Ta det som det är. Håll kjäft. Eller gör det inte.

Jag knöt mina skor och reste mig upp,
och stod och väntade i en kvart för att hämta lite kraft
Med inställnigen att det du ser du är det du får
jag springer på en motorväg, åt helvete med elljusspår
Tre plus två är takten som börjar med två-fots tramp,
och aldrig slutar som Forrest Gump
Tungan hänger i mungipan som en låskolv,
jag flåsar, andas, flåsar för att undvika att få håll
(Stad efter stad) Land utan min bil,
men jag kutar beslutsamt med sjumila kliv
Slutligen vänder jag mig om och springer baklänges,
aslänge, allt som syns av mig är mina fartränder
(Å dammet från gatan) Jag stannar och pratar,
en bartender visar mig vägen (för han hade kartan)
Över och under, underlaget är asfalt, grus och betong, sand, sten, gräs, vass, urskog
Mina apostlahästar löper galopp,
till nån Galapagos-ö där vi travar och löper amok
Spring ner i ett hål, spring och glöm den
tillbaka hem, ner i sängen och vakna upp ur...

Murphys lagar

1:
Om något kan gå fel, så gör det det.

2:
Om möjligheten finns att flera saker kan gå fel, kommer den som orsakar mest skada att gå fel först.

3:
Om absolut inget kan gå fel, så gör det det ändå.

4:
Om du inser att det finns fyra sätt som något kan gå fel på och du går runt dessa, kommer ett femte sätt, som du är helt oförberedd på, att utvecklas snabbt.

5:
Utelämnade till sig själva, tenderar saker att gå från dåligt till sämre.

6
:Om allt verkar gå bra, har du uppenbarligen förbisett något.

7:
Naturen tar alltid parti för skavankerna.

8.
Om det nu mot all förmodan inte skulle gå åt helvete så kommer du snart att inse att det hade varit lika bra om det hade gjort det.

Jahapp, det blev mer bak igår, småkakor ( syster fyller ju 11 snart)
Slö dag idag, morsan är sjuk ( styvmoren, den biologiska pratar jag inte med)
Och det är ett jävla gnäll. Seriöst alltså, hon är värre än någon karl jag träffat.
Jag dör snart. FAN, gnälliga jävla kärringar.

Vi for till beachen idag, eller ja snarare Balsbysjön. Barnen badade ett par timmar, jag kom så långt som till anklarna innan jag skådade en igel och med ett hysteriskt skrik kombinerat med konstiga hopp tog mig därifrån.
Blodiglar är bland det vidrigaste jag vet, jag kom på mig själv med att nynna "stand by me" medans jag satt där på min filt med en kopp kaffe och en cigarett - fortfarande chockad efter min blodigel incident.
haha, tragik på hög nivå!
Mina småsyskon trivdes dock och inga iglar så långt de kunde se.

Hemma nu igen och försöker planera min morgondag.
Dum som jag är har jag ju lovat barna att ajg ska hämta minstingen tidigt från dagis, göra pankakor samt ta med dem...

Jahapp.
Eftersom "folk" finner det intressant att läsa om mitt liv så, ptja... varför inte liksom.
Människan är ett nyfiket släkt, därför är vi också utvecklade. Om man inte är nyfik, lägger näsan i blöt och ställer konstanta frågor - Så lär man sig inget...right?

jäjä, sluttjatat.

Senaste tiden har det egentligen ine hänt så mycket.
jag bor i Fucking skåne, i en jävla ocean.
Ni som har sett bilderna av översvämningarna bara på min gård vet vad jag pratar om. Det värsta är väl egentligen att kommunen aldrig lär sig.
översvämning på översvämning.

Vadå, tror dom att det slutar regna varje gång vi tagit oss förbi ännu en ocean runt husen som ungarna bokstavligen åkte båt i?
jag lider med dom som bor på botteplan, de hade som värst 2 dm vatten i trapphuset och fick order om att inte öppna dörrar osv. VA!?
Ska de sitta i sina jävla fönster och önska att de kunde köpa mat innan de svalt ihjäl?
Fan, de flesta som bor här är gamla, riktigt gamla...

I had no choice but to hear you
You stated your case time and again
I thought about it

You treat me like I'm a princess
I'm not used to liking that
You ask how my day was

Your love is thick and it swallowed me whole
You're so much braver than I gave you credit for
That's not lip service

You are the bearer of unconditional things
You held your breath and the door for me
Thanks for your patience

You're the best listener that I've ever met
You're my best friend
Best friend with benefits
What took me so long

Alright. Det är då tredje dagen i skolan idag. Det är ganska exakt sju år sen jag gick i skolan senast. Det känns riktigt jävla ksuligt om jag ska va ärlig...
Klassen är väl ganska ok antar ajg. Det är en intressatn samling människro. Alla utom 3 ( vad jag kan se än så länge) Verkar ha olika former at psykosociala eller fysilogiska handikapp.
Shit.
Vilken kategori tillhör jag då? Båda antar jag, hahaha
jag har pissont i ryggen och medecinerna ajg fick hjälper inte, lärare sa att ajg förmodligen blivit resistent men det tvivlar jag på efter så kort tid på dem, det kan inte vara mer än, typ 3 veckor max jag har ätit dem.

Nåja, datakunskap is the shit. Vi har inga uppgifter så i två timmar ägnar vi oss åt att göra vafan vi vill. Schysst.
Tur att bråkis funkar dårå.
*svär långa ramsor*

fan vad trött jag blir

jag har mått bättre den senaste tiden. bättre än jag gjort på många år.
Och sen slår det en som en yxa i bakhuvudet.

fan.

förlåt för mitt svek, jag är ledsen att jag inte kunde hjälpa dig mer.

Mamma älskar dig.

Inledde dagen som en riktig hemmafru. städa, skura, diska, tvätta, hänga den jävla tvätten och städa källaren.

braaaa

framåt 13 tiden fick vi besök, fikade spelade kort, åt kebab och snackade skit i allmänhet.
treflans.

Sen har jag i vanlig ordning bott vid datorn.

SUCK