En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Det sägs att ögonen är själens spegel...

Förhållande, är ingen enkel sak. Sista tiden har vi i min omkrets pratat en del om detta - när ett förhållande bryts upp gråter tjejen ofta ögonen ur sig i några veckor och går sedan vidare. Killen däremot går vidare enligt åsynen direkt - och kommer sedan på, efter några veckor, att "shit,vad detta gör ont" och ofta ångrar sig, och då släpper fram känslorna.
Det är intressant hur vi mellan könen hanterar och reagerar till olika saker. Faktiskt. Man pratar mycket om jämställdhet och lika behandling, och det ska man också, men många saker är trots allt annorlunda mellan oss, av natur eller av andra faktorer låter jag vara osagt. Det bara är så.

Skrivet av BlueEyes, 2012-07-05

Visa hela (0 kommentarer)

Att gå på bröllop är något fantastiskt - att människor idag fortfarande vill gifta sig - att de tror på kärlek. Det är fint. Det är bra. Vi ska tro. Vi behöver tro för att kunna gå igenom det vi kallar vardag och ha något som gör den speciell.
Men att gå på bröllop som singel, det är ingen hit. Är man inte kärlekskrank redan så blir man. Även om man trivs med livet så som det är, så längtar man efter någon som har en kär, som tycker att man är unik, någon att vakna upp bredvid, någon att skratta med, någon som förstår en... när man ser alla dessa par i en redan romantisk tillställning. Framför allt om Du är i stort den enda singeln där. Sen att alla bara antar att man har någon partner som finns där i vimlet av människor, det är irriterande, för det är tydligen så det ska vara - för att passa in i normen så har man fast sällskap - och har man inte det - vad är då fel på en?

Nej gott folk, bröllop är fint, romantiskt - men var beredda - går ni dit...

Skrivet av BlueEyes, 2009-09-09

Visa hela (0 kommentarer)

Julen var så mycket mer annorlunda när man var mindre. Den hade mer betydelse, och hela alltet var så mycket mer spännande. Man hade myror i benen hela julafton, från stunden man vaknade och Tomten hade varit och lämnat något i strumpan under natten, till dess att Tomten kom In Person och delade ut klappar på kvällen. Det var en magisk kväll, och man gick hela dagen och bara längtade. Och nu, vad nu? Nu ser man det som en dag då man träffas och umgås, och till på köpet får något. Jag kan nästan känna ett styng av samvete för att man får en massa. När det faktiskt finns de i världen som inte får något alls, som knappt har att äta för dagen, då sitter vi och göttar os i värmen, vräker i oss mat i mängder, samt öppnar klappar till dess att vi får värk i fingrarna.
Ska det inte handla om att umgås? Att uppskatta de man har i sin närhet?

Skrivet av BlueEyes, 2008-12-25

Visa hela (0 kommentarer)

Allt i dagens samhälle handlar om kontakter. Har du inga är du körd för att säga det i korta ordalag. Är det så vi vill ha det? Var är kämpaglöden, var är stoltheten över att kunna säga att "Detta, det har jag minsann fixat själv, på egen hand"? Och de som inte har möjligheten att kunna åka räkmacka, vad ska de ta sig till?

Sen har vi den klick människor som gärna, med glädje utnyttjar andras kontakter om de själv kan få vinning av det - skit i om det passar sig att överhuvudtaget slänga in en förfrågan om det är ok att man nyttjar någons kontakt, de själv vinner ju på det i längden. Varför bry sig om någon annan då?

Är det något man kan avsky så är det att bli utnyttjad. Det kan handla om småsaker, allt från att skjutsa folk hit o dit, till att genom sitt eget jobb fixa förmåner till andra - OM dessa personer tar det som självklart att "man ändå har de kontakterna, och utan problem och med självklarhet kan/ska fixa det". Att bli tagen som självklar och...

