Till minne av David Johansson
Ingen rubrik
Vet att jag inte uppdaterar här längre. Men det är på grund av att jag inte har så mycket att komma med. Dom flesta av er förstår nog att jag inte mår så bra.
Jag börjar uppdatera mera i höst när skolan kommit igång och jag flyttat till egen lägenhet. Det ska bli intressant att se hur det går med mitt liv då.
Kram
Skrivet av AgnesJohansson, 2008-07-08 17:25
Ta en dag i taget, myrsteg i början. Ibland kan det vara ett helt dagsverke att bara borsta tänderna. Och då får det vara så.
Jag funderar en hel del på det du skriver ang lägenheten och hur det ska gå då. Vad känner du själv när du tänker på det?
Kramar från oss
Skrivet av Majsan&PuzzelJr, 2008-07-09 14:18
Agnes..
Försök om det går att ta en stund, en minut i taget och undvik folksamlingar om du mår dåligt av det. För mig dröjde det flera månader eller år innan jag kunde gå in i en affär eller gå på fester. Har fortfarande svårt att träffa folk under ytliga förhållanden, allt kan kännas så meningslöst.. Men att umgås med någon eller några som varit med om samma sak har känts lättare. Hade du fått möjlighet att träffa andra syskon i Visommist grupp ännu (minns inte om du skrivit om det) Kanske det kunde vara något?
Hoppas solen och sommaren kan ge dig lite styrka inför hösten även om just sommaren kan vara tuff, jag vet, alla är så glada och planerar så mycket och man kan känna sig väldigt utanför... Men jag önskar dig all styrka att orka kämpa vidare!
Varm kram från Evelinas mamma Isa
http://goto.glocalnet.net/evelinasminne
Skrivet av Isa, 2008-07-10 21:39
Hej Agnes!
Läste om din blogg i Expressen och började läsa bloggen. Kände att jag just då inte hade tiden och orken att läsa igenom den på det sätt som jag ville. Nu fanns tiden och jag har läst allt från början till slut. Tänk att man kan fälla så många tårar över människor man inte känner och förmodligen inte kommer att träffa.
För sju-åtta år sedan förlorade jag en vän i cancer och ett år senare ytterligare en. Båda gångerna fanns jag med genom hela sjukdomen, var närvarande och gav det stöd jag kunde. Den senare av personerna kunde jag också besöka på sjukhuset dagen innan han dog. Jag var även upp bara ett par timmar efter att han avlidit.
I efterhand har jag varit glad och stolt att jag klarade av att ställa upp och jag har även förstått hur mycket det betytt för den sjuke och de anhöriga. Men hur stor min insats än varit går det inte att jämföra med din. Att vara så stark som du varit i allt du gått igenom är stort. Men att samtidigt skriva om det inför en hel värld är ofattbart stort. Jag tror att denna blogg långt framöver kommer vara till hjälp för många jämngamla som hamnar i din situation. Men även för föräldrar och släktingar som vill ha ett hum om hur en tonåring tänker.
Jag vet inte riktigt vad David trodde på och var han är nu enligt den tron. Men jag är helt säker på att han sitter någonstans och tittar på dig. Och han tänker: "Jag har världens bästa syster!"
Med kärlek och beundran
Skrivet av Erik, Uppsala, 2008-07-17 00:34
Hej Agnes
Först måste jag skriva att vilken underbar syster David har!
Jag har läst hela din blogg.Du är en fin och stark tjej!
Din mamma har varit inne och skrivit i vår blogg.
Min älskade Pontus har en skelettcancer som heter OSTERSARKOM.Han har gjort 17 cellgiftbehandlingar och har 4 kvar!
Jag ber för honom och alla andra bran som har denna hemska sjukdom.
Tyvärr kan jag inget mer göra än att be(och finnas där för Pontus).
Du får gärna skriva till Pontus(ni är i samma ålder).jag tror att han uppskattat att skriva med "ett syskon" .Jag skickar Pontus msn adress till din mammas mailadress(jag tror hon skrev den?!? i vår blogg).Kram och kämpa på.Jag önskar dig all lycka Agnes
Kram Sari(Pontus mamma)www.http://pontusnershed.blogg.se
Skrivet av Sari, 2008-08-08 17:33
Hej Storasyster Längesen,jag vet ju att du inte bloggar förtillfället,men kände ändå att jag ville skicka en hälsning till en underbar liten kämpartjej.
.Förstår att det varit upp o ner,,,ibland kanke liggande helt platt och bara förundras över att man faktiskt andas....Er första sommar utan eran älskade David..
Den första av ALLT,är jävligt mycket tyngre .Fösta frukosten utan,första dagliga samtalet,första födelsedagen.Oss hjälper det att vid alla familjesammankomster så går vi tillsammans till Candras grav.Är där en stund,snackar med henne,gråter o ibland skäller lite.Massor med blommor,tända ljusmm.mm Det är ett sätt som gör att vi har henne med oss...
Japp,det här vart väl lite mer än jag tänkte skriva.Jag ville bara knalla in med lite kärlek till er från
en som tänkt massor på er alla i familjen.
Ska sanningen fram så har jag faktiskt tagit ett sov piller eftersom några nätter har tagit mig obarmhärtigt tillbaka i tiden,skriver kanske lita "luddigt"
Kram på dig kämpartjej,med en riktig kämparfamil. från en som ska gå raka vägen till bingen nu**haha**Snnark o sov gott
Skrivet av ingela, 2008-08-12 22:39
Hej Agnes
Jag tittar till dig ofta och det var länge sedan jag skrev till dig,
jag undrar så klart hur du har det där hemma, hur har din sommar varit, jag hoppas så att den har varit lite bra för dig.
Din skola har väl börjat nu som de flesta, har du flyttat än?
Hoppas att du läser och skriv hur du har det, tänker på dig så klart
Massor av kramar och styrka till dig från mig
Helen i Lomma
Skrivet av anonym, 2008-08-30 21:39
Självklart förstår nog alla att du inte mår så bra, så tufft som du har haft och som ni kanske kommer att ha. Mormor sa att du skulle flytta till egen lägenhet och jag hoppas att det går bra för dig med det.
Kramar till er alla. Cecilia
Skrivet av cecilia, 2008-07-08 23:58