Dagens samhälle
Tankar inför julen
Julen 2008 kommer onekligen att stå i finanskrisens tecken, och många är de som kommer att uppleva att möta julen som arbetslösa som parior förkastade av arbetslivet, föraktade av sina egna fackkamrater. Det skall visst vara det man på det hållet kallar solidaritet vad nu det måtte vara. För alla som stått i arbete och haft en ordnad ekonomi och kunnat betala alla räkningar i tid, kommer arbetslösheten att bli ett beskt piller att svälja. Allt man hållit för att vara sant, stämmer inte längre: Det blir allt kämpigare att få änderna att mötas, folk börjar se på en med andra ögon lite så där misstänksamt som om de ville säga: Han tror väl inte att jag skall hjälpa honom? Att möta samhället som arbetslös är en upplevelse som sätter djupa spår i en människa. Man upptäcker sidor ved de egna kamraterna som man inte trodde fanns där. Man lär sig vad betalningsanmärkningar betyder såväl i teori som i praktiken. Man lär efterhand hur det går till på Socialen fastän man lär sig även att de som har lång farttid där faktiskt är människor. Den första tiden försöker man fränetiskt att skaffa nytt jobb så fort det bara går, men efter hand så resignerar man och sjunker allt djupare ner i depression. Många gångar ilsknar man till över sitt öde och funderar på vad man gjort för fel. Faktum är att man i alla tider så har den oskyldige fått lida med den skyldige. Så är människan. Alla vill vi kunna känna oss nyttiga och inkluderade, men som arbetslös upplever man sig som onyttig och exkluderat. Därför, i detta för att vara utav mig, korta inlägg vill jag säga: Lägg inte sten till bördan för de som blivit av med sina jobb de har så det räcker och blir över ändå. Här i Europa skulle ingen behöva komma i en sådan sits, ty vi har de resurser som behövs för att hindra det, men där ingen vilja finns, finns det inte hellre någon utväg. Så mister Slips och Kavaj när du sitter där i kyrkan och sjunger julsånger och prästen predikar om julens innebörd, tänk då på de du varit med om att skicka till Kronofogden, de du har avhyst och alla som tvingas leva i misär därför att du red dina paragrafer och uppsåtligt glömde att det var levande människor med känslor du handlade och inte enbart saknummer. Det fanns ingen nåd eller ursäkt för dina gelikar i Nürnberg, och rent moraliskt finns det inte det här hellre. Att skylla ifrån sig på systemet är för enkelt. Julen är en tid smidd i Helvete för många människor: Ensamma, fattiga, arbetslösa och alla de kroniskt sjuka som inte får det supersolidariska socialdemokratiska välfärdssamhällets acceptans för att de är sjuka, men tvingas leva från hand till mun. Jultomten kommer till de rika, och visar fingret åt alla andra. Förebilden gjorde tvärtom. Kanske vi borde låta Santa få dö, och genuppliva Sankt Nicolas?
Skrivet av Bergatorparen, 2008-12-11 06:55
Väldigt bra skrivet.
Jag som facklig repensentant lider verkligen med de personer i Västra Götaland som går ut i arbetslöshet nu i juletid. Men alla visste vad som skulle komma både inom industrin och i Stockholm där de folvalda sitter. Om man bara reagerat tidigare så hade säkert inte dessa stora
varsel behövt hända.
Jobb går att fixa ifall kommuner och landsting tar sitt ansvar. Toyota t.ex. ytterliggare ett stort bilindustri företag värnar om sina anställda de varslar aldrig utan ser till att sin personal i kristider utbildas eller slussas ut i kommuner för annat arbete så att de kan få tillbaka sin kompetenta personal när det väl vänder.
Kanske något som våra biljättar också borde fundera på.
Skrivet av swede, 2008-12-11 09:37
Det är tråkigt att det materiella samhället tagit över oss människor så mycket så att en arbetslöshet skall vara det katastrofala. Det som leder till depression... självmord å allt vad det nu kan ge för katastrofala följder.
Att man inte kan välja att se sig själv som "bara" människa och att följa med livet som man faktiskt inte alltid behöver vara snäppet före för att ha kontroll över. Låt livet ha kontroll över människan ett tag.
Enligt egen erfarenhet så är det rejält skönt att sätta igång autopiloten i sig själv och bara låta livet flyta med.
För hur det nu än är, är man inte självmordsbenägen så överlever man.
Detta innebär då att allt det materiella som man bara MÅSTE ha tappar guldplatsen, hemmets vrå kan överösas av dammloppor, barnen går till dagis i olika strumppar och man ser då att existensminimum är också ett sätt att leva. Julen är inte en tid för materalister, det är en tid för återhämtning och rekreation.
Det finns alltid massor med saker som man kan avstå för att snabbt upptäcka att det som ligger bakom inte är lika guldbeklätt men fullt funktionabelt.
Man är något även fast man inte har ett jobb. Det kan bli lite tråkigt helt klart. Men det finns alltid ett tak som behöver skuras eller en hönsnät som behöver omgöras till en vacker ljuslykta eller ett köksskåp som behöver sorteras. Om inte annat så finns det vikarietjänster inom en massa andra genrer av yrken.
Det gäller bara att ha lite tålamod så återkommer man till vardagen med det extra guldbeklädda.
Sen vet man till nästa kris, att ju mindre man har desto större vinnare är man när det väl kommer till kritan.
Skrivet av Chilipettsson, 2008-12-13 10:53
5 december firas han ;)
Skrivet av Diana, 2008-12-11 08:04