En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Bussendoris: drömmar och mörka spiraler

livet är en enda röra. sådana kontraster. i ena änden uppfylls mina drömmar och allt det jag längtat efter. i andra änden faller livet sönder. det har varit som en dålig komedi där allt eskalerat under en längre tid och till sist blivit så galet att ingen orkar sitta kvar till slutscenen.

jag är bara så jävla tacksam för att allt det där fina finns. för det gör att jag orkar, och kommer ta mig igenom allt detta trassel. och det får jag tacka mig själv för, att jag byggt upp mina drömmar sakta men säkert.

mitt i allt kaos viskar de där drömmarna att jag klarar mig.
fastän hjärtat ibland går mitt itu.

Skrivet av Bussendoris, 2013-12-09

Visa hela (0 kommentarer)

men inte för att jag mår dåligt, som brukar vara fallet. utan tvärtom för att jag tagit mig ur en väldigt grå, tung och motig period. jag har varit orolig för mig själv med all denna stress. att jag skulle fortsätta må sådär även efter all press var över. men jag har haft tur. redan en vecka efter att jag gick av så har energin kommit tillbaka allt mer. jag känner mig motiverad och ler. har ett lättare sinne.

nu vill jag skriva ner dessa ord för att kunna återkomma till när (inte om) jag finner mig åter i en liknande period av psykisk ohälsa. för att se att jag tog mig ur det denna gången.

vinkar hej till er jag känner igen till nicket. jag kikar in och läser era ord nu och då.

Skrivet av Bussendoris, 2013-05-09

Visa hela (3 kommentarer)

påsken som var det jag längtade efter blev inte riktigt alls som jag velat.
min familj. jag både älskar dem samtidigt som de stjäl min energi något enormt.

just nu känns så mycket bara f - e - l. jag är som ett öppet sår som den känsliga lilla individ jag är och att då få höra att jag överdriver och är ö v e r känslig är som slag i magen. kan inte andas ordentligt och har gråten i halsen hela tiden. vill bara få åka härifrån och spendera tiden med den människa som inte får mig att känna så.

för även om det är pinsamt att han får se min dryga familj så är jag glad att han finns här. men mest vore det skönt att bara få andas ordentligt någon annanstans.

Skrivet av Bussendoris, 2013-03-30

Visa hela (0 kommentarer)

för mig handlar det om något helt annat, i detta fall. (men jag kan hålla med om att många skriver saker på internet som de aldrig skulle våga säga IRL)

jag vill kunna skriva helt fritt utan att ta hänsyn till hur andra reagerar på mina ord. det finns reda så många tillfällen i mitt liv när jag får väga orden för någon annans skull. så jag tycker att det kan vara dags för ett fritt forum, utan all denna hänsyn. andra kanske inte fungerar på samma sätt som mig.

och sen har jag aldrig hycklat om att jag mår dåligt fram och tillbaka. jag skriver öppet om det på arena där majoriteten vet vem jag är. jag sätter inte på mig en mask och ler. jag säger att jag inte mår helt topp. jag uppmuntrar till och med andra att våga tillåta sig själva må dåligt, för att jag vet att det är sådant fokus på att man ska le och se lycklig ut. jag håller verkligen med om att psykisk ohälsa borde det pratas mer om, vi borde öppna upp för det mer. men anser själv att jag faktiskt...

Skrivet av Bussendoris, 2013-03-23

Visa hela (2 kommentarer)

känslorna kommer som stormar. vet inte längre hur jag ska kunna hålla ihop mig själv. kan inte få ur mig det mitt inre vill uttrycka. det hela slutar med kaos innanför kroppen och murarna jag uppenbarligen byggt upp inom mig själv.

jag tror ärligt talat att jag aldrig tidigare känt mig både så stabil och instabilt samtidigt. livet går stadiga steg framåt samtidigt som känslostormarna får det att vackla inom mig. jag frågar mig själv hur länge till jag kan fortsätta ta steg framåt med detta kaos i magen?

jag hatar att vi inte bor i samma stad. kärlek ska inte vara uppdelad på någon helg här och där. eller klamra sig fast i en röst i telefonens andra ände. till sommaren har det gått två år. två somrar, två höstar, två vintrar och två vårar av distans. ibland hatar jag avståndet så intensivt så jag inte förstår hur jag klarat det hittills. än mindre hur jag ska klara det ett år till.

jag anar att det bland annat är detta som är grunden till all...

Skrivet av Bussendoris, 2013-03-22

Visa hela (0 kommentarer)

vet ni den här känslan när man vill finna en låt som sätter musik på orden man har inom sig? när musiken vet precis hur känslorna bokstaveras och tonerna kan lätta på trycket.

så är det just nu.
jag är i stort behov av musik som kan få axlarna att befrias från bördor. för även ikväll bär jag på frustration och förvirring. därför jag denna morgon inte kunde förmå kroppen att ta sig ur sängen. den orkade bara inte. så jag drog en lögn om att jag var sjuk. inte fören efter klockslaget var 13 förmådde min kropp att lämna sängen.
jag behöver den där musiken. nu.

sen undrar jag. kan man skicka privata meddelanden till folk här? alltså inte kommentarer som varenda jävel kan läsa.

Skrivet av Bussendoris, 2013-03-22

Visa hela (0 kommentarer)

ångest.
jag är så förbannad och frustrerad ikväll. vet inte alls hur jag ska hantera detta och hur jag ska lösa.

och just nu är jag så handfallen. för inte ens här kan jag vara helt anonym. jag vill bara skrika ut allt som är inom mig. men måste hålla igen. kan inte skriva helt fritt. för min bakgrund finns här. människor som känner mig läser mina ord. det är inget som stört mig tidigare i högre grad. men det gör det just nu.

hög jävla puls och jag vet inte vem jag kan vända mig till. kan inte komma på några användbara ord. jag vill bara PRATA MED NåGON SOM INTE VET VEM JAG ÄR OCH SOM INTE DöMER MIG.

panik.

Skrivet av Bussendoris, 2013-03-19

Visa hela (1 kommentar)

det känns så värdelöst att jag går med så mycket åsikter när jag ändå inte vågar stå för dem. blir istället ständigt besviken på världen och människor. men mest på mig själv för att jag inte kan säga ifrån och uttrycka det jag tycker.

också ledsen. ledsen för att jag är osynlig och inte värd att lägga tid på. inte en enda fråga ställde de idag. trots att de var en grupp och trygga med varandra och jag var den utomstående var det jag som fick ta initiativ. men när jag inte får särskild respons ger jag upp och blir ännu mer tråkig och tyst. fattar inte hur svårt det ska vara att bara inkludera någon. se den i ögonen och ställa några frågor. hatar att känna att det vad jag som gjorde fel och att jag ständigt går med känslan av att det är jag som är för tråkig. jävla vuxna människor.

gick förbi hans lägenhet idag, på gatan utanför. blickade mot byggnaden och kände saknad och tomhet. han levde där. skapade och levde. och sen beslutade han sig för...

Skrivet av Bussendoris, 2013-03-19

Visa hela (2 kommentarer)