En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Ayas Budo blogg

Budo/kampsportsutövande mamma ger sin syn på saken.

Kan vara bra att läsa "Intro" först. :)

Nu har jag blivit mamma och kommer inte att hinna skriva så mycket här, men jag kommer att slänga in någon blänkare då och då.

Dessutom så har jag flyttat bloggen. Den här kommer att finnas kvar ett tag till, men jag kommer inte att skriva fler inlägg här som det ser ut just nu.
Vill du fortsätta följa mig så finns jag här:

http://ayabudo.wordpress.com/

Varför?
För att jag vill.
För att det kändes som att det var dags.
För att jag vill ha flera möjligheter.

Jag kommer att fortsätta skriva här:

http://ayabudo.wordpress.com/

Så om du är nyfiken på resten av min resa så kan du följa den där.
Hoppas att du vill hänga med.

Domo!
//Aya

Skrivet av Aya, 2013-03-11

Visa hela (0 kommentarer)

Efter allt mentalt stök i och runt graderingen så behövde jag bara tid att andas. Det blev ganska så jobbigt där ett tag måste jag erkänna.

Det blev faktiskt en gradering också. Jag gick upp och tog mitt bälte med inställningen "Det får bära eller brista" och det bar, faktiskt. Men jag måste också tillägga att det nog var på håret att det skulle göra det. I alla fall om jag själv får bedömma min egen gradering i efterhand utifrån den film som togs.
Jag har alla mina graderingar sparade på film och foto, förutom min absolut första.
Varför?
För att jag själv vill se hur det såg ut. Någonting i mig litar inte på att jag kan det jag kan, så jag vill se. Och jag blir lika förbannad varje gång.
Jag tycker att jag ska kunna göra mycket bättre än vad jag gör.
Problem?
Absolut.
Perfektionist?
Totalt.

Så, nu har jag vilat ifrån allt vad graderingsträning heter ett tag och jag kommer att fortsätta göra det fram till i sommar ungefär. På sommarlägret ska jag...

Skrivet av Aya, 2013-03-05

Visa hela (0 kommentarer)

..och så var det gjort...
Jag har nu, efter att ha stött och blött gradering med olika människor, blåst av den för min egen del.
Jag kommer fortfarande att ställa upp som kastdocka på min träningskompis gradering, om han fortfarande vill. Men som skrivet, det blir ingen gradering för mig.

Lite skönt..
Slippa bekymra mig...

Nu kan jag bara focusera mig på att åka på stryk.. * ler *

//Aya

Skrivet av Aya, 2012-10-29

Visa hela (0 kommentarer)

Igår på träningen blev det fastslaget ett datum för gradering.
Så, det blir en gradering snart. Om jag har räknat rätt så är det ca. 5 veckor kvar tills det smäller och jag känner mig bara sämre och sämre på teknikerna.
Jag känner ju för sjutton knappt igen dem när jag hör namnet på dem. Det känns bara...kass.
Och så säger jag det till sensei och får inte det ringaste medhåll... suck
Men min hjärna bara vägrar fungera. Jag minns ingenting och det blir bara bökit och fel.

Igår efter träningen så övervägde jag att säga till instruktörerna att jag absolut kan ställa upp som kastdocka åt killen som jag ska gradera med, men att jag hoppar över. Jag sa ingenting, av någon underlig anledning, för i det här läget med alla ofantliga hjärnsläpp, så känns det som det enda rätta att göra.
Jag vill inte skämma ut mig på en gradering. Både mig, min träningskompis OCH sensei.
Just nu känns det som att han har lite övertro på min förmåga, faktiskt...

Men,...

Skrivet av Aya, 2012-10-29

Visa hela (0 kommentarer)

  • suck *

Var och tränade igår...
Har liiite lätt träningsvärk i kroppen idag då jag åkte på en hel del stryk, men det är inte så farligt. Jag tycker att det är ganska så skönt att känna sig sådär lagomt "dagen-efter" mör.

