En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Bergatorparen

Dagens samhälle

Frihet

Taggar: Filosofi frihet maslow behovshierarki

Vad betyder frihet? Det betyder något som i vårt universum, vår realitet, är en omöjlighet – om man skall tolka det till sin yttersta konsekvens: Obundenhet.

Allt och alla är på något sätt bundna: Maslows behovshierarki visar på ett otvetydigt sätt hur det hänger ihop. Vi kan ha alla sorters frihet, men om inte de grundläggande behoven tillfredsställas, går det oss illa. Här ligger en av huvudnycklarna till frihet. På denna grundläggande nivån kan man även läsa in rörlighet, hälsa och intakta kognitiva förmågor. Saknar du någon av dessa, äger du inte frihet såtillvida att du då kommer att vara beroende av andra för att uppehålla själva livet.

När man torterar någon, berövar man systematiskt den man torterar för de grundläggande sakerna: Sömn: Många av de neurologiska processerna är beroende av sömn för att inte komma av sig – och då i synnerhet de kognitiva. Berövar man folk sömn över längre tid, kan det uppstå varaktiga psykiska skador. Sedan berövar man de vatten, mat och man varierar temperaturen från en ytterlighet till en annan. Denna form av tortyr producerar snabbt resultat, och setter inte synbara ärr. En person som utsatts för sådan tortyr, kommer aldrig att kunna uppleva frihet ty han/hon kommer alltid att befara att det skall inträffa på nytt, samtidigt som det uppkommer upprepade mardrömmar och flashbacks från trauman som uppstod.

Frihet är, kanske föga förvånande, en begränsad resurs. Ju fler människor som vistas inom ett begränsat utrymme, ju mer bundna kommer var och en att vara. Här kommer en annan komponent in: Fred. Alla behöver fred ibland för att kunna ta tillvara fysiologiska behov. Om fred saknas, och stressfaktorn är hög, kommer människor att gå i ständig strids-/flyktberedskap något som har en mycket skadlig effekt på både kropp och själ. Fråga bara de som bor i ett grannskap där det aldrig råder lugn. Så här är den andra delen av friheten, nämligen begränsningen. Att ha omsorg för andra människors behov, kallas att visa hensyn. När man åker runt i gatorna nattetid med stereon på fullt, stjäl man andra människors frihet, och inkräktar på deras behov av sömn. Man går lös på själva grundpelaren i ett civiliserat samhälle: Det ömsesidiga hänsynstagandet som behövs för att människor skall må bra genom tillfredsställande av de grundläggande behoven. Frihet är inte något som finns obegränsat någonstans.

Den nästa nivån är trygghet/säkerhet. Även här ligger friheten inne som en komponent. Känner man sig otrygg, är man inte fri. Om det ända man kan vara säker på, är att allt man äger försvinner om man vänder blicken bort ett ända litet ögonblick – då är man bunden. Detta är en av de grundläggande nivåerna i Maslows pyramiden. Skall du verkligen straffa någon, så sett de i fängelse, och låt de tro att elektriska stolen kommer allt närmare, dessutom: Låt dem tro att det inte är någon självklarhet att den fungerar som den skall, utan kan komma att ge dem en långsam och plågofylld död. Tappar de inte förståndet då, gör de det aldrig. Trygghetsbehovet är ett av våra största. Så länge vi har de två lägsta nivåerna i pyramiden tillfredsställda, mår vi faktiskt rätt så bra. Men vi känner ändå inte riktig frihet. Man kan sitta i fängelse, och ha de två lägsta nivåerna tillfredsställda, men man behöver något mer: Man behöver kärlek och tillhörighet. Hur kan det sätta någon fri? Kärlek är en bekräftelse på att man är värd något – att man är en lyckat individ. Tillhörighet innebär att man har en förankring som gör att man vet var man är, och att det finns en hemmahamn att återvända till. ”Strunt!”, hör jag de politiskt korrekta internationalister snäser, men det finns flera sätt att lura sig själv – ett av dem är att tro att man inte behöver tillhörighet någonstans eller att man tillhör i ett sammanhang som är så stort och luddigt att det lika gärna kunde varit ett luftslott.

