En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Carlssons bloggis

Svenska Novell

Novell

Hon stod lutad över bänken i köket. Det hade hänt igen. Han var så elak mot henne men ändå så älskade hon honom så mycket. Vad skulle hon göra? Ta allt och bara sticka? Ne det kunde hon inte, han skulle inte klara sig utan henne. Men varför skulle han få skrika åt henne? När hon inte ens fick göra vad hon ville.

Allting hade börjat för ungefär två månader sen, han hade kommit hem med en flaska i handen och kasstat den rakt på henne. Men hon hade hunnit ducka så hon fick inte flaskan i ansiktet som han försökte träffa. Vad var det som hade hänt tänkte hon medans hon hörde honom muttra för sig själv när han gick upp mot sovrummet. Skulle hon våga lägga sig bredvid sin man som hon gjort alla tre åren. Eller skulle hon sova på soffan? Soffan lät säkrast så hon gick och la sig. Hon mindes allt som hade hänt den kvällen och alla andra kvällar, han hade ett sådant humör som han fått under de närmaste månaderna.

Men nu stod hon ju där som hon alltid gör dom där kvällarna när han fått sitt spel på henne. Men idag var det värre än vanligt, han hade kommit hem från jobbet gett henne en puss på kinden å sagt att han älskade henne. Hon hade dukat fint till middagen med tända ljus och rosor på bordet. Det var deras tre och ett halvt års dag. Hon ville att den skulle bli så fin och att dom skulle börja om på nytt efter dom svåra månaderna. Han gick å satte sig på sin platts där han alltid satt, hon dukade fram den goda maten. Dom satt och åt pratade och skrattade. Med det var ändå nått som inte var som det varit innan. Han hade en mörk blick mot henne, när hon skulle duka av och ställa fram efterrätten så säger han till henne. ”du borde verkligen lära dig göra godare mat” han som alltid sagt att han älskat hennes mat. Men tydligen så dög inget hon gjorde för han längre. Han hade rest sig upp och ställt sig bakom henne när hon stod och skulle ta av plasten från kakan. När hon vände sig om slog han upp handen i kakan så hon tappade den och formen sprack. ”tror du jag vill ha din kaka eller?” hade han sagt åt henne. hon som försökte göra allt bra igen, men vad fick hon för det, bara skit. Hon började höja tonen när hon pratade med han och sa hur hon kände sig. Då vart han rasande och skrek till henne att hon inte borde skrika åt han för det var han som bestämde i huset. Han tog kniven som låg bredvid hennes ena hand. Han tog hennes hand och skar henne vid handleden, sen slog han henne i ansiktet några gånger. Handen blödde ansiktet kändes varmt och tårarna forsade ur henne. När han såg vad han gjort med sin fru gick han iväg, vart skulle han? Skulle han gå till krogen som han alltid gjorde efter det här och kom hem ännu värre än vad han var när han hade slagit henne, eller insåg han att han hade gått för långt ikväll och behövde lugna ner sig lite. Ingen visste inte ens han själv trodde hon.

Hon stod när nu helt själv i köket och kollade ner i diskhon den var helt röd efter allt blod. Det ringde på dörren. Skulle hon våga öppna i det här skicket det skulle väl bara bli massa frågor om vad hon hade gjort, vad skulle hon säga då? Hon samlade mod gick och öppnade. Där stod hennes 3 år äldre syster med en stor bukett blommor i handen. Hon stod där och såg så glad ut och så söt som bara hon kunde vara. Men när hon fick se hur jag såg ut slängde hon blommorna åt sidan och kramade om mig. Det behövdes inga ord, hon fattade vad som hänt. Hon var ju ändå min storasyster min älskade storasyster. Vi gick in i tystnad satte oss i soffan. ”gumman då vad är det som hänt? Han är väl inte hemma? Jag bara nickade och skakade på huvudet. Det behövdes inte nå mer för att hon skulle fatta helt vad som hänt. Hon gick ut i köket och började koka varm choklad med grädde. Grädden fanns ju kvar sen kakan och chokladen gick fort att koka upp. Hon tog dom ljusblå kopparna som jag och min man fått i bröllopspresent där det stod skrivet evig kärlek på dom. Det var bara några ord som inte skulle hålla i sig så länge till tänkte jag. Men ändå kunde jag inte släppa det där med att jag faktiskt älskade han. Nu när vi satt där i soffan och drack vår choklad så kändes det alldeles underbart efter allt som hänt. Hur kunde det göra det? Var det bara för att jag älskade min syster så mycket så jag kände mig trygg när hon var vid mig. ”du borde åka till sjukhuset med det där såret” varför skulle jag till sjukhuset? Där var det ju bara massa som skulle fråga mig vad som hänt, jag kunde ju inte säga att min man misshandlade mig. Eller borde jag säga det? ”Visst vi åker upp” jag hade tagit mitt mord till rätta och bestämt mig för att jag inte skulle behöva lida mer med den där handleden. Den gjorde nämligen fruktansvärt ont.

