Daghens blogg
En morot i valfri kropp söppn ing.
Ett par illaluktande fötter sätter sig vid en dator. Följer man benen som de illaluktande fötterna är sammanlänkade med, kommer man upp till någon slags kropp. På toppen av kroppen sitter ett kortklippt huvud. Huvudet är mitt och ska man vara petig, så är det ju faktiskt inte själva huvudet som är klippt, utan håret. Ska man vara ännu petigare, så är inte det heller klippt, utan rakat. Visserligen har jag ju klippt håret förut, i det förflutna, men det kan ju som bekant vara rent skadligt långt bak i tiden. Ja, det förflutna, alltså. Nåväl, nu skriver jag.
Sedan jag kom hem från mitt sagt påkostade äventyr på en helt annan del av jorden har jag fruktat för dagen då det var dags att uppdatera den förbannade bloggen. I skrivandets stund vet jag faktiskt inte ens om detta är ett självmordsbrev för Daghs blogg, eller om det helt enkelt är en gås.
Jag har i alla fall för tredje gången avslutat mitt arbete på Kesam och precis som vanligt gjorde jag det med en tår i ögat. Inte en tår av någon slags saknad av den röda industrin i norra Bollnäs, utan helt tvärtom. Lyckotårar, tror jag att det kallas. Inte för att det är något fel på Kesam, men det kan mycket väl vara den vidrigaste platsen i universum. Som vanligt när jag slutar i hopp om att aldrig komma tillbaka, frågar några av alla arbetskamrater om jag ska bjuda på tårta och i helt vanlig ordning får de ett nekande svar av en hånleende Jocke Dagh. Det blir ju så dyrt, eftersom jag slutar här titt som tätt.. försöker jag lite skämtsamt prata bort situationen på min bredaste industrisvenska. Faktum är att jag ljuger även då. Inte en enda gång har jag givit de snikna små asen en tårtbit. En gång försökte mor skicka med en burk bullar, men den åt ett rådjur upp. Ja, burken alltså, bullarna kastade jag på en skylt som blinkade inbjudande till mig.
På onsdag påbörjar jag alltså ett nytt kapitel i livsboken. Typ kapitel fyra. (Kapitel 1 handlad om när jag lärde mig gå, prata, äta och tänka, kapitel två handlade om när jag började dricka sprit och kapitel tre om när jag fastnade med fingret i en get.)
Hur som helst börjar jag ett jobb som telefonförsäljare på onsdag. Jag ska ju visserligen inte sälja telefoner, men det får gå under den kategorin i alla fall. Sist jag skulle ringa någon jag inte kände bättre än min egen näsborre, betalade jag kamrat Lund 100 kronor för att han skulle göra det åt mig. Om det fortsätter i samma takt, vill det till att jag säljer förbannat bra för att ha råd att jobba kvar. Hualigen. Nervositeten sprider sig som en humla inom mig.
Nu tar jag farväl. Jag ska gå och plantera ett träd.
Håkan. Seriöst Jocke, Håkan? HÅKAN!
Sydney, öl och en kudde mellan benen. Bättre kan det bli.
Skrivet av Dagh, 2008-01-18 19:06
För det första: Det var nått jag tänkte säga, men nu är det vipps borta... fett irriterande!
Men innan jag glömmer det andra: Marcus och Oskar hälsar från olika delar av 'jordens andra sida'.
Skrivet av onesetttogo, 2008-01-19 17:07
Det där örngotten är köpt på IKEA minsann.
Elin köpte ett sånt igår :)
Skrivet av fridah, 2008-01-18 19:14