Min Blogg

Idag tog jag ledigt, vilket har visat sig vara ett misstag.
Jag lyckas alltid glömma bort att det är bra att sysselsätta sig eftersom man glömmer bort att tänka då. Jag har redan hunnit tänka på varenda liten obehaglig händelse i hela mitt liv och klockan är inte mer än halv två. Dessutom vaknade jag ändå klockan nio och sovmorgon var ju den största anledningen till att jag tog ledigt från början.
Nej sysselsättning är bra på många sätt, speciellt sådan sysselsättning som kräver sådan koncentration att man glömmer bort var man är och hur lång tid det har gått.
Fast frågan är om en föreläsning om relativitetsteorin hade fått mig att glömma tid och rum eller om den bara hade fått mig att somna.

På tal om att sova.. Anledningen till att jag gick upp så tidigt var att jag blev mördad i min dröm. Jag tror att jag jobbade på ett psykhem och att en sjuk kvinna råkade springa in i hissen och vi var tvungna att hitta henne. När hissdörrarna öppnades igen stog det en vithårig, rynkig man i hissen med en pistol. Feg som jag var gömde jag mig inne på toaletten (med öppen dörr av någon jävligt dum anledning) och skrek som en stucken gris. Då sa mannen, som stog med pistolen riktad mot mig "quiet until purgatory!" sen var det tyst i tio sekunder och sen sa han "Nu!". Jag tror jag låg i sängen i tio minuter och försökte att inte andas och väntade på att jag skulle höra honom gå.. Hyffsat läskigt måste jag säga. Jag tror det där med purgatory kan bero på att min vän Anna sa till mig att göra ett test för att kolla i vilken nivå av Dantes helvete jag skulle hamna i. Iofs så hamnade jag inte i purgatory utan där alla lösaktiga människor ska blåsa omkring i nån iskall vind. Lät ju trevligt tyckte jag med tanke på att Anna också kommer hamna där så vi kan jämföra våra erövningar med varandra och minnas våra lösaktiga stunder tillsammans.

Nu till det som jag allra helst vill skriva om, men försöker undvika eftersom att kärlek är det absolut tråkigaste att läsa om! Speciellt om man inte har någon man älskar själv och speciellt när det bara kommer handla om hur underbart allt har varit och kommer bli i framtiden.
Danny... Daniel Ciborowski! Mitt liv kretsar just nu kring denna konstiga, galna och helt underbara människa. Det värsta är inte att han är engelsman boende i Cambridge, även om det är hyffsat trist, utan att han just nu befinner sig i Sydamerika, Argentina för att vara exakt. Han åker tillbaks till England i början av juni! Om tre långa månader får jag träffa honom, därav mitt behov att hålla mig sysselsatt.
Vi träffades inte på internet eller nåt sånt utan vi träffades förra sommaren i Alicante i Spanien. Det var den roligaste, hemligaste och konstigaste början av ett förhållande jag någonsin varit med om. När vi inte försökte hålla hela grejen hemlig (För att det helt enkelt var lite spännande med hemlighetsmakeri) så bråkade vi och skrek och hatade varandra intensivt när vi inte tillbringade de heta nätterna tillsammans förstås. Det var ett enda virrvarr av hemlighetsmakeri, flirtning och bråk.
När jag sedan åkte hem efter en månad i Alicante så fortsatte vi att prata, varenda dag nästan och bestämde att han skulle komma och hälsa på mig. Resten är som det är helt enkelt. Vi är ett par och vi är så lika varandra att det är skrämmande ibland, men på samma gång är vi två helt olika personer.
När han kommer hem ska jag åka dit och hälsa på och sen ska vi bo tillsammans i Alicante i två månader i sommar. Om han inte blir avskräckt då kan det hända att han kommer hit, iaf ett litet tag, och bor med mig.

Så för att inte längta ihjäl mig så borde jag verkligen hålla mig sysselsatt. Sysselsättning är det bästa botemedlet mot brustna hjärtan, längtan, ångest och ja det allra mesta. Nu vet ni det!

Ciao

Skrivet av Camilla_FL, 2007-03-12 14:01