Skrivet av BlueEyes, 2008-07-15

Visa hela (0 kommentarer)

Hur svårt kan det vara att packa en väska - egentligen? Inte alls om man tänker på definitionen att 'packa' - bara till att stoppa ner grejer i en väska. Problemen börjar snarare när det handlar om VAD som ska packas ner i den där väskan. Det är då bekymmerna hopar sig.

Hur ska jag kunna veta exakt vilka kläder jag kommer känna för att använda inom den närmsta framtiden, och hur ska man kunna veta exakt vad man kommer använda när man packar för att vara borta en obestämd tid? Hur pass långt måste man tänka på sådana krämer o annat gojs som kanske inte finns i, låt oss säga, utlandet? Eller skor - olika skor krävs för olika slags situationer, hur i hela världen ska man kunna veta vilka situationer man kommer ställas i? Eller böcker, antal samt vilka, för att tala om avslappning vid ledig tid.
Det går inte, så det gäller att försöka packa smart, och packa nåt för varje tillfälle utan att det blir övervikt, och sedan på resan upptäcka att "Jovisst fan packade...

Skrivet av BlueEyes, 2008-07-15

Visa hela (2 kommentarer)

Först nu kan jag förstå hur svårt det måste vara för alla de små vars föräldrar genomgår en separation eller skilsmässa. Jag har "turen" att ha föräldrar som fortfarande håller ihop, om man kan kalla det tur med gräl var och varannan dag, föräldrar som inte verkar ha så mycket gemensamt längre, föräldrar vars liv bara blir tyngre och tyngre när de märker att de är fast i skiten, föräldrar som av ren vana håller ihop, för, vad ska de annars göra? De har ju alltid varit ihop.

Är det något man inte ska så är det att hålla ihop bara för att det ska vara så. Varför välja att stanna kvar i något som inte är bra, och som inte varit bra på så många år? Kan det någonsin bli bra?

När jag var liten och det grälades önskade jag en skilsmässa, för att få slut på grälen, och jag var nästintill likgiltig - idag däremot, med en mognare ålder gör tanken på att det nog kan bli så inom en ganska snar framtid mig väldigt ledsen. Men, att stanna kvar för sakens...

Skrivet av BlueEyes, 2008-07-13

Visa hela (1 kommentar)

Det är samma visa år efter år. När man jobbar är det kanonfint väder, och sekunden man går från jobb för att ha fyra härliga veckors semester hopar sig molnen och det blir grått, tradigt och ofta regn. Ändå väljer man samma veckor år efter år att ha semester, kanske med en liten skillnad på en eller två veckor. Hoppet är det som sist lämnar sägs det, och det stämmer nog. För där allra längst in i hjärtat, hoppas man att just de, sina egna, veckor, ska vara bra i alla fall i år. År efter år.

Skrivet av BlueEyes, 2008-07-11

Visa hela (0 kommentarer)

Att ibland få höra vänliga ord från främlingar kan värma så otroligt. Det kan lysa upp hela ens dag faktiskt, på ett annat sätt än om människan som sa det var någon nära. För ofta betyder det då att det kommer från hjärtat, det är inget påtvingat utan spontant och ärligt.

Människan är i så många fall oärlig, vrider och vänder på sanningen även om man vet exakt hur det ligger till. Vi har en förmåga att linda in allt, så att det lätt kan tvetolkas, så att man om-ifall-att ändrar sin åsikt har en möjlighet att kunna vända även sitt påstående så att det matchar. Vi är inte dumma. Eller är vi det? Varför inte bara säga som det är? Varför inte bara stå för att man faktiskt tycker eller tänker på ett sätt? Nej, vi ska alltid vara alla till lags, vi ska alltid passa in, och troligen tänker den större delen av befolkningen på vad andra tycker om dem. Varför inte sluta upp med det, varför inte bara säga till sig själv att sluta, sluta upp med att tänka...

Skrivet av BlueEyes, 2008-07-10

Visa hela (0 kommentarer)