Ajreeka in action^^

Jag har valt boken: I taket lyser stjärnorna skriven av Johanna Thydell.
Jg har läst det första 13 kapitlerna och har kommit till idan 50,. därifrån kommar jag nu att skriva min egna fortsättning i samma språngstil som författaren själv har använt.

Kapitel 14.

Jenna vaknade tidigt. Solen lyste in genom fönstret och bländade henne där hon låg nerbäddad i kudden. Hela lägenheten luktade mormor. Gamla, jobbiga, kokosluktande mormor. Gamla städgalna kokosluktande mormor. Fy fan vad hon var tjatig. Hennes ord ekade i Jennas huvud. Du måste hjälpa till. Du måste städa. Du måste handla. Du måste ta hand om din mamma kära lilla Jenna. Lilla, lilla Jenna, så liten var hon faktiskt inte.
Hon klädde på sig och åkte ner för ledstången i trapphuset. På vägen ner mötte hon tanten med hunden som argsint stirrade på henne med sina grådaskiga ögon.
Utanför huset gassade solen. Men det var fortfarande kallt i luften efter natten. Men hon satte sig ändå ner på bänken som stod placerad längst väggen. Hon slöt ögonen och tänkte på allt mellan himmel och jord. På mamma som behövde löstuttar, på mormor som städade, på Susanna, på Ullis-knullis och på Sakke… hennes Sakke.
Sekunderna tickar förbi och blir till minuter. Minuterna blir till timmar och Jenna vaknar av en klapp på axeln. Där står Susanna. Blinkande och med solen i ögonen sträcker Jenna på sig och gäspar. Vart var hon och varför?
”Hade du tänkt ligga här hela dagen eller?” flinar Susanna mot henne.
Det är lunchrast och Susanna hade hoppat på cykeln och cyklat den korta, men tråkiga vägen hem till Jenna.
Jenna tittar på klockan och flyger hastigt upp. Hon känner hur hela svanskotan är avdomnad och hur stel hon är i hela kroppen efter en sovstund på den hårda och slitna träbänken. Tillsammans hoppar de upp på de egenhändigt målade cyklarna och cyklar tillbaka till skolan. Lagom i tid till mattelektionen. Dagen flyter på som vanligt. Ullis-knullis står och röker med sina polare och visar bilderna från Cypern om och om igen. Jenna tittar på Sakke och hans fint uppradade och vita tänder. Han är så snygg.
Medan hon och Susanna sitter på sin vanliga plats i kanten av skolgården slå tanken henne att på något sätt måste Sakke sett henne när hon låg och sov på parkbänken utanför porten. Han måste ju ha sett henne när han gick till skolan i morse. Generad och röd om kinderna gömmer Jenna ansiktet i händerna och mumlar tyst för sig själv.
Hon räddas av skolklockan som ringer in för dagens sista lektion. Men Jenna kan inte koncentrera sig. Tankarna om att Sakke såg henne på träbänken imorse maler runt och runt i hennes huvud. Flera gånger under timmen petar Susanna till henne så att hon vaknar ur sina dagdrömmar, men lika fort drömmer hon sig bort igen. Efter lektionen vill Britta prata med henne om vart hon var på förmiddagen och Jenna hittar på något om att hon hade ont i huvudet och att hon tyckte att det var bättre att sova ut. Sedan sprang hon mot skåpet med Susanna i släptåg. Idag ville hon verkligen inte stöta på Sakke i cykelstället för att få en chans att prata med honom. Hon ville bara skynda sig hem och slänga sig i sängen och trycka kudden så hårt hon bara kunde över huvudet och glömma alltihopa.
I kaoset som råder i korridoren när alla eleverna strömmar ut ifrån klassrummen måste Jenna zick-zack sig fram mellan fjortisar som smetar idominsalva över hela fjäset och killar med skateboards och kepsen back och fram. Men mitt i kaoset känner hon hur alla hennes papper flyger iväg och hur hon själv sakta men säkert landar på golvet. Hon hade krockat i någon. Hon kollar sig runt och ser till sin förskräckelse att Sakke står där, hennes Sakke. Den Sakke som hon verkligen inte ville träffa idag. Gud var verkligen inte på hennes sida idag. Hade han vaknat på fel sida imorse och bestämt sig för att ta ut all sin ilska på en och samma person. Ibland är livet alt för orättvist.
”Shit, se dig för!” vrålar han och stirrar argt ner på henne där hon sakta försöker ställa sig på benen och samla ihop sina papper och sina skolböcker.
”Förlåt, jag såg dig inte” mumlar hon tyst när han tränger sig förbi, tätt följt av Ullis och de andra i gänget. Alla tittar ner på henne med samma blick, idiot-blicken.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och Jenna skyndar sig med snabba steg till cykelstället nere på skolgården. Hon låser bestämt upp cykellåset och cyklar så fort hon bara kan så att vinden viner i håret och små floder med tårar bildas från ögonvrån och fortsätter ut mot kindbenen. Tio minuter senare klampar hon in genom dörren, slänger av sig skorna och går in på sitt rum. Där smäller hon igen dörren med all kraft som hon har kvar och lägger sig raklång på sängen. Hon känner hur kroppen sjunker ner i madrassen och sluter ögonen för att drömma sig bort.

Kommentar:
Jag valde denna fortsätting för att det var så jag själv skulle ha skrivit som fortsättning om det var jag som var författaren. Jag har försökt följa språkstilen, vilket var mycket svårt eftersom att det är helt tvärtemot av hur jag egentligen brukar skriva. Men nu återstår bara att se om jag hade rätt eller inte.
/Erika A

Skrivet av Alf, 2007-03-30 20:37