Har man tillfredsställd de lägsta nivåerna i pyramiden, upptäcker man att behöver självaktning, och just det är en lurig rackare eftersom självaktning inte är något som är lätt att uppnå. Nu är vi inne på det området som i hjärnan tillhör de nyaste ”stadsdelarna” där etik, moral och principer har sina ”kontor”. Och vad har detta med frihet att beställa? Frihet uppnår man inte om man inte har självaktning. I sådana fall känns friheten mer som tomhet. Har du självaktning, vet du att friheten är en sorts bekräftelse på att du duger. Självaktning är dock inget man vinner en gång för alla. Tappar du den, är den oerhört svår att återuppbygga. Så i Maslow pyramiden gäller samma principer och aktsamhetsregler som i den fysiska världen: Ju högre upp du kommer, ju längre är det ner, och eftersom det är en pyramid, har den sluttande sidor så att dimper du är det en sak som är odiskutabel: När du äntligen är nere, är du färs. Blir du inte hovmodig, så kan du på denna nivå uppleva en meningsfylld frihet.

Det nästa, och högsta steget på pyramiden finns det som alla drömmer om: Självrealisering, meningsfullhet, lekfullhet och autenticitet. Kort och gott: När du väl nådd den här nivån, har du så mycket och så stor frihet som detta livet medger. De som nådd denna nivå har allt de behöver för att leva sina liv fullt och helt – så länge de underhåller stegen under sig – annars kommer vi in på detta med att dimpa och bli färs.

Friheten är vare sig obegränsad eller något man vinner en gång för alla. Så därför suktar alla efter mer av den varan, vilket gör det till en ekonomisk storlek. Behoven i pyramiden måste hela tiden underhållas för att man skall kunna känna den frihet, och det oberoende man suktar efter, men det vill hela tiden vara någon där som är villiga att peta en ner för att komma förbi. Enda sedan människan insåg detta, har hon bildad alltmer finurliga sällskap för att säkerställa att hon kan beskatta andras frihet. Romaklubben har jag för mig att det är något som heter – och det skall enligt det upplysta vara här som idén till klimathysterin kläcktes kring 1977. Om man får alla att springa omkring som huvudlösa kycklingar, kommer de att vara så upptagna med det, att de inte ifrågasätter andra saker som händer och sker i samhället. Eliten har insett att av två som slåss, är det den tredje som vinner. Den tredje? Ja, den snabba lilla rackaren som i kampens hetta stjäl bytet som striden gäller. Bråkstakarna står lottlösa tillbaka – om man inte räknar alla sår och skråmar, vill säga. Eliten har insett att det handlar om att vara den snabba lilla rackaren, och för att kunna fylla den rollen, gäller det att yppa till strid. I vissa fall, är det inte måtta på vilka verkmedel de tar i bruk. Konspirationsteori? Nej, det är människans natur. Alla vill ha det bättre. Eliten har utvecklat något som syftar att lura folk att tro att om de bara förhåller sig på visst sätt, skall allt bli belönat i efterlivet. Detta något, är religion. Den dag då religionerna försvinner, är den dag vi kommer att se världseliten sätta sig i ett rymdskepp och fly planeten så skjortan står rakt ut därför att de vet att vid det laget slår räkenskapens timmes klockor. Men, ta bort en elit, och en ny växer fram – precis som det flerhövdade trollet. Sådan är människan till naturen. Jag vet inte hur det skall åtgärdas utan att förvandla människan till ett våp som inte kan överleva.

