Bakom tankeverkstan sitter jag. Eller kanske var det framför? Jag minns inte riktigt. När dagarna bara glider förbi en kan det vara fint att skriva en rad om livet och tankarna.
På väg hem igår så träffade jag en kille. Eller han träffade mig snarare. Sprang fram till mig på gatan och tog tag i min hand:
"Hej! Var är du på väg?!" Märkbart påverkad.
"Hem."
"Vad skulle du säga om att sexton killar följde med hem till dig?"
"..."
Hm, vad trodde han att svaret skulle bli där liksom? Ja! Kom hem till mig allihop så kan ni få knulla mig om och om igen hela natten. Allihopa!
Nja.
Sa nog något i stil med "Tack, men nejtack" och tog mig därifrån.
Sedan kikade jag på en jättefull tjej som dansade ensam framför mig medan jag väntade på bussen. Hon hade blåa hörlurar över öronen och dansade till musiken hon lyssnade på och var så påverkad att hon snubblade ungefär vartannat steg.
Då kände jag mig allt annat än avundsjuk på alla som var onyktra och var på väg ut. Åka hem och gosa med katten och sova under mitt varma täcke lät mer och mer lockande för varje människa jag såg.
Som avslutning såg jag en kille köra för snabbt...
Visa hela (0 kommentarer)
Trädtopparnas grenar spretar mot skyn som färgas rosa i skymningsljuset.
Grenarna ser ut som händer som försöker att greppa efter färgerna i himlen.
Trädet ser svart ut mot den ljusa bakgrunden.
Som en kamp mellan gott och ont.
Mellan ljuset och mörkret.
Som varje kväll så vinner mörkret även idag.
Trädet försvinner i skuggan och syns snart inte mer.
Samlar kraft i mörkret.
För när dagen kommer skall han stå kraftfull och vara en motståndskraft mot ljuset ännu en gång.
Visa hela (1 kommentar)
Ibland undrar jag om jag någonsin kommer bli den person jag var förut.
Fast innerst inne så vet jag att hon är borta.
Jag har liksom inte riktigt vant mig vid mitt nya skinn ännu.
Inte lärt mig reglerna, hur jag kan föra mig och hur jag kan vara.
Jag vet inte. Alls. Men förhoppningsvis lär jag mig snart.
Visa hela (0 kommentarer)
Jag har inte ljugit.
Jag har bara inte sagt sanningen.
Jag har inte syndat.
Jag har bara inte handlat rakt igenom gott.
Jag vet att du inte skulle bli sur.
Men kanske besviken om du fick veta.
Fast jag vet inte om du kan begära att du skall få veta.
För det är min börda att bära.
Mitt val att inte berätta och att inte handla helt gott.
Du.
Du har inte längre rättigheten att begära att jag skall handla på ett visst vis.
För det har bara jag.
Så jag kommer fortsätta att inte säga sanningen.
Jag kommer kanske aldrig igen handla rakt igenom gott.
Och det finns inget.
Inget.
Som du kan göra.
De senaste veckorna har varit lite upp och ner. Bak och fram. Sådär. Märkligt. Vet inte riktigt vart livet för mig härifrån och det känns mest som att hela jag spretar åt olika håll. Kanske ditåt. Eller ditåt. Eller. Eller. Ditåt. Ditåt verkar nice! Tja, ni förstår grejen antar jag..
Skall nog sova nu och sluta spreta, åtminstone för en liten...
Visa hela (0 kommentarer)
Ett rökmoln syns bakom husen.
Han bara fortsätter att gå, med sin systers hand i sin.
Glassplitter på gatan.
Söndriga fönster.
Men människorna går lugnt, med blicken i marken.
En hög smäll hörs några kvarter bort.
Några av de som vandrar på gatan hoppar till.
Fortsätter sedan att gå.
Blicken i marken.
Titta alltid i marken.
Möt inga blickar.
Risken finns att du möter fel blick.
Och då.
Då kommer det vara det sista du någonsin gör.
Har massa. tankar. tog examen i fredags. Slut. Finito. Osv. ... Jaha.
Ha det bra mina vänner.
Kramar från Hanna.
:)
Visa hela (3 kommentarer)
Skall snart gå.
Vill bara testa att skriva en till dikt och som ni säkert vet (eller inte vet, spela roll) så komponerar jag i stort sett alla mina dikter på denna bloggen. Vet inte vad det är kanske triggar den min kreativa sida? Kanske inte. I varje fall, min förra dikt var ganska så. usel. Så jag undrar om jag kan skriva dikter när jag mår bra. Därför testar vi igen.
En ensam glödlampa lyser upp rummet.
Den lyser upp plastmattan som täcker golvet.
Den lyser upp väggarna som är av väv.
Den lyser upp taket som är vitmålat.
In genom fönstret kommer också lite ljus utifrån.
Orangefärgat ljus från gatlamporna utanför.
Gatlamporna får blodet på golvet att glittra förrädiskt.
Gatlamporna möter hennes döda blick och får det att se ut som hon tittar.
Kanske gör hon det? Tittar.
Försäkrar sig om att hennes kropp skall tas väl om hand.
Och att hon får sona för sitt brott.
Hon som tryckte in kniven djupt mellan hennes revben.
Hon som kallade sig....
Visa hela (0 kommentarer)
Så. Bra.
Faktiskt. Bara så. Bra. Allt börjar släppa. På fredag tar jag examen. Vad märkligt.
Vad skall jag göra sen?
Vi får se.
Precis lämnat in en hemtenta.
Och fick en kommentar på bloggen där sista meningen var :"lite så jag ser på dig, som ett downs barn." Blev upprörd. Berättade för pappa. Pappa skrattade. Sa något om att jag kan attrahera mer extrema versioner av mig själv via bloggen och att det säkert var ett skämt. OSV. Sådär som min pappa säger - för er som träffat honom, ni andra får tänka er en professor. Han är egentligen "bara" lärare, men hans personlighet passar mer in på en professor.
Skall skriva en dikt nu tror jag.
Solen hade inte slocknat men inte heller lyste den på himlen.
Det var natt.
Små stjärnor föll ner från månen.
De små stjärnorna såg ut som glitterpulver där de föll som en hinna.
Smala, vita fingrar sträckte sig uppåt mot pulvret.
Ögonen tindrade och fingrarna ville nå.
Ta stjärnorna och trycka dem mot...
Visa hela (0 kommentarer)
När jag kom in på bloggis idag så såg jag att färgen var ändrad till svart! Hah! Tänkte jag, passar ju mig! Så nu är min bloggis svart. Fast egentligen känner jag mig inte så svart. Tycker bara att det är roligt att vara melodramatisk.
Min far har varit i Japan i en och en halv vecka. Trodde inte jag skulle sakna honom så mycket. vad jobbigt det kommer vara att flytta hemifrån sen... fast jag klarade mig visserligen ganska så bra när jag bodde i Norrland. Gillar väl inte att folk överger mig, men det är okej om jag är den som överger. Nu är jag så där melodramatisk igen. Överge och ta semester i Japan i två veckor... det är väl ungefär samma sak? Eller... Aja.
When we dont know which way to go,
and it doesnt matter what we do,
IT GOTTA BE ONE GOOD WAY TO KNOW...
/Chrome
Ja, jag har varit förvirrad över mitt liv allt för länge. Jag bryr mig inte längre. Inte så att jag inte bryr mig om mitt liv... Eller vänta lite... Nej, det är inte det jag menar....
Visa hela (0 kommentarer)