Till minne av David Johansson

Snälla kom tillbaka David! Du ska ligga i soffan hos oss i värmen där du hör hemma. Du ska skrika på kvällarna att "Agnes det är Zack and Cody nu". Allt känns så tomt, tyst och kallt. Att vi inte har någon att passa upp på, någon att ta hänsyn till längre känns så hemskt. Det känns inte tryggt att tänka att livet ligger framför mina fötter. För just nu är det svårt att se ett liv utan David, min lillebror.

Jag älskar att säga min lillebror, för han ÄR verkligen det, och kommer alltid att vara det.
Jag saknar dig nåt så fruktansvärt. Allt känns så hopplöst.

Idag var vi som sagt och köpte godis åt barnen på avdelningen, plockade även ihop lite filmer som David fått av folk men som han redan haft. Så vi tog bilen dit jag mamma och Kalle, sen pratade vi lite med Davids läkare och sjuksköterskor. Efter det så åkte vi till Kalles lägenhet och hämtade saker sen skulle vi äta pizza, men jag äter ju inte pizza och dom hade ingen kebab så det blev inge bra det....

Igår dog min lillebror efter nästan tre års kamp mot cancer. Är du nöjd nu jävla cancer helvete? När du lyckas ta ett till barn ifrån världen.

David tror inte på någon gud, eller på någon änglahimmel. När David blev så japan galen så började han tro på återfödelse, karma. När man har dött föds man om igen, och när man har haft tillräckligt många liv så förenas man med den stora själen. David sa alltid att det här var han sista liv, att efter det här så skulle han återförenas!

När jag gick ut genom dörren igår för att åka till K, kände jag på mig att det var sista gången jag såg David i livet, jag kollade på mobilen hela tiden även fast jag hade på högtsa ringvolym och hårdaste vibrator. När jag såg mammas nummer på displayen fattade jag direkt. När jag kom hem låg han så fint, massor med tända ljus osv.

Mamma berättade att hon hade legat och hållt om honom, hon hade haft handen på bröstet och plötsligt känt att hjärtat slutat slå,...

Idag vid fem tiden somnade min älskade lillebror in i Mammas armar. Jag är glad att du inte har ont längre gubben.. nu har du fått återförenas med det du pratat om, den stora själen. Och där är du nu, med alla dina Samuraj krigare. Jag saknar dig redan <3

Vila i frid, David Johansson 1996 14/6 - 2008 20/3, jag älskar dig.

Leone, Mamma hälsar att du får lägga in bilderna på hemsidan!

Varit segt med uppdateringar nu, men David lever men han verkar nästan medvetslös. Hans andning är förjävlig nu så nu börjar det gå ordentligt utför. Igår fick han kämpa för att kunna säga något de ända han sa var: Jag vill dö.

Han dricker ingenting och han bara sover. vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu. Min rektor var här med skolsaker iaf, det var bra!.

Sen igår var jag ute och fikade med några kompisar.

Jag tror man kan bestämma sig själv när man vill ge upp. Man vet att man ska dö, och det går inte att ändra på. Men man kan nog bestämma själv när man vill ge upp, när man vill sluta kämpa. Det är därför David orkar så länge, för han vill verkligen inte dö, han vill bli frisk och kunna träna inne på sitt rum som förut. Sen vissa, när dom får höra att dom ska dö kanske de bara ger upp. Jag har ingen aning egentligen, men det känns som det. Annrs hade han nog inte levt idag. Läkarna tycker ju att det är helt otroligt att han gör...

Helgen har väll inte varit speciell på nåt sätt. Dagarna är som "vanligt" men David lever iaf. Han är helt blek i ansiktet och läpparna är vit/blåa. han har inget fett kvar på kroppen alls. Och man ser stora ådror¨på lår och mage efter modertumören. Undrar hur stor den är nu alltså. Han sover i soffan, för han orkar/kan inte ta sig in till sängen men i lördags kväll så får den envisa ungen för sig att han ska gå fram och tillbaka till sovrummet.

Han insåg ganska snabbt att det inte skulle gå så han skulle gå fram till rullstolen och sitta i den medans mamma fixade till soffan. Han kommer inte upp med ryggen själv så man får puscha på han och hålla en hand där. Han kunde stå upp ett par sekunder längre kom han inte. Sen satte han sig ner ett tag mot ryggstödet innan han la sig och somnade som en stock. Det var nog hans sista krafter det.

Och inte nog med det så fick han för sig exakt samma sak igår han SKA upp. Så det vart som kvällen innan. Han vill ju så...

Igår var jag ju med mormor på en shoppingrunda i uppsala, det var välbehövligt :). Fick ett par miss sixty jeans och en skinnjacka av mormor :). Sen köpte jag skor och tröja till det !

Igår kom jag och tänka på hur mycket förluster av vänner man verkligen varit med om. Eftersom jag dessutom bytt skola känns det som om jag inte har nån kvar här hemma. Dom kör med den där "vi bryr oss men vet inte vad vi ska säga". Nej precis, ni vet inte vad ni ska säga. Det är svårt för ALLA att veta vad man ska säga ja, men det jag kom fram till var att skillnaden på människor är vilka som vet att dom M&Aring;STE skriva trots att det är svårt, sen finns det dom skiter i det. Som nån skrev i en kommentar, "de stoppar huvudet i sanden".

Sen fick jag höra av en att "men vissa kommer till oss och frågar hur det är med dig". Ja, men hur ska jag få reda på det? De är ju samma sak som att inte fråga alls eftersom jag ändå inte får veta om det. Klart det är lättare att fråga andra än att...

YES! Jag tyckte väll matteprovet kändes bra fick MVG : ). Så länge ja kan åka och göra prov gåre nog bra! Men provet på freda struntar ja i, för dom hade fått nåt häfte och plugga på och de har ju inte jag och eftersom jag pluggar på lite distans kan ja inte bara åka och hämta det. Så imorgon åker jag till Uppsala me mormor istället, hon ska köpa en skinnjacka åt mig och jag ska köpa lite andra kläder :). Köpgalen som jag är blir de nog ett par skor också!

Pratde lite med en vän idag som jag träffade på det där syskonlägret. Hans lillebror dog i cancer ett par dagar efter jul, känns skönt att jag har nån på min msn som VERKLIGEN förstår. Jag tror inte jag kommer bli hemma från skolan så mycket efter. Jag tror att om jag känner mig själv kommer jag inte klara av att gå runt hemma och kolla in i väggen i stort sätt. Ajaa ska inte planera ngt för man vet aldrig.

Mamma beställde ett halsband åt mig för ett par dagar sen. De är ett runt hjärta lite som...

Dagarna segar sig fram, en dag känns nästan som 2. David sover hela dagarna, vaknar på kvällen och blir ledsen då han inser att hela dagen har gått. Eftersom att han får så mycket starka mediciner blir tendensen att han är lite full på kvällen. Så humorn blir ännu större, han kommenterar nästan allt när han är vaken! Så man får sig ett gott skratt i alla fall.

Idag övningskörde jag, precis som jag gjort alla andra dagar. Det går kanon om jag får säga det själv, jag SKA ha körkortet när jag fyller 18. Men man har insett vilka jälva galningar de finns i trafiken alltså!

I fredags var jag ju som sagt i skolan och skrev prov. När jag var där så kändes de så skumt. Det kändes som om jag var i en bubbla och alla pratade runt mig, med mig. Men jag fattade knappt nånting ;S. Nu när jag försöker komma ihåg, så kommer jag inte ens ihåg vad folk sa till mig ;s. Det är lite läskigt! Och på fredag är det prov igen. Jag har inte varit med på många genomgångar men...