En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

AndyCandys bloggis

Litteraturprojekt Svenska A Upg 3

Jag har läst till halva sidan 226

Jag har valt sidorna 155-156. Ska försöka mig på slutet av ett "kapitel" och början av ett annat i en modernare dagbok skriven av Elisabet. Alltså kommer vi in när 155 tar vid och Mr Darcy har friat till Elisabet.

...När Darcy gjort sin gulliga utläggning och jag attackerat honom med dom saker han gjort fel med sitt egotrippade liv drog jag till med något liknande: ”Det finns ingen chans för dig att få mig!” blev han helt paff. Hans min var helt förstörd. Det var visserligen häpnadsväckande att han för första gången visade sårbarhet, men samtidigt såg man hur mannen verkligen led! Efter att jag ännu en gång slängde ur mig något dumt, typ att han skulle vara den sista jag någonsin skulle gifta mig med på jorden efter vad jag sett av honom mumlade han ihop något och stormade ut.
När jag först såg dörren gå igen var jag ganska nöjd med mig själv, men sekunden där efter kom det något slags känsloras och jag började gråta. Typiskt mig, eller vaddå? Jag kunde ju knappast resa mig upp och huvet sprängdes av tankar på något sätt.. Svårt att förklara men det blev nog lite chocktillstånd. Liksom, att HAN skulle fira till MIG! Vem hade egentligen ens haft en tanke på det! Och att killen hade vart kär i mig så många månader.. Jag fattar inte det riktigt. Han är ju ett svin, eller hur? Jag menar, han förstörde ju allt för Jane. Åh blää, jag saaaknar henne!
Sen är det lite skämmigt. Man kunde inte låta bli att vara lite smickrad. Ändå! För jag menar, det är ju ((egentligen)) *dubbel parantes för det verkligen är dubbel parantes* egentligen en ganska attraktiv man. Och pengar har han ju! Fast jag kanske stirrar mig blind på det.. Det vill man ju inte. Alltså det här med pengar..
Men jag lyckades besegra den känslan. Tänk bara vad han gjorde mot Mr Wickham! Det var ju trots allt han bästa vän! Då blev jag arg på karln istället! Sen hörde jag vagnen komma hem och jag orkade inte förklara allt för Charlotte ikväll (hon visste säkert att Darcy var här) så jag gömde mig i sängen för att skriva istället. :)
Men nu är klockan sjukt mycket och jag har en skrivkramp som inte är att leka med!
Kramiss


Nästa kväll


Hej kära läsare! Eh, ingen förutom mig själv :)
Nu ska vi se här. Känslor igår betyder inte känslor idag. Tema för detta. Haha.
Okej, var ska jag börja? Enklast om vi kör i riktig tidsrytm eller vad det nu heter..
Jag vaknar upp rätt tidigt. Samma känsla i magen som i går kväll. Var verkligen inte vacker i spegeln heller. Men i alla fall! Ibland så liksom behöver man ju nypa sig i armen för att kolla om det är på riktigt eller inte. Fast precis innan man nyper sig vet man att den här gången kommer det att göra ont, för att det är på riktigt. Så kände jag i morse. Det var fortfarande konstigt. Jag hade ju alltid tänkt (rätt) illa om Darcy. Och så är han kär i mig! Paniik på ett sätt men ändå inte.
Det gick inte att vara inne så jag tog en sväng. Men då jag skulle passa mig för att stöta på Darcy skippade man den vanliga slingan och gick mot stora vägen. Men vägen går liksom med ängarna ändå så jag stannade en stund bara för att njuta lite av naturen. Det hade ju faktiskt blivit grönt på ängen sen jag kom hit. Rätt häftigt vad som händer med naturen. I alla fall, jag ska precis fortsätta gå då jag ser någon på andra sidan. Första tanken var typ ”Darcy, han kanske inte såg mig”. Rätt på första punkten, fel på andra. Han ropade och började springa mot mig. Ett till paniik-ögonblick. Tanken ”spring” slog mig först men klokt nog stannade jag. Haha.
Men han var inte värst sugen på konversera märkte man. Nu var den där sårbarhets-looken helt borta. Han sträckte rätt lugnt fram ett brev och sa typ: Jag gick lite här omkring och hoppades att jag skulle springa in i dig. Jag vore tacksam om du läste det här brevet. Sen vände han bara på klacken och gick! Första tanken var va!? ”Springa in i dig”? Ja, han sprang verkligen, men säger man verkligen så? Kanske konstigt att ta upp det, men det störde mig.
I alla fall. Jag kunde ju inte bärga mig och öppnade brevet snabbt. Två A4 skriven i liiiten text.
Nu ropar dom där nere! Eftersom att jag nu gör ”ingenting” på mitt rum då ingen vet om dagboken måste jag gå ner och se Mr Collins dricka sprit och spela kort. Jag skaa skriva om vad som står i brevet. Ge mig någon timme bara!
Ciao

Skrivet av AndyCandy, 2007-04-20 21:43

Det är jätteroligt att du tar till stilgreppet att skriva i dagboksform, det passar också väldigt bra i det här sammanhanget. Mycket roligt och intressant att läsa. Du visar att du utgått från den ursprungliga texten men utformat en egen text med ett eget språk. Väldigt bra!

/Carim

Skrivet av cecilia, 2007-05-09 19:36

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?