En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Bergatorparen

I det offentliga rum, som numera håller på att bli globalt, förs en lång rad diskussioner om mångt och mycket. Är det en sak makthavare – demokratiska (vad nu det betyder) eller inte – bävar inför, så är det just samtalet som människor för sinsemellan. Tydligare än i Australien blir det knappt: 11 000 australiska dollar kostar det enligt http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/03/australien-boter-om-du-lankar-till.html i böter att länka till en av myndigheterna svartlistad sajt såsom http://www.liveleak.com/ Inte kan jag med min bästa – eller värsta – vilja förstå varför man skulle gå hän och svartlista Liveleak. Tala om hjärnsläpp – men vad annat kan man förvänta av en nation jag har intryck av är starkt avvikande i flera hänseenden (Jag överlåter till läsarens fantasi att klura ut vad dessa avvikelser består i. Själv har jag mina uppfattningar – som jag tills vidare håller kvar under min blågula keps)

Men nu är inte Australien ensam om att utföra en motorsågsmassaker på yttrandefriheten – en fri och rättighet som måste vara på plats för att det skall kunna föras ett meningsfullt samtal i det offentliga rummet – antingen detta är lokalt som i ett grannskap, en region, ett land, en kontinent eller globalt. En del bloggping- tjänster anser sig vara censurbehöriga – såsom http://www.nyligen.se

Såsom jag ser det skall ju debatten i det offentliga rummet kunna kritisera religion, namngivna personer som har offentliga befattningar eller befattningar inom näringslivet, man skall kunna häckla politiska partier och bedriva mothets mot religiösa rörelser som uppvisar intolerans mot de som inte delar deras åsikter – utan att riskera att avstängas. Givetvis finns det sådana som enbart är ute efter att skapa bråk, och behöver få veta vad som är rätt och fel, men övertrampen måste vara så flagranta att det gränsar till det brottsliga. Vi måste acceptera att om vi skall ha yttrandefrihet och meningsfrihet så måste vi tolerera att det finns uppfattningar som vi kommer att tycka är motbjudande – men så är människan – mångfacetterad. Skall vi acceptera rasism och könsförakt? Jag tycker vi skall det därför att de som känner så inte äger mindre rätt att hävda sina åsikter än alla andra – men märk väl: Detta gäller ÅSIKTER – inte praktik. Ingen människa skall behöva uppleva diskriminering av skäl som hon inte är herre över såsom ras, kön, sexuell läggning eller etnicitet. Skall debatten vi för i det offentliga rummet vara meningsfull så får vi inte ge somliga munkavel bara därför att vi inte tycker om deras åsikter. Gör vi det är vi med på att stympa demokratin (eller vad som kvarstår av den) samt yttrandefriheten.

Större delen av det offentliga samtalet nuförtiden föregår i olika forum på nätet mellan människor av olika nationaliteter, raser, kön och religiösa tillhörigheter. Detta samtal skrämmer livsskiten ur det etablissemang som under efterkrigstiden vuxit fram och som under många år kunna åtnjuta herravälde över medierna genom först monopol, senare oligopol, samt herravälde över politiken. Nu tappar de greppet genom den tekniska utveckling de själv varit med att tillskynda i syfte att tjäna pengar. Odjuret från Uppenbarningen har tydligen antagit digital form och kommit för att bita de händer som matat det – ödets ironi. Men vi får inte låta ”samhällsägarna” får chans att återta och återbefästa sin hegemoni genom att driva genom lagar och förordningar som de säger ”är till allas bästa”. Vi som levd några år har hört dessa skrönor förut varför vi nu går på barrikaderna.

Jag vet att en del av er som läser detta kanske hånflinar över alla jeremiader över yttrandefrihet, men en dag är det för sent – då hoppas jag ni kan hånflina av de straff ni får, men som ni inte trodde ni skulle få. Vi som skriver om friheten av yttra sig och om att obehindrat kunna debattera aktuella ämnen i det offentliga rummet utan att bli censurerade, trakasserade, satt i kvarstad eller livslånga skulder i form av böter som långt övergår våra ekonomiska förmågor bara därför att vi tyckte till, men tyckte ”fel”. Frågan är: Vad för samhälle skall vi överlåta till våra barn? Ett fängelse utan murar? En bootcamp där en massa sergeanter berättar vad vi skall göra och vad vi inte får göra och där det finns straff för allt som inte följer mittfåran. Är det sådan skit vi skall bygga och överlåta till våra barn?

Men vad så med pedofilnätverk, nätverk av terrorister, brottsnätverk och dylikt? Allt detta är brottsligt enligt brottsbalken i de flesta länder, och det beror på att det skadar oskyldiga människor och undergräver moralen i samhället. Detta är flagranta exempel på sådant vi inte behöver, men som skyddas av makteliten under hänvisning till PUL (PersonUppgiftsLagen) – som dock inte verkar ha giltighet för fildelare som för egen bekostnad skall åläggas att hänga sig ut offentligt. Samhället behöver vädras ut eftersom luften verkar vara rätt så ”instängd” – om ni hänger med? Nästa år är det val, och då tycker jag vi skall se över vilka vi vill skall representera oss (diktera oss) fram till 2014. Det tråkiga är att oavsett system, så kan vi inte ändra på en grundläggande förutsättning: Maktstrukturerna bygger på människans mest primitiva ”mjukvara”. Det finns två sorters individer: Ledarna och följeslagarna. Grovt sett kan vi säga att tillhörigheten till dessa två grupper är avgörande för var i samhället man hamnar. Behöver jag säga att följeslagarna utgör majoriteten? Ledarna – eller alfahanarna är de vi ser kämpar om hegemonin varje valrörelse. Mellan dessa och de rena följeslagarna finns det givetvis en bred gråskala. För att bli en accepterad ledare behöver man inte vara den mest intelligenta, men inneha de bästa sociala förmågorna. En duktlig ledare kan få folk att följa sig utan att hota med repressiva medel. Detta törs betyda att det nuvarande ledarskapet i allas vår Västvärld inte precis är socialt kompetenta. Bara den som inte har något att komma med försöker att lägga lock på samhället och förvandla det till tryckkokare. Vi vet ju hur det slutar. Då och då kommer det ledare som sätter en ny standard – det är bara så synd att dessa endast uppträder så sällan.

Under tiden måste vi försvara det vi har kärt: De medborgerliga fri och rättigheterna. Det är som med pengar: Lätt att tappa, men svårt att återfå. Glöm inte valet till EU parlamentet. Här är min rekommendation:

Skrivet av Bergatorparen, 2009-03-19 20:47

Det finns många krafter och alla, utan undantag, har en agenda. Yttrande friheten ska värnas till varje pris och då får man liksom ta det onda med det goda på något vis.

Skrivet av Diana, 2009-03-20 08:21

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?