SOM SANDKORNEN I ETT TIMGLAS -

Återigen ett arbete inom samhällen.
Frågan den här gången handlar om kött.

Ska vi äta kött som transporterats från utlandet?
Det som tar skada är ju växthuseffekten (eller nåt).

Jag, min egen åsikt, skulle aldrig kunna klara mig utan kött.
Vi tjejer överhuvudtaget skulle inte klara oss helt utan kött, vi skulle få järnbrist. Om vi då skulle sluta att äta kött så skulle vi få börja leva på tabletter istället.

Vissa tycker ju att vi ska byta livsstil totalt. Redan från första begynnelsen har vi liksom gjort fel. Vi dödar ju jorden långsamt, men vårt kött-problem är ju inte enda orsaken för det.

Vad tycker ni? Ska vi helt enkelt sluta att äta kött?
Jag är mycket tacksam för andras åsikter!

Ska börja min andra praktikvecka imorgon. Då ska vi bara för det mesta hålla på med musikalen "Fia med knuff".
Då kommer jag nog inte att få se så mycket av Tommy :|

På lovet har jag för det mesta bara sovit och tagit igen mig efter en veckas slit med en massa jobbiga ungar. Har sysselsatt mig med att se på tv/film och handarbete.
Nu igår så satt jag bara hemma och såg på rysare hela natten. Utklädd och allt, det kändes fånigt att sitta hemma då. Hade hellre stuckit iväg till hotellet där det var fest.

Varför ska invandrare behandlas på ett visst sätt av vi svenskar?
Är det av rädsla? För att det är nytt för oss, så olikt mot vad vi är vana med?

Om en utländsk läkare kommer till Sverige och han lär sig språket mycket bra, tycker ni då att han ska få ett jobb? Eller tycker ni att en svensk läkare som kanske inte är en lika bra läkare som den utländska ska få jobbet, bara för att han är svensk?

Tycker ni att det är rätt att invandrare döms hårdare för ett brott än vad svenskar blir, även om båda gjort samma brott?
Varför i så fall?

Vad tycker ni egentligen om rasism?

På samhället har vi en uppgift där jag får använda min blogg för att skriva. Jag har tagit en artikel om invandrare - som här handlar om våldtäkt. Observera att det är inte jag som skrivit artikeln, utan Jan Guillou och att den skrev år 1996.
(Ni som läste innan jag redigerade får ursäkta mig, men jag hade lite bråttom så det blev mycket fel.)

60 döms varje år för våldtäkt!
"Som argument mot invandrare i största allmänhet brukar nydemokrater och dylika anföra att 'utlänningarna begår nästan hälften av alla våldtäkter'.
Det är sant. Under de senaste åren är omkring 40% av de män som dömts för våldtäkt invandrare.
Men det är svårt att dra några slutsatser av siffran 40% eftersom gruppen dömda våldtäktsmän är så liten. Det rör sig omkring 150 personer om året. Att 60 av dessa personer är invandrare, istället för 17, vilket vore den siffra som skulle motsvara invandrarnas exakta andel av befolkningen, kan i vart fall inte förklaras med...

Usch, helgen har varit sådär. Johan och Bea kom ju för att fira mamma som fyller år idag.
Jag satt mest vid tv:n hela tiden, bortsett från då jag bakade paj igår som var väldigt uppskattat :P

Igårmorse fick jag nåt fel på halsen. Grejen som dinglar i halsen var dubbelt så stor än sin normala storlek, och jag trodde jag skulle dö! Det gjorde ont att svälja och svårt att prata. När jag pratade så spände sig musklerna och då kom "grejen" emellan och jag fick kväljningar. Och så tjock min röst var på grund av det.

Så nu äter jag halstabletter. Vilket får mig att tänka på en sak:
Varför är det så att det går skitbra att svälja en hel halstablett (inte med flit alltså) och inte en huvudvärkstablett som är hälften så stor?!

Jaja.
Kom ju till Sörgård vid tolv. Hade då bara ätit frukost. Det blev ingen middag så jag tänkte äta vid kvällsfika. Vad händer?
Jo, jag somnar vid sex och vaknar inte förrän vid halv tio och då har dom plockat bort kvällsfikat....

När dom berätta i telefonen vad som hänt, förstod jag först inte vad dom sa. När dom upprepade vad dom sa så blev jag helt förkrossad! Jag skrek och grät ut min sorg.
Jag ville se dig med egna ögon. Åh vad jag ville att det bara skulle vara ett skämt. När jag såg dig ligga där såg du så liten ut.
Så blek och kall. Trodde jag skulle svimma.

Du var en riktig kämpe. På slutet mådde du ju så bra, eller?
Nu slipper du i alla fall att lida. Ingen mer smärta.
Nu får du vara med morfar igen. Han kommer att ta hand om dig.

Jag tror inte att jag berättade för dig hur mycket jag älskade dig. Du betydde mycket. Du var så underbar.
Nu är det försent att säga det, men jag hoppas att du vet det i alla fall.
När jag försöker sova är det bilden av dig jag ser.
Jag har en stor klump i halsen som gör det svårt att svälja och en brinnande smärta i bröstet som gör det svårt att andas.

Du är nu för alltid borta. Men minnet av dig kommer jag för alltid bära med mig i...

Ja, dels på mamma.
I helgen så har ju gamla avsnitt från Hell's Kitschen visats på femman. Det var faktiskt ganska bra. Och idag insåg mamma det också. Vilket fick till följden att hon inte hann göra middag innan jag skulle iväg till bussen.
Jag skällde på henne som en tok. Visst, jag har glömt och förlåtit henne innan jag ens lämnade lägenheten, men det vet inte hon om. Så hon har dåligt samvete för det. Lika bra att hon får lida lite =P

Och så dels på min blivande halsduk. Jag har gett upp mina försök till att virka den satans plagg!
Så jag försökte sticka den. Började ju bra tills jag insåg att den skulle bli lång och smal.
Då bytte jag stickor så att den skulle bli lite bredare. Men tydligen inte brett nog. Så då var det bara att repa upp igen. Tredje gången gick skit bra tills idag. Varför kan jag inte få den att bli rak?!
Även idag fick jag repa upp två gången innan jag bestämde mig för att köpa ett par tjockare stickor, så då kanske det går lite...

Ja, så är det faktiskt.
Mi idag på sceniska var något som jag aldrig upplevt tidigare.
"Mina bröstvårtor styvnar. Det är nog för att du tar på mig, Elin"
Jag mena: Hallå?! Sådär är väl inte Mi??
Jag blev allvarligt rädd för henne. Men hon var väldigt mysig ; ) *blink blink*

Hur som helst. På sceniska så fick vi öva på Desideria igen. Jag kom inte ihåg ett dugg. Stod där som ett fån och juckade med ett mickstativ. Ja, och så "nös" jag nån gång.
Inget kul längre med den sketchen...

Sen man ätit middag kröp jag ner i sängen och sov tre timmar.
Jag klev ju upp imorse kl.6 för att hinna fixa håret och sminket till fotograferingen vi hade kl.8.15.
Och ändå fick jag värsta hårrufset på porträttfotot! Såg ju inte klok ut.
Men jag måste ha varit en enkelfotograferad människa då fotografen bara behövde knäppa ett kort och sen var det klart.

Hur som helst, lär ju inte somna än på ett tag,
så det är ju nästan tur att man har sovmorgon till efter elva...