En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Så, äntligen är den klar!
Jag har nu läst ut Pojkår av författaren J.M. Coetzee från Sydafrika.

Boken handlar om John, en pojke i 9års-åldern som bor i en stad i Sydafrika. Han gruvare sig mycket för att hans familj inte är som alla andra familjer. Hans mamma har uppfostrat honom att ha en egen vilja, att inte alltid följa allt avd alla säger. Självklart ska han inte bli kriminell men samtidigt kunna vara sig själv och leva ett fritt liv.
Hans pappa skrivs det inte mycket om, han verkar vara en egen person som inte involverar sig speciellt mycket i sina söners liv. Det enda de verkar ha gemensamt och som det skrivs något om är deras intresse för kricket.
I skolan tycker han inte att han är som alla andra pojkar. Han har inte blivit uppfostrad i någon religion vilket gör att han, innan en morgonsamling, bestämmer sig för att bli Romersk katolik. Han vet inte vad det innebär, förutom att han får vara ledig under morgonsamlingen för de kristna protestanterna.

Boken slutar...

Skrivet av Christine, 2007-05-20

Visa hela (1 kommentar)

Jag har varit lite dålig på att läsa boken på sista tiden eftersom vi har fått pinas med boken vi har i engelska som vi har fått betydligt kortare tidsgräns på.
Iallafall (1 eller 3 ord?) har jag försökt och gjort mitt bästa när jag känner att jag har tid.

Nu har jag kommit ungefär 60 sidor och det har inte hänt speciellt mycket rent handlingsmässigt.

Pojken som boken handlar om, hans namn näms aldrig (men eftersom det är författaren själv borde han heta John), har börjat tycka att han själv och hela hans familj är konstig för vad de gör. I skolbänken ser han när andra barn blir slagna av magistern men han själv försöker göra sig så osynlig som möjligt för att inte råka ut för detta, men helt plötsligt börjar han fundera på att han kanske inte blir slagen Just för att han är konstig? Han börjar fundera över varför hans föräldrar inte har lärt honom att vara normal och också slagit honom när han var mindre, så han vet hur det känns - att vara...

Skrivet av Christine, 2007-04-20

Visa hela (1 kommentar)

Jag har valt boken Pojkår av författaren J.M. Coetzee från Sydafrika.
Boken handlar om författaren själv i hand barnår, hur man levde med sin familj i ett samhälle utanför Kapstaden på 40-50talet.

Hittills har jag bara läst ett kapitel men den verkar bra iallafall.
Han har förklarat hur de har flyttat till ett nytt hus någonstans och hur de har det där. Först koncentrerade han sig på hur hans mamma jämt gick hemma och städa hela tiden eftersom det röda dammet från gården blåste in överallt, tillslut köpte de sig en damsugare.
När mamman köpte en cykel blev det tjafs i familjen eftersom pappan tyckte att det var pinsamt att hans fru försökte lära sig cykla. Tillsist fick han med sig sönerna också...
Han skriver i Jag-form, om sig själv, hur han får skuld för vad han gjorde mot sin mamma.
Han verkar skriva ganska känslosamt om man jämför med "Mannen utan öde". I den här boken beskriver han inte lika sakligt som i den andra boken och det...

Skrivet av Christine, 2007-03-27

Visa hela (3 kommentarer)

Vill egentligen bara dela med mig av min sköna humor samt testa bloggis nya funktion
YouTube!



Skrivet av Christine, 2007-03-06

Visa hela (0 kommentarer)

Jag läser boken "Mannen på balkongen" och har nu kommit ca 60 sidor.
Boken handlar om de barnmord som sker i Stockholms innerstad på unga flickor i lågstadie-ålder där gärningsmannen har våldtagit och sedan mördat sitt offer.
Boken utspelar sig på 1960-talet.

