En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Brunetthanna

Hanna

Bakom tankeverkstan sitter jag. Eller kanske var det framför? Jag minns inte riktigt. När dagarna bara glider förbi en kan det vara fint att skriva en rad om livet och tankarna.

På något sätt har det gått galet snett när hela kroppen gör ont för att jag inte vill gå till skolan.
Fem veckor till, dyk ner i den djupa änden och fortsätt simma, säger rösten i mitt huvud.
Jag hatar söndagar, svarar min kropp.
Det är som att alla muskler spänner sig där på bassängkanten.
Någonstans i magtrakten pirrar det av svarta fjärilar.
När började mitt hjärta slå så hårt och göra så ont för varje slag?
Har mitt blod blivit tjära?
Jag kan se det. Trögflytande tjära i mina ådror som skriker för sitt liv och mitt hjärta som kämpar så hårt för att få runt det.
Det är vår ute och solen lyser på mig där jag står på bassängkanten.
Snart måste jag hoppa, men först skall jag blunda och lyssna på mitt hjärta en stund.

Skrivet av Brunetthanna, 2015-05-03

Visa hela (0 kommentarer)

Hennes tårar föll från hennes kinder.
Han kände hur de droppade på hans bara tår.
Hennes tårar på hans tår.
Han tittade ner och såg hur det blänkte på stortånageln.
Log mot henne.
Skevt.
Som en gammal trasig bod.
Så såg hon på honom.
Han var gammal och skev och lika trasig som henne.
I honom kunde hon dumpa alla sina gamla, tråkiga känslor.
Alla minnen hon inte längre vill ha kunde hon dumpa i honom.
Och han log när hon gjorde det.
Som om hon gjorde honom en tjänst.
Som att han gillade det.
Några till tårar föll från hennes ögon.
Föll och fortsatte att landa på honom..
På honom och hans leende.

Vet inte.
Inte nöjd.

Hm.

Känner mig bakis. Fast jag drack tre öl för tre timmar sedan. Om jag skall bli bakis borde jag inte bli det nu? Väl. Har väldigt ont i magen också - åt nog gamla blåmusslor. Plus att jag har så ont i ryggen att jag knappt kan sitta upprätt.

Gnäll gnäll gnäll.

Men jag skyller på smärtan - det är därför...

Skrivet av Brunetthanna, 2013-05-16

Visa hela (0 kommentarer)

HM.

De rosa blombladen såg ut att blöda, efter att de hårda stövlarna gått över dem.
Efter att stövlarna krossat både blombladen och drömmarna.
Drömmarna om en framtid tillsammans.
Drömmarna om en kärlek och en glädje.
Drömmarna om allt gott här i livet.
De drömmarna låg nu blödande på golvet.
Även om stövlarna inte tillhörde honom så kunde de ändå krossa allt.
När han som skapat drömmarna kom hem skulle han finna halvöppen dörr.
Han skulle finna krossade blomblad på golvet.
I hennes jackficka skulle han finna en ring där hennes namn var ingraverat.
En ring som hon uppenbart tänkt ge till honom.
För de hade pratat om framtiden. Om drömmarna.
Om att skapa den där framtiden tillsammans.
Men han skulle aldrig få kyssa henne igen,
eller säga att deras verklighet skulle överträffa drömmarna.
För inne i vardagsrummet så skulle han finna henne.
Slängd över vardagsrumsbordet i en obekväm ställning.
Med blod från ett djupt slag i huvudet droppande...

Skrivet av Brunetthanna, 2013-04-11

Visa hela (0 kommentarer)

Ibland känns det som att jag tappar verklighetsuppfattningen. Får känslan som efter att du vaknar ur en väldigt verklighetstrogen dröm. Känslan av att du inte riktigt vet vad som är dröm eller verklighet. De sekunderna innan dess att du vaknat ordentligt och du ännu en gång ser saker och ting för det de är. Fast jag känner liksom som att marken gungar till och verklighetsuppfattningen försvinner under mig när fakta jag läst sjunker in och inte passar ihop med saker jag upplevt. Världen står stilla några sekunder medan jag försöker förstå vad som är dröm och vad som är verklighet. Är det den fakta jag läst som är drömmen eller är det mina upplevelser? Efter några sekunder så skiftar världen tillbaka och tankegången som fick verklighetsuppfattningen att rubbas går förlorad bland rationella tankegångar...