På samma sätt som alla människor har olik smärttröskel, så har vi alla olika trösklar för att känna vårt behov av frihet tillfredsställt och olika nivåer av självbedrag. De flesta av oss lever på en lögn, vilket i många stycken är en form för kompensation för bristen på tillfredsställelse av pyramidens övre nivå – och i något fall kanske det brister lite på alla nivåerna – och då fyller man hålen med låtsasmaterial, bättre känd som lögn, för att stå ut. Ju fler vi blir, ju svårare blir det för den enskilde att fylla upp pyramidens alla steg/våningar. Ju flera vi blir till bords, ju mindre blir det till varje enskild. Och här är det att kreditgivarna kommer in: Man erbjuder en möjlighet att skaffa fram det som fattas mot en fantasifull djungel av avgifter, arvoden, räntor och ersättningar. Som en skrev i en krönika här om dagen: ”Lånehajarna har flyttat in i styrelserummen”. Visst har de så: Överallt erbjuds kreditkort – såvida du inte har betalningsanmärkningar – för då är du paria. Vi parior blir allt fler. Man strippar oss för lite mer av den återstod av frihet som finns kvar, dels genom skuldsättning, dels genom att man har lagstiftarens öra, så man får lagar som ensidigt tillgodoser kreditorerna, medan debitorerna i det närmsta är jagat villebråd. Som sagt: Frihet är inget obegränsat, så att de som står över oss i social status, måste hela tiden ge och ta så att vi inte blir för kaxiga och för självständiga. Det är det jag var inne på i början av denna jeremiad. Man måste underhålla nivåerna under sig, för dimper man ändar man upp som färs.

Det finns många av oss som tröttnat så rejält på det förtryck som råder i våra västliga låtsasdemokratier, att vi arbetar för att skaffa oss en mer rättmätig bit av frihetstårtan. Vi anser att eliten gått för långt, och vi har tröttnad på allt narrspel, och allt lurendrejeri. Bara idioter tror att det skulle vara möjligt att rubba de grundläggande strukturer som byggdes redan i de tidiga samhällena, men att ändra lite på de etiska och moraliska principerna så att de tillgodoser alla – inte enbart de som äger så det både räcker och blir över. Jag vet: Det är på randen av omöjligheternas avgrund. Alla som försökt har antingen hängts ut i historieböckerna som psykfall eller avfärdats som utvecklare av omöjliga/orealistiska ideologier. Sådana ideologier har alla haft gemensamt att de bygger på ett utopiskt samhälle som har form som klockan på en trombon – en bred form som smalnar abrupt av till ett tunt rör. Tänk dig den formen förvandlat till en hierarkisk karta: En mycket bred allmänhet, och en motsvarande liten elit som ligger så högt över allmänheten att de i princip lever i sin egen värld – sin egen realitet. Det var detta Hitler försökte bygga. Han ville ha ett samhälle där ekonomin var eftertryckligt placerat i baksätet. Hans idé var att det som inte finns, får man framskaffa med de medel som står till buds. Hitlers samhälleliga modell var mycket enkel: Rätt och plikt till arbete. Rashygien. Genetisk hygien. Den modell Hitler utvecklade tillämpas idag i Norden i form av den såkallade arbetslinjen. Problemet är bara det, att här spelar ekonomin så stor och avgörande roll, att det blir lite si som så med genomföringen. I Hitlers Tyskland, var ingen brist på arbete. Den som ville arbeta, kunde välja och vraka, för de arbeten rikstyskarna vrakade, besattes helt sonika med slavarbetare från de ockuperade länderna. Om Hitler fått utvecklat färdigt sitt Tyskland, skulle det ha blivit en av historiens konstigaste konstruktioner. Friheten skulle begränsats till de lägre nivåerna av Maslows pyramid. De allra flesta skulle känt att de hade drägliga liv, men de som tyckte annorlunda, skulle fått se en sida av samhället som ingen skulle vilja se. Det skulle varit ett mycket brutalt samhälle. Den ända fördelen jag kan se med det, är att ekonomin inte skulle ha den modererande effekt som den har idag, men i allt övrigt skulle denna samhällsmodell hotat människans fortlevnad genom hämningslöst experimenterande för att hitta den perfekta människan. Som jag var inne på tidigare, så kan man inte förvandla människan till ett viljelöst våp, för då överlever hon inte.