Hittils är boken bra, inte det bästa jag har läst men till skillnad från den förra boken läser jag så ofta jag får chans, t.ex. på bussen eller tunnelbanan. Jag kom därför på nu att jag tycker det är lite jobbigt att vi får nästa veckas uppgifter nästa vecka och inte nu och att vi bara "får" läsa ca. 50 sidor (som tur är har jag en annan bok hemma).
Det är en spännande men hemsk bok eftersom det handlar om 10åriga flickor som blir våldtagna och mördade på de platser där man själv har varit, det får en att fantisera upp bilder lättare i huvudet.

"Flickan låg på rygg i gräset med armarna bäjda över huvudet. Vänstra benet var böjt och knät så högt uppdraget åt sidan att låret låg i rät vinkel...

Skrivet av Christine, 2007-01-12

Visa hela (0 kommentarer)

György förändras, det går inte att undvika att märka. Han förändras både fysiskt och psykiskt. Från hans första ankomst till lägret, då han såg i princip allting med positiva ögon till en person som inte bryr sig om omgivningen i brist på energi. På sida 135 beskriver författaren hans energibrist, att han inte längre har några krafter kvar, varken till att arbeta eller ens till att tänka ordentligt: ”Om de inte gillade det så gav de mig på sin höjd stryk och inte heller det gjorde mig illa längre, också det bara ett sätt att vinna tid: redan vid första slaget kastade jag mig prompt på marken och sedan kände jag inte de andra eftersom jag somnade”
Jag har själv varit i ett tillstånd där jag varken kunde säga mitt namn eller personnummer till någon som frågade mig, det tyckte jag var liksom ”the top of trötthet” men det här – det är sjukt! Helt oförståeligt att en människa kan frivilligt låta sig bli slagen så man faller till marken för att...

Skrivet av Christine, 2007-01-08

Visa hela (0 kommentarer)

Har efter MÅNGA OM OCH MEN (!!) läst färdigt den här boken, måste bara få säga: ”suck!”. Jag kan inte säga att jag tycker om den men i alla fall.. nu ska vi se vad det kan bli utav det här….

Det förra kapitlet slutade med att en polisman stannade bussen när György och hans kompisar är på väg till jobbet och hur alla judar från deras samt andra bussar blev förda till ett läger utanför staden. När jag börjar läsa igen, efter många veckor har jag glömt bort nästan allting men kommer snabbt in i handlingen och de som har anmält sig i förtid är på väg i tåg till ett annat läger för att få ett bättre jobb, trodde de. Det är varm och de har i princip varken mat eller vatten.

Kapitel 4 handlar enbart om György och hur han färdas från tegelbruket till Auswitch där han får stanna i fyra dagar när han sedan förs vidare till ett ”bättre” arbetsläger, Buchenwald.
Han beskriver sin tid i de olika lägren väldigt detaljrikt, hur omgivningen ser ut, hur människorna...

Skrivet av Christine, 2007-01-08

Visa hela (0 kommentarer)

Jag måste erkänna att jag varken har läst denna veckas 50 sidor eller förra veckans 50 sidor ur "Mannen utan öde". Jag läste ca fyra sidor härom kvällen men klarade inte mer. Man kan praktiskt taget säga att jag ogillar den här boken grovt mycket. Det är som för mig att läsa en svenskabok med usel, verkligen usel grammatik; en bok som jag verkligen inte vill läsa vidare i. Jag kan inte koncentrera mig i läsandet och kommer därför inte klara av att blogga ordentligt.

Jag ber om ursäkt för detta men jag nästan vägrar att läsa den här boken. Antingen kan jag ta en annan bok och läsa ut lika snabbt eller så rent ut sagt skiter jag i den här boken och förstör mitt betyg, för jag klarar inte av den.
Det är inte ens som att läsa en bok av en sjuåring (dessa kan vara ganska underhållande) utan mer som en irriterande 12- 14årings extremt dåliga text. Handlingen är det inget fel på utan som sagt sättet han skriver på.
Än en gång förlåt men så är läget.

Puss och...

Skrivet av Christine, 2006-12-12

Visa hela (4 kommentarer)