Ajreeka in action^^

Jag har valt att skriva om kapitel 13, sida 49-50. Jag ska skriva om det från nutid till dåtid, vilket jag tyckte passa bäst in i stilen på boken.

*
Det var dags igen. Mamma skulle in på behandling.
Trots att Jenna inte behövde någon som tog hand om henne, herregud, hon var ju ändå tretton år, var ju inget litet barn heller, envisades mormor med att komma. Och det är väl skönt för dig med lite sällskap, sa både mamma och mormor och morfar. Jenna orkade inte säga emot.
"Nu skulle det bli fint här", sa mormor så fort hon kom innanför dörren. Och så bad hon Jenna hänga upp hennes kappa på en galge, och sprang sedan runt i hela lägenheten med dammtrasor och moppar och putsmedel. Snart luktade det mormor i hela lägenheten.
Jenna tyckte inte om det.
"Vi borde ta och organisera om lite", sa mormor när hon torkade bort osynliga fläckar från köksskåpen. "Hon kan inte ha det så här."
"Hur då så här?" undrade Jenna som hade satt sig vi köksbordet för att plugga lite.
"Det är ju inte så..anpassat, här", sa mormor och nickade mot hyllorna.
och så började hon flytta ner skålar och vaser och fintallrikar som stod på hyllorna längst upp. Jenna betraktade henne, betraktade det röda huvudet som stoppades in lite här och där i skåpen och kollade, kontrollerade, undersökte och ifrågasatte. armbanden på mormors handled rasslade när händerna flög fram över hyllorna.
"Sådärja!" sa mormor nöjt och klev ner från stolen.
"nu börjar det bli ordning här."
Jenna svarde inte, vände bort blicken från skåpen, från de anpassade skåpen, från de sjukanpassade skåpen.
I duschen sod en duschstol.
I klädkammaren låg tre peruker.
På köksfläkten en doseringslåda med tabletter.
I en kartong i hörnet väntade en extrauppsättning lösbröst.
I hörnet lutade kryckor.
I lägenheten fanns en mormor.
Och mitt i allt fanns Jenna, och hon gick in på sitt rum, la sig på sängen, blundade, höll för öronen och låtsades verkligen inte att finnas.

Jag valde att skriva i dåtid för att jag tyckte att det var en möjlig språköversättning som skulle kunan få plats i boken. Dessutom tycket jag att just kapitel 13, passade i att skriva i dåtid, som om hon tänkte tillbaka på det.

Skrivet av Alf, 2007-05-12 14:13