True story.

Ha det.

Skrivet av Brunetthanna, 2013-03-29

Visa hela (0 kommentarer)

Jag har börjat tänka i prosa igen. Vilket är bra, väldigt bra till och med. Det är så jag har tänkt hela mitt liv. I prosa. Dialoger och karaktärsbeskrivningar skrivna i prosa men baserade på verklighet. Det är så jag brukade tänka och det är tillbaka igen. Det är inte så konstigt som det låter, men när jag funderar över saker som skett under dagen eller liknande så formulerar jag dem gärna i prosa. Två tillfällen har detta skett de senaste två veckorna och för att ni skall förstå vad jag menar så skall jag nu ge dem som exempel:

Jag sitter på tåget och konduktören säger att tåget är tidigt i högtalarna, blir tyst en kort stund och fortsätter sedan med att säga att vi skall komma ihåg att tåget är tidigt så att vi inte går förbi de personer som eventuellt skall hämta oss. Tänker för mig själv:
"När hans röst dog bort kunde du höra hur hans leende sprakade i högtalarna."

Ikväll kom det in en gäst på hotellet, han hade varit ute och fiskat, pratade...

Skrivet av Brunetthanna, 2013-03-20

Visa hela (0 kommentarer)

Hennes händer är kalla trots att hjärtat är varmt.
Hans ömma ord ligger som omfamningar i hennes bröstkorg.
Men det räcker ändå inte för att värma upp hennes kropp.
Det räcker ändå inte för att försöka att återuppliva henne.
Han drar mjukt i hennes armar och försöker få hennes att hålla om honom.
Försöker med ömma ord och mjuka handtag att få henne att bli hans.
Hon tittar sorgset på honom och tänker att i ett annat liv.
I ett annat liv hade hon fortfarande valt bort honom.
Men han hade kanske kunnat bli lycklig i ett annat liv.
Hon hade kanske inte behövt känna sig som djävulen.
I ett annat liv.
Men det här är inget annat liv.
Det är det här livet.
Så han fortsätter att försöka, men hon förblir kall.


Ähä.

The more you give, the less you have to carry.
The more you lead, the less you have to follow.
/Tiger lou

Skrivet av Brunetthanna, 2013-03-04

Visa hela (0 kommentarer)

Två gånger gjorde jag samma fel. Loggade in på bloggen, väntade en timme med att skriva mitt inlägg och när jag skulle publicera så var inlägget borttaget... Renskrev en dikt... men gång nummer två kopierade jag åtminstone dikten så här har vi version två av den renskrivna dikten:


När hjärtat känns som en sten i ditt bröst,
och en skimrande himmel inte är någon tröst.
När viljan inte längre brinner inuti som en brasa,
eftersom rädslan sitter utanpå som en trasa.
När marken skakar och ögonen glöder,
fast att det inuti är något som blöder.
Då är kanske högsta önskan att vara någon annan,
men istället får du bara torka bort kallsvetten i pannan.
Då måste du varje dag fortsätta att kämpa,
för du kan inte på någon annan dina problem lämpa.
Då är det viktigt för din egen skull att du är stark,
och en vacker dag kommer du under dina fötter ha fast mark.

Mer korrekt skriven än jag är van vid. Vet inte om jag gillar det eller...

Skrivet av Brunetthanna, 2013-02-28

Visa hela (0 kommentarer)

Censur på detta inlägg.

Har inget annat vettigt att skriva


Puss

Skrivet av Brunetthanna, 2013-02-25

Visa hela (0 kommentarer)