Nä..
Jag tycker inte att träningen gick sådär bra som jag önskar att den hade gjort såhär pass nära en gradering, men på samma gång så borde jag ha varit medveten om att det skulle bli så också. Faktiskt så är det mer regel än undantag.
Jag blir förvirrad, helt enkelt.
Det känns som att jag håller på att glömma bort precis allt som jag tränat på. Instruktören kan stå där och tala om för mig exakt vilken attack det är, försvaret och fasthållningen och för min del så skulle han kunna ha dragit detta på en blandning av grekiska, hindi och latin. Jag fattar inte vad det är jag ska göra och detta trotts att jag tränat just den tekniken ett hundratal gånger. Men, nej...
Igår var en sådan gång..
Och när jag väl har fått grepp...

Skrivet av Aya, 2012-10-24

Visa hela (0 kommentarer)

Ibland så får jag så att jag far baklänges...

Förra gången skrev jag om mina orosmoln inför graderingen. Slag och spark, svep och kast.
Gissa vad det var vi fick träna på förra träningen...
Slag och spark, svep och kast.

Jag får akta mig för vad jag skriver, det ser ut som att jag får det jag ber om... Eller nått...
Det eller så sitter någon av mina instruktörer och läser och bestämmer sig för att ge mig vad jag tål och lite till. * hicka *
Nah...
Tillfälligheter... :)

Idag ska jag frivilligt bankas gul och blå igen då...
Jag passar på att träna så mycket jag kan den här veckan, eftersom det ser ut att inte bli så mycket nästa vecka och veckan efter det. Logistiken, familjens olika scheman och så...
Men det ska i alla fall gå att träna en gång i veckan. Alla veckor när jag kommer iväg två gånger är bonusar och jag är lycklig en lång tid efteråt bara för det. Så denna vecka är en "samla-på-tränings-lycka-vecka".
Hah!!
Så det kan...

Skrivet av Aya, 2012-10-23

Visa hela (1 kommentar)

Det är snart dags för gradering. Eller, snart och snart...
Allt beror på Sensei och provgraderingen, men jag kan i alla fall titta på en 6 till 8 veckor fram i tiden. Någonstans i December blir det.
...och jag har börjat peppa redan nu...
Jag har satt ihop en playlist med peppmusik, jag läser handböcker och jag tragglar teknik mentalt. Framför allt håller jag på att försöka klura ut dynamiken och tänket i en block-slag-spark-kombination som jag ska gradera på. Jag tycker verkligen inte om slag och spark kan jag erkänna. Det känns bara som om mina armar och ben flyger okontrollerat åt alla håll.
Till tidigare bälten har det bara varit ett slag eller en spark som man skulle gradera på men nu är det som sagt också en kombination. Så nu gäller det att ha lite "tajming" i det hela. Och så var det avståndet ocskå som skulle stämma.
Jag har stått och övat på en stolpe ute på altanen och på det stackars trädet ute på gården. I brist på annat...

När det börjar dra ihop...

Skrivet av Aya, 2012-10-20

Visa hela (0 kommentarer)

Det verkar som att det inte spelar någon roll hur långt ett läger är, det är alltid för kort.

Det lilla tvådagarslägret kändes som ett endagars. Inte alls kul känsla. Det kändes som att man inte han börja förrens det var slut men ändå var man helt slut, för man hade tränat så pass intensivt och mycket.

Om man räknar lite löst på att man har möjlighet att träna tre pass under en lägerdag så kan det i vissa fall motsvara en hel veckas träning hemma i klubben, om man har tur. Annars kan det till och med motsvara en och en halv veckas träning.
Tänk då hur mycket extra träning man får på ett tvådagars läger med tre pass om dagen, för att inte säga en hel vecka på läger.
Kort sagt, det är bra att åka på läger.

Instruktörerna på lägret var ju helt fantastiska också.
Ytteligare en fördel med att åka på läger.

Den här gången var det två instruktörer som höll i själva passen. En av dem har jag harf förmånen att träna för ganska många gånger...

Skrivet av Aya, 2012-10-02

Visa hela (0 kommentarer)