Vi gick ut och satte oss i bilen. Medans vi satt i bilen tänkte jag på hur bra min syster fått det. Hon hade en man som älskade henne över allt annat på jorden och skulle aldrig kunna göra henne illa. Han var ju även chef över IKEA så han hade ju några miljoner. Min man kunde verkligen inte älska mig så mycket som jag trott och hoppas på, och han var ju inte direkt någon chef han jobbade som städare på en firma. Så det var jag som stod för hyran och maten. Min syster bodde i en fin herrgård där dom hade allt man kunnat önska sig, hästar som sköttes av några som jobbade åt dom, fyra barn som hon och hennes man älskade. Två flickor och två pojkar, en av flickorna var junior världsmästare i dressyr och den andra var på god väg att kunna bli det i hoppning. Deras ene pojke var utsedd till intelligentaste eleven på en av Stockholms finaste skolor och den andra var bara 4 år men lika smart som en 8 åring ska vara. Han kunde både läsa och skriva flytande. Dom hade verkligen lyckats med sina barn. Dom var inte bara smarta dom hade även en utsida och insida som alla vill ha. Men dom hade ju inte bara hästar och barn och ett stort hus på gården dom hade även ett till hus som dom kallade gästhuset där alla gäster bodde. Dom hade ju rätt många djur också men det är ju inte så konstigt min syster är nämligen veterinär så hon tar hem skadade och övergivna djur som ingen vill ha. Hon hade verkligen allt.

Själv bodde man i ett litet hus med knappt någon tomt i en förort till Stockholm. Mitt i mina tankar såg jag att vi var framme vid sjukhuset. Vi klev ur bilen och gick in. Min syster gick och berättade vad som var fel och sen kom hon och satte sig vid mig. ”du ska se att det här ordnar sig” när jag skulle vända mig om och tacka henne för allt kom en sjuksyster och ropade upp mitt namn och sa att jag kunde följa med henne. Vi gick in i ett rum som hade vita väggar med rosa golv, jag fick sätta mig på en sån där sjukhus säng. Hon tog upp min arm hon såg förvånad ut och sa att det skulle bli till att sy. Hon frågade mej om mitt person nummer och om jag var allergisk mot något. Sen kom den där frågan som jag inte ville skulle komma, ”vad är det som hänt med handleden då?” Jag sa som det var och sen var det inge mer med det. Hon tog fram nålen som hon skulle ha och tråden jag fick även bedövning. När det var klart så åkte jag och min syster ner till stan och gick in på ett fint fik som vi båda älskade. Det var så mysigt där att man glömde all stress och bara kopplade av och tänkte på varandra. ”Du borde lämna han, han är inte värd dig” Dom där orden skar långt in i hjärtat på mig, var han inte värd mig? ”du får flytta hem till oss om du vill, barnen blir glada över att du kommer dom pratar om dej hela tiden och Carl är ju ändå aldrig hemma nästan”. Carl var min syster Annas man. Jag tackade ja till erbjudandet och vi gick ut och satte oss i bilen. Men hon körde inte vägen hem, hon körde till polisstationen. Vad skulle vi dit och göra? Hade det hänt henne nått eller var det att vi skulle anmäla misshandeln min man gjort? Vi klev ur och gick in. När vi kom in såg jag att min man satt där. Vad gjorde han där? Hade han gjort nått dåligt. Men han var inte där själv han var där med Carl. Anna berättade att David som min man hette hade kommit hem till dom efter han gjort mig illa och var helt skakis över vad han gjort. Så Anna hade satt sig i bilen och åkt hem till mig och Carl hade tagit med sig David till polisen för att anmäla det han gjort mot mig.

När anmälan var klar så beslöt jag och David oss förr att vi skulle skiljas. Han stod inte ut med att ha mig efter det han gjort mot mig, och jag ville inte ha han. Två år senare så lever David ett bra liv med sin nya sambo som heter Erik. David hade insett att han hade en annan läggning än vad han trodde. Dom lever i vårat gamla hus och mår bra. Min syster lever lika bra som hon gjorde för två år sen men Carl är hemma mer nu än vad han var förut. Men jag då? Hur har jag det. Jo jag Lisa som jag heter mår bra nu och har en ny kille som heter Mathias vi har även nyss fått tvillingar. Simon och Sara heter dom. Vi har flyttat ut på landet så nu bor jag nära min syster men inte i ett lika stort hus. Men jag kan ändå inte släppa att så många kvinnor blir misshandlade av sina män varje år. Jag var en av dom och jag mår bra nu, men det finns så många som inte vågar ta hjälp och prata om vad som händer. Jag har även börjat hjälpa kvinnor som blir misshandlade av sina män. Det har hjälpt

Skrivet av Carlsson, 2006-11-25 15:04

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?