Som en skugga av verkligheten
Mina blogginlägg är oftast riktigt flummiga så man inte förstår ett dugg. Men helheten har ofta en mening av något slag :)
Så om ni förstår, får ni gärna kommentera
Som en våg fylld med glädje och lycka.
Som att vara instängd i ett låst tomt och mörkt rum utan att veta om man någonsin kommer ut.
Som ett glas med vatten som sveps av en törstig, nästan allt försvinner. Endast om man smakar på dropparna i botten kan man avslöja vad som fanns där innan.
Man skulle vilja att den översta känsla höll lite längre, inte sant?
Men det är väl som man säger, livet är en dans på rosor.
Det kan vara så vackert, så underbart, men om man någon gång hoppar fel över den stora rosenängen kan det göra fasligt ont. Om man har tur får man bara en tagg i foten som lätt tas ut och såret läks. Men om man ramlar ner helt, och taggarna bara sticker längre och längre in, smärtan blir olidlig. Man orkar inte tänka, man orkar inte se.
En hjälpande hand skulle hindra smärtan från att fortsätta, lite kärlek och omsorg för att badda såren, får de att läka, ärren finns kvar men såren försvinner, de förintas, de förblir ett minne, en...
Visa hela (2 kommentarer)
EstetSamhälle?
SamhälleEstet?
den stora frågan ><
Visa hela (2 kommentarer)
Torsdag den 24/1
Det har snart gått 3 långa år älskade vän.
Och det känns så nära men ändå så långt bort, det är en konstig känsla.
Jag kommer ihåg allting, allting som hände innan du dog . Hur mycket jag tyckte om dig,
första gången du kom till stallet och jag skulle ha dig på lektionen, kärlek vid första ögonkastet kanske man kan kalla det. En underbarare häst har jag aldrig sett och kommer aldrig att få träffa igen.
Jag minns också alla tårar som rann ner för min och alla andras kinder när beskedet kom, fem hästar hade dött, hade blivit överkörda av tåget.
Jag kommer så väl ihåg allting när det stod klart för mig att du var död, när det blev verklighet. Innan var det bara prat och ingen visste riktigt, jag hade fortfarande hopp, det fanns så himla mycket hopp inom mig, men också så mycket sorg som helt bröt ut när sanningen stod där, mitt framför mig. Jag kommer ihåg en pappkartong på kontoret där vi satt, vet ni? det liknade ett hästhuvud och...
Visa hela (1 kommentar)
Vad ska man göra om nästan varenda handling man utför sårar?
Vad ska man göra om nästan inga ord finns kvar till att beskriva vad man känner?
Hur ska man göra om man inte orkar såra någon längre?
Hur ska man göra om man inte har något kvar, om man är helt tom?
Vad ska man göra om någonting knäcker en helt?, om man inte kan förklara.
som ett tomt hål, som slukar allting som försöker kommer fram.
hur botar man det?
Visa hela (2 kommentarer)
ska älska klassas som ett brott?
ska hat klassas som någonting bättre?
vem stör egentligen kärlek, det spelar väl ingen roll vem där är som är kär?
kille och tjej, tjej och tjej, kille och kille. Det är väl ändå samma sorts kärlek, eller är det inte?
Varje dag skjuts flera människor i krig men inte många försöker göra någonting åt det, de tar för mycket tid. I världen blir unga fickor eller kvinnor våldtagna, men inte många bryr sig värst mycket om det, det är nästan acceptabelt. Och istället måste man störa sig på de små sakerna som man egentligen inte har någon som helst anledning till att bli irriterad på.
Visst tycker alla människor olika det vet jag med, men ingen har tvingat någon person att behöve sitta mitt uppe i ett hånglande homosexuellt par eller ljuga om vad man tycker. Men varför ska man klanka ner på två människor som jag sa innan, bara visar kärlek till varandra. Ska man inte vara glad för deras skull?, att det ändå i denna värld...
Visa hela (0 kommentarer)
nu hade jag planerat ett inlägg här, skulle handlat om någonting liknande kärlek och dens fälla ><, men nu tog det stopp igen, för mycket vill ut.
Har så mycket känslor som bara vill ut
Har så mycket att säga
Har så mycket att uttrycka
men orden räcker inte till allt blir en stor enda klump av allting, som en stor klump med plockgodis, nästan oätbart men om man ändå äter det blir det en stor enda smak.
Men om man har tålamodet att plocka bit för bit får man tillbaka varje smak försig.
Men det orkar jag inte nu, jag har inget tålamod, jag bryr mig inte om allting smakar lika.
Klumpen får vara där tills nytt godis anländer ><
och nu sitter jag här och gämför min bloggning med en klump med godis.
Hur konstigt är inte det på en skala från 1-10?
Visa hela (1 kommentar)
utseende, utseende och åter utseende
vart är världen påväg när nästan alla tänker så?
mamma är jag ful?, nej alla är unika gumma du är jätte fin. Säger säkert de flesta mammor om barnen frågar, men om samhället ska fortsätta som de gör kanske man är tvungen att byta fras. Nej gumman du är skit ful här får du en skönhetsoperation så du passar ihop med resten av samhället, stora läppar, smal kropp och stora bröst ska det vara och det lever du inte upp till lilla vännen.
Ska det verkligen behöva vara så?, att alla kära små människor inte inser att alla ser olika ut är hemskt fult.
Jag är verkligen så trött på när folk står och prata - han var ingen skönhet, inte hon heller, stor näsa och fult ansikte, tjock var hon också. Snälla ni, se skönheten. Allt handlar inte om att ha en så kallad "vacker" utsida.
Vad tror dem att de är när de står där och pratar egentligen?, superman eller vadå.
Nej men ärligt talat, att stå och snacka skit om hur någon ser...
Visa hela (3 kommentarer)