Ironin i det hela att det är genom att skapa brist som man kan tillskansa sig mer av allt, både frihet och materiella förmåner. En filosof sade en gång att politik är konsten att hindra folk att lägga sig i det som angår dem. Paul Valery, het han, filosofen. Det finns de som har ett mer pragmatiskt sätt att se sakerna, och deras mantra är: Bröd och cirkus åt folket.
Alla vet att det är majoriteten som bär en förhållandevis liten elit uppe, men alla vet samtidigt att kastar man den ena eliten, så dyker en ny upp. Därför sticker de allra flesta huvudet i sanden. Varför? Därför att hela anledningen till att vi började etablera samhällen, var att vår fortlevnad hotades. Vi samlade till en början de två nedre steget i Maslows pyramid som en sorts samfällighet. Genom detta säkerställde vi mat, och trygghet. Och sedan dess har det rullat på. Den som sett möjligheten att skapa större svängrum kring sig, har gjort det – och efterhand som samhällena vuxit, har det bildats samhällen i samhällena – såsom frimurare och andra hemliga samfund.

Jag skulle mer än gärna vara med att bygga ett annorlunda samhälle om det bara inte blev en repetition på den historia vi redan har bakom oss. Visst kan vi förändra parametrar som gör livet bättre, och visst skall det vara möjligt att skapa mer frihet. Men det betingar att vi är medvetna på hur allting fungerar. Det innebär att vi tackar nej till krediter, att vi avstår från sådant som magkänslan säger åt oss att avstå och att vi helt enkelt genom passiva medel, får eliten att svettas och inse att det inte är själlösa våp den har med att beställa. Valet är vårt – även om det som regel verkar som om alla val redan gjorts åt oss. När allt kommer omkring, är det tre saker som bestämmer: För det första att man förstår hur själva människan fungerar socialt. För det andra att man har organisationstalent så att man kan knyta de rätta kontakterna och göra upp om en rollfördelning. För det tredje att man har den disciplin som fordras för att hålla ihop det sällskap som är med och formar samhället. Finns dessa förutsättningar, kan man styra en hyfsad del av kassaflödet i sin egen riktning. Så har det varit i alla tider, och sannolikheterna talar för att det kommer att fortsätta vara så. En grundförutsättning dock, är att man enbart införlivar människor som har ALLA våningarna i Maslows pyramiden gott och väl fyllda. Mätt och belåten ställer man inte till besvär. Hungrig och full i fan, går det åt pipsvängen så skjortan står rakt ut, är en erfarenhet de flesta väl gjort.

Frihet är en eftertraktat vara, och de som väl har skaffat sig den, vårdar den ömt. Men för de flesta är inte frihet i betydelsen absolut frihet det de suktar efter, ty de flesta människor är vad jag kallar följeslagare som faktiskt vill att det skall finnas en överhet som bestämmer. De vill ha den del av friheten som är avsaknad av beslutsansvar. Så det finns många sorters frihet – eller snarare: Många schatteringar. Så där har vi det: Frihet i betydelsen obundenhet, är något som mycket få är förunnat att åtnjuta. Alla andra håller tillgodo med delvis frihet. Tyvärr är det ju så att de grundläggande friheter, såsom yttrandefriheten, åsiktsfriheten och den publicistiska friheten är under press. Eliten fruktar den dialog som just nu pågår i världssamhället och de fruktar den frihet som Internet har skänkt dess användare. Förr eller senare, kommer vi att få kämpa för att inte förlora de fri och rättigheter vi, eller snarare våra förfäder, kämpade genom.

Skrivet av Bergatorparen, 2010-07-24 01:37

Ett riktigt bra och framförallt intressant och lärorikt inlägg :)

Skrivet av Diana, 2010-07-24 13:52

Haha, jodå så långt var jag allt med, men det var aningen mer komplicerat än så :) Fast nu är det fixat.

Skrivet av Diana, 2010-07-24 20:48

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?