Dagens samhälle
Vår skuld betun gade själ.
Dagligen står de där och stirrar på oss från tidningssidorna, affischer och datorskärmen: Barnen, djuren och andra vars misär du och jag förmodas vara ansvariga för. Vi blev hjärntvättade med att den svarta mannens misär berodde på oss vita som kom och stal hans tillgångar. Men hur långt är det sant? Den svarta mannen gjorde som folk flest: Han krigade. Krigsfångarna sålde han till vita slavhandlare som seglade till Amerika med dem, där de överlevande blev slavar åt rika amerikaner. Ungefär som i Bibelns Gamla Testamente. Men: vem bär skuld? Den som säljer medmänniskor som slavar eller den som köper? I utgångspunkten är de lika goda kålsupare. Girighet och psykopati är nyckelord i sammanhanget. Vad så med tillgångarna i övrigt? Den svarta mannen föredrog ett enkelt, okomplicerat liv ett sådant som väl de flesta av oss drömmer om när problemen och räkningarna blir för många. Därför utnyttjade inte den svarta mannen sina tillgångar. Dels därför att han inte var varse på att han hade dem, och dels därför att han inte hade samhälleliga resurser till att ta till vara sina politiska och ekonomiska interessen. Den svarta mannen är inte vare sig dum eller enfaldig, men han hade ett annat samhällssystem som byggde på andra grundvallar än våra samhällen.
Jag skall inte försvara kolonialpolitiken, och definitivt inte den som fördes i Afrika, men man måste vara två för att dansa tango. I Latin - Amerika möttes våra grymmaste mot deras grymmaste. Våra vann tack vare bättre vapen. De hade förvisso bättre organisation, men vi hade vapnen. Efter det så har historien gått sin gilla gång. Kolonierna har fått sin självständighet, och vi har suttit där och känt all världen skuld vila på våra arma skuldrar. Vi har blivit uppfostrade med att vi var omänskliga monster kunna göra som vi gjorde. Flera generationer vita människor har levd med skuld och skam över kolonialtidens brott mot mänskligheten. Nu för tiden svamlas det rätt mycket om att vi måste slippa ut våldsmän och pedofiler efter sonat straff. Men varför anses inte våra eventuella förbrytelser gentemot andra folk för sonade vid det här laget? Ingen av oss som lever idag levde när det begav sig, och även om vi hade levd den gången så hade vi knappast haft någon makt att göra någonting åt det hela.
Men alla som skall tjäna sig en hacka på att bedriva u hjälp och humanitära insatser, måste hålla vid lag vårt såra samvete. Därför skall vi bli faddrar till alla världens övergivna barn och alla djur som ligger i risksonen för att utrotas. Skuld och skam hela vägen till Helvetet. Men en fråga som länge har plågat mig är: Hur stor påverkan har vi egentligen på våra egna liv? Hur pass individualistiska är vi när det kommer till kritan? Vi läser med jämna mellanrum om barn som mobbas för att deras föräldrar inte har råd med att låta dem bära märkeskläder eller ha senaste nytt i slit och släng maniker. På gott såväl som på ont är vi sociala varelser som bryr oss om vad nästan tycker om oss. Vi vill inte skilja oss för mycket från den huvudström som präglar vår samtid. Därför tvättar vi vårt samvete genom att bli faddrar för de som vill slå ihjäl och äta oss (isbjörnar och tigrar) och för alla övergivna barn i Afrika och Latin Amerika. Det sägs att sex säljer, men skuld och skam säljer ännu mer.
Skrivet av Bergatorparen, 2008-05-27 17:52
Sant!
Skrivet av Diana, 2008-05-27 20:08