Mina tankar och upplevelser

Mmm just det, både och på samma gång... Jag är så oerhört lycklig att vi har varandra kvar efter alla motgångar. Men jag är inte bara ledsen för allt jobbigt som har hänt, faktiskt riktigt lättad! För jag vet att vi aldrig hade haft det så bra som vi har det nu om vi inte låtit det få hända. Vi har blivit både starkare, mognare och gladare åt varandra.
Vi känner varandra så bra nu, hur vi reagerar och känner. Vi kan prata om saker vi är oense om nu utan att det blir en stor konflikt, vi har lärt oss att respektera varandras känslor och viljor. Men en finns det saker att jobba med, som kan bli bättre och jag vet att vi kommer få göra det hela livet, så är det, man upptäcker hela tiden saker hos sig själv och hos den andre som man måste jobba med, precis som hon sa..

jag skulle aldrig mer ha tålamod nog att bli förstådd, ingen känner mig så väl som du..

*Jag ligger bredvid dig, väntar på att få höra dina djupa andetag, då vet jag att du sover,
jag söker mig till ditt vackra ansikte, dina fina ögon som har slutit sig för att somna.
Känner mig dum som legat och tittat på dig så länge, men kan inte sluta se, kan inte få nog,
dina avslappnade kinder får mig att gråta inombords av lycka, varenda liten linje i ditt
ansikte charmar mig, kysser din söta panna och dina läppar, så mjuka. Lägger mig på ditt varma bröst och känner tryggheten och kärleken strömmar genom kroppen och jag ber, ber så oerhört starkt att det här aldrig ska vara över.*

Jag önskar alla andra
det bästa som jag vet.
Jag kan ju inte be för dem
i all min gudlöshet.
Men skulle jag försöka,
då tror jag att det kom:
"Låt inte någon finnas till,
som ingen tycker om!"

Om människor är ringa
och fattiga - än sen,
om bara de blir älskade,
åtminstone av en.
För rikedom och ära,
det låter kanske bra.
Men kärlek är i alla fall
det enda vi vill ha

Skrivet av Aleksxandra, 2007-09-08 19:09