Dagens samhälle
Männi skors lika värde en illus ion
och nej, det är inte samhället som har felet. Det är folk. Inte myndigheterna, inte Gud, Inte Jesus, inte Hin Håle, men FOLK! Om någon är tjänstvillig och har svårt att säga nej, så devalverar han/hon sig själv. Jag skall ge ett exempel: En tant i grannskapet här har fått åtskilliga tunga tjänster av mig. När hon flyttade in i sin sommarbostad här, hade hon en gammal Toyota Previa med genomrostad bakdörr. Ingen trodde begagnade dörrar som var hela fanns i Sverige. Jag lyckades spåra upp en hel och fin dörr till ett mycket trevligt pris i Sverige! Jag hyrde släpkärra och hämtade dörren åt henne och levererade den hos Toyota handlaren som skulle montera den och han gjorde stora ögon över att dörren var i felfritt skick och att den överhuvudtaget gick att hitta endast 10 mil borta. Samma tant har en vildvuxen naturtomt som jag då och då har hjälpt henne att röja. När hon förra hösten ramlade i trappan och bröt radius benet i högre handen, så var jag den hon tydde sig till. Jag var privat chaufför under flera månader och hjälpte med inköpen. De senaste två åren har jag dessutom hjälpt till med att fälla flera träd på hennes fastighet och förvandla dem till eldningsved. Denna vår fick hon hjälp av några vänner från Gotland att frakta hem bäverfälld virke från dotterns skogsfastighet inte långt härifrån. Jag stod för klyvningen. Många och långa timmar stod jag ensam vid vedklyvaren och klöv ved. Men de få gångar jag bett och hennes hjälp med något så har det alltid varit svårt och otrevligt. Eftersom jag för nuvarande saknar bil, så skulle jag få följa med till Arvika och handla. Till följd av fnurra på linjen så kommer jag ut, och där står bilen. Jag väntar för att se om hon kommer. Efter ett tag går jag in i affärscentrumet igen men ser henne inte. När jag kommer ut igen är bilen borta och med all tidigare erfarenhet tror jag att hon stuckit i väg och det HAR hon ju, men vi hade inte gjort upp om VAR vi skulle träffas inför hemresan och NÄR så jag utgick från att jag lämnats i sticket. Jag hatar att säga det, men med utgångspunkt i erfarenheterna från tidigare, så skulle det i och för sig inte förvånat mig. Den hjälp jag behövde när det stormade som värst i mitt liv fick jag från folk som inte skyllde mig något. Senast i dag behövde jag en tjänst, men fick nej. Tack och lov att jag hade pengar på kontot så jag kunde lösa det hursomhelst.
Det ironiska är att jag hade besök av Jehovas Vittnen idag och vi talade om människan och den presumtivt fria viljan och hur den påverkade Jorden vi lever på. Det vi inte kom in på var altruismen en egenskap som djur ofta har i rikt mon, men som människan är rätt så fattig på. Människan är, när allt kommer omkring, en mycket fattig varelse som är så rädd för att bli utnyttjad att hon stöter sig med sina vänner, och gnäller i media över ensamheten när hon blivit gammal och vännerna övergivit henne vänner hon aldrig hade tid med när hon var i sina välmaktsdagar. Det finns ett skäl till att folk blir ensamma: När ens tid blir viktigare än vänners och bekantas tid, då blir man i slutändan ensam. Jag er ensam därför att jag tycker om ensamheten. Ensamheten är god genom att man slipper bli sårad. Skall man umgås med människor, måste pansarplåten på och gärna öronskydd med som gör att man enbart hör det man vill höra.
Man kan undra sig över sammanhanget mellan talangfulla människor och deras ofta tragiska livsöden, men det är inget att undras över egentligen: Det är återigen detta med din tid och min tid och deras olika värden. Om man tittar på människor som till exempel Chet Atkins: Han tyckte inte själv att han dög, så han jobbade hela sitt liv så hårt att det är ett under att han inte dog tidigare än han gjorde. Det var först på slutet att han äntligen insåg att han dög för annars skulle inte folk betalat honom alla pengar han fick. Men enligt honom själv, så var detta mycket sent i livet som denna erkännelse kom. Han hade fått otroligt många artister upp och fram artister vi de senaste 50 åren tagit för givet: Jim Reeves, Eddie Arnold, Dolly Parton, Elvis Presley (Chet gjorde mer för honom, och öppnade marknader som annars skulle förblivit outforskade, än de flesta andra i Elvis krets), The Everly Brothers och många andra. Jag tror inte Chet insåg vilket storverk han uträttad när han dog. Idag räknas de som efterapar honom som musiker i miljoner tyvärr är det desto färre som försöker efterapa honom som människa. Det han gjorde för medmänniskorna var att få dem att leva upp till sin högsta och fullaste potential. Han och Owen Bradley bär ansvaret för att countrymusiken finns kvar, och tillsammans har de förgyllt tillvaron för alla som gillar countrypop. De har satt exempel både på det personliga och på det musikaliska planet värda att följas.
Rekommenderar att be om hjälp - godtroget?
Vi tvättar våra samveten genom att slänga upp statyer av människor som gjort det vi alla borde göra: Sitt bästa! Ingen gör sitt bästa. Man får det att verka som om det är en själv som får en tjänst när man gör tjänster åt andra och det får mig att fyra på alla 16 cylindrarna så lågorna står. Men varför sitter jag ens och skriver det här? Det är ju med detta som så mycket annat: Man når bara de redan frälsta de man BORDE nå, de har döva örat vänt hitåt så de när man inte. Men man får åtminstone lättat på trycket och andra får bekräftelse på att det inte är de det är fel på. Här är ju en som skriver som upplevd samma sak. Jag har åtminstone fått klarhet i en sak: Jag kommer inte stanna kvar på Bergatorp. När man inte har tjock plånbok, så måste man bosätta sig ett ställe där det finns kollektivtrafik så att man kan vara utan bil utan att hela tillvaron blir ett bök. Arga Snickaren säger åt sina klienter att de måste veta att be om hjälp visst! Vi ser ju vart det leder, gör vi inte? Det viktigaste i livet är att vara varse på att skall man bo på vischan, så måste man ha fet plånbok och minst två bilar så man har reserv i fall det blir strul med den ena. Med lite (o)tur, blir det strul med båda och då är det bara att hoppas att det finns andra alternativ. Det värsta med att bli äldre är att man börjar förstå varför världen är som den är, och det är ingen rolig historia. Det är en lärdom man helst skulle velat vara förutan.
Skrivet av Bergatorparen, 2012-06-20 19:17
Lite deppigt och lite livsbejakande och en hel del jävlar anamma. Bergatorparen i ett nötskal ;)
Skrivet av Diana, 2012-06-22 00:23