hennes dörr men det gjorde jag inte.
Säg aldrig att jag inte var en vän till henne! För om jag inte var det är jag heller inte "vän" till mina resterande vänner. Och det är något jag vårdar ömt.. vänskap.
Alla har sina ups and downs där de inte orkar finnas till 92846% till personen i fråga, men jag gjorde ALLTID mitt bästa. Jag kunde inte gjort mer.
Nu undrar ni kanske varför jag ändå fortsätter skriva om Johanna om jag nu fått sån kritik?
SKADAN ÄR REDAN SKEDD OCH JAG MÅSTE FÅ UTLOPP FÖR MINA KÄNSLOR. JA, på det här sättet!
Vill att alla ska se och jag säger inget ont om Johanna och nämner inga andra namn än hennes.
Så visst, hoppa på mig ni. Men jag kommer alltid att älska Johanna oavsett. Ni är inte hon.
Skrivet av A_Flikka, 2007-11-07 01:24
Du ska inte sluta skriva om J, kände henne inte personligen men vet ju vem hon är. Inte för att de spelar någon roll. Men saken är att du har inte skrivit något elakt, du har skrivit att du saknar henne och älskar henne, det är inget fel i det! De som säger till dig att du borde skämmas m.m. borde ta sig någonstans. Alla har rätt att uttrycka sig och visa sina känslor på olika sätt och du gör det via bloggen. So what? Bara för att de inte vågar säga att de tyckte om henne och vilken fin människa hon var inför hela världen!
Stå på dig tjejen!
Hoppas allt är bra för övrigt!! Och gå på begravningen du kommer ångra dig nått så sjukt annars! Ta en sista gång att säga hej då. Det känns skönare då. Kram på dej gumman!
Skrivet av Tess á beejbi.blogg.se, 2007-11-09 16:19