Amandans bloggis
Trett iotre dje inläg get
Idag kommer en stor förändring ske i mitt liv. Jag ska skriva ett helt normalt blogginlägg om min dag utan att blanda in massa flummiga ord eller annat konstigt.
Önska mig lycka till.
25 April - 08
Kära blogg (och alla andra som läser)
Idag vaknade jag av några solstrålar som sken igenom fönstret.
Fåglarna som kvittrade och jag hade aldrig vari så utvilad.
Eller, ja. Där ljög jag kanske lite, eller inte så lite heller. Fantasier.
Denna dag var faktiskt helt normal.
Jag vaknade med ett ryck runt halvsju tiden av min klockradio som spelade för fullt.
Ögonen hängde verkligen och det vakna tillståndet kändes väldigt långt borta.
Efter att ha blivit förföljd hela natten och påväg att bli mördad i drömmarnas värld kan jag inte påstå att man blir värst pigg.
Men som alla vet måste man ju ändå gå till skolan, så med sömniga steg fick jag ändå pallra mig ut i köket för att få någonting i magen som kurrade högt av irritation.
Morgonen flyter ju på som den alltid gör och en timme senare var jag i skolan (helt otroligt, utan att ens märka det.) eller märkte gjorde jag väl. Att inte märka när man går upp för "mördarbacken" till skolan finns inte ens, inte i min värld iallafall.
Musiken var början på dagens 4 lektioner innehållande språk, språk och åter språk "yey".
På musiken var det min tur att spela gitarr, tillsammans med 20 andra, eller inte riktigt, 5 andra personer om man ska vara exakt. Vi skulle iallafall spela blues, och för en gångs skull visste jag vad det som stod på tavlan betydde och var verkligen villig att - nu fan skulle det gå. Men det visade sig vara svårare än jag trodde, och mina fingrar ville inte alls medverka. Så jag fick nöja mig med ett g och ett tappert försök.
Men dagen går vidare trotts mina sura miner efter musiken och mitt gitarr spelande, och övergick till engelska där vi skulle prata, vi skulle prata engelska, muntlig engelska.
Kan man ens tänka sig mig prata det?
Nej jag tror inte det, . Så de 40 minuterna (eller nått) satt jag och pladdrade på något främmande blandspråk jag aldrig hört förut.
- Hur kunde de andra förstå mig?
Lektionerna gick och sedan var det lunch, pannkaka.
Hur kan man bli så lycklig av det?
Även om det smakade skosula och keson var skum var det ändå pannkakor.
Och det bästa av allt var att efter lunchen var lektionerna slut och jag fick traska hem till min skrikande katt och min dator, där jag nu sitter och försöker skriva en "normalt" blogginlägg men misslyckas totalt.
Som om det ens skulle gå,
Skrivet av Amandan, 2008-04-25 13:19
Kommentera: