En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Dagh

Daghens blogg

Håll i hatten. Det är så mycket tjyv och rackarspel som pågår här.
Skål!

Hösten våldtog oss alla. Vi stod där med byxorna vid knäna och kände den iskalla penetreringen av Herr Hösts fulgula lem. När ömheten lagt sig uppenbarade sig den utomordentliga idén om att flytta till andra sidan jorden. Helt plötsligt var allt bestämt och ryggsäcken stod packad. Den dagen var idag.
För att dämpa min nyligen påsmugna ångest gav jag mig ut i det stora Kilafors för att se alla äckligt och fult som mitt samhälle faktiskt kommer i besittning av. Jag läste en fin liten krönika om Hälsingland i Bollnäsnytt och tänkte att jag skulle kontra med allt fult och eländigt som hela tiden envisas med att vara mitt hem. Två timmar senare (och självklart en pizza) kom jag hem med tomtefärgade ögon och en skrämmande längtan efter Tomas Andersson Wij’s låt ”Hälsingland”. Fanken, så blödigt det kan bli.


Huset är säkert fult på insidan.

För att inte detta ska bli allt för allvarligt avslutar jag med en inre...

Skrivet av Dagh, 2007-09-03

Visa hela (15 kommentarer)

Dagens lista: HAT!
(Särskrivningarna mot slutet är självfallet medvetna)

1. Gubbar som envisas med att låta ”Ehrm” så fort de måste röra lite på ett finger. Det behöver inte ens vara ett finger, utan kanske är det mig de ska röra vid. Hur som haver är det förbannat äckligt, eftersom stönanden av diverse slag lätt får en sexuell touch och gubbarna som ”ehrm:ar” ofta är väldigt oattraktiva, vilket i sin tur medför att om de väl har sex, så är det nog med gränslöst fula kvinnor. Helt plötsligt står jag där och hornhinnan spelar upp pornografiska filmer med ”ehrmgubbar” och deras förmodade avskyvärda respektive.

2. Rix FM:s slogan ”Strax kommer din favoritlåt”. Hela radion är egentligen ett stort hatobjekt. Tidigare har behållningen i det hela varit att lyssna på Titti Schultz sexiga stämma och fantisera om hur hon verkligen ser. Nu när jag kollat upp det hela, så har jag absolut ingen anledning att låta mina gravt asymmetriska öron genomlida...

Skrivet av Dagh, 2007-08-28

Visa hela (8 kommentarer)

En helgs ledighet vinkar inbjudande med fluffiga små valpöron. De pockar på mig som om jag vore en söt get. Självklar väljer jag att skuttar dit för att se vad helgen har att erbjuda. Valpöronen visar det vanliga utbudet, bestående av en folkölskväll i husvagnen och sedan en abnormt dyr, men rätt kul kväll på det fula gröna huset i centrala Bollnäs.
Woho, tänker jag nöjt, en fullt godkänd helg. På väg bort från de talande valpöronen snubblar jag på en makapär. Ilskan vrider upp nackskinnet och färgar det grönt, samtidigt som en demon sakta tar sig in i kroppen. Jag vrålar av all min kraft, tills munnen går sönder och ramlar ner på marken. Det gör lite ont, så jag väljer att somna. Väl utvilad vaknar jag och ser de fluffiga rosa hundöronen stå vid sängen och kolla välmenande på mig. De frågar om jag mår bra och om så inte är fallet, kan de då hämta något att dricka. Lägg ägg, snorröv, ryter jag och kastrerar öronjävlarna med en nagelsax. Jag beger mig upp...

Skrivet av Dagh, 2007-08-24

Visa hela (5 kommentarer)

Stämningen mellan de två rivalerna var obehagligt lättsam och vänskaplig. De skakade varandras hände och några kalla ord formade något som skulle kunna liknas vid en konversation. På avstånd hade man knappast kunnat ana att en blodig kamp snart skulle utspelas; när som helst kunde en kniv stickas i ryggen på den andre, och självklart vice versa.
Den kyliga, men anständiga samspråkigheten mellan dessa giganter (inom området vi talar om alltså) fortsatte faktiskt ändra fram till dess att det var dags att sakta men säkert starta duellen. Utan att någon hann säga så mycket som ” Alma mater”, hade helvetet brutit loss. Gnistor flög och blodet forsade - vissa anade att det skulle bli en kamp som varade för evigt. Utan minsta förvarning slutade dock det hela. De två kämparna kollade på varandra och insåg ett faktum som redan står i stjärnorna; Jocke Dag är sjukt jävla bra på att kasta sten! Jag trodde ju på en utmaning, Toffie!

Dra mig baklänges, hårt och ovarsamt,...

Skrivet av Dagh, 2007-08-21

Visa hela (6 kommentarer)

Vår blonde vän kommer framstapplande ur en häck och gurglar något om att hans väska är bort. Vi leder den söndersupne mannen till dennes väska och finner den nyss så förlorade nyckeln. Alla vi andra skrattar gott när den blonde kamraten går dubbelvikt, likt ett söndertrasat flingpaket, uppför trappen. Efter en tids slagsmål mot klockor och andra fula, men ack så nödvändiga tingestar, bäddar i ned kamraten i den stora sängen vi har att tillgå.
Alla vi andra skrattar gott och njuter av vår egen nykterhet, allt såklart i förhållande till vår blonde vän. Vi lämnar vännen med ihållande leenden och tar och till ett litet hus på hjul, där vi spelar ett tärningsspel. En ilning av illamående ränner upp för ryggraden och beslutet att gå hem till sig visar sin rosa nos.
Vi, de två vännerna och jag, promenerar likt en klocka men kommer inte närmare rätt dörr. Istället ser vi till vår förtjusning att en badplats ligger framför våra fötter. Stämningen i luften var nog...

Skrivet av Dagh, 2007-08-09

Visa hela (4 kommentarer)

Jag är en fasernas människa, som tydligen är i stort behov av sökande. Sökande efter sanning, meningen med livet, eller Trocadero. Trocadero är lätt att finna. De finna alltid i klädkammaren, bredvid min studentkostym. Däremot är sökandet efter mig själv en gräsligt svår balansgång mellan djupa dalar och ännu djupare dalar.
Just nu är jag inne i någon slags mysfas, där jag går omkring i mjuka kläder, kort svart hår och ler. Jag jobbar rätt mycket på att lära mig le, efter att jag såg de gränslöst pissfula balkorten.
Nåväl, det senaste dygnet tillbringades i en skog, nio mil söder om Noppsikoski. Där gick jag ensam runt, lyssnade på Damien Rice och njöt av livet. Kastade ut ett flöte, men insåg att jag inte träffat sjön. Ja, faktum var att jag inte ens kunde se vattnet, men inget spelade någon roll. Det var ju bara till att ta en snus och sätta sig och vänta på att världen löser resten. Världen spelade mig dock ett spratt och skickade ingen lösning, utan en...

Skrivet av Dagh, 2007-08-01

Visa hela (5 kommentarer)

I sökande av motivation, samt motiv till att skriva beslöt jag mig för att gå till den uppsjö av inspiration som vår alles ”Dutub” erbjuder. Länge satt jag fast obesluten på vad jag skulle fylla i för ett ord i den excellenta sökfunktionen sidan erhåller. Som av en händelse fladdrade lokaltidningen Ljusnan, (som för övrigt envisas med att ständigt rata mina egenkomponerade krönikor) upp framför mina ögon och mitt intresse fångades av jättereportaget om den nyligen avslutade floppfestivalen. Orden var många och mina ögon valde att sålla bort en hel del av soppan med ingredienserna konsonanter, verb och versaler. En ny slump satte då sin förhållandevis tragiska plan i verket, då den fick mig att börja tänka på den gamla nittiotalsdänga ”One of us”. Länge tvekade mitt sinne innan det slutligen bestämde sig för att fylla i de utrikiska orden och låta sökresultaten välla in, likt ett lämmeltåg i en vattengrav. Högs upp på den interaktiva listan fann jag en bild på...

Skrivet av Dagh, 2007-07-24

Visa hela (3 kommentarer)

När högstadiet klev in i mitt liv var jag, liksom nu, en rätt trist människa med stora händer. De två första åren gick väl av bara farten och jag levde väl, trots en himla massa misstag med knivar på fel ställen och halvkloka kamrater. Så en dag kom fotograferingen i nian och ändrade livet på mig. Jag hade klätt mig i en vit tröja och för första gången i mitt liv, hade jag försökt skapa något av en frisyr på huvudet. Jag blev placerad på raden i mitten och började kolla bort, som alla coola killar i femtonårsåldern gör. Jag minns att jag vilade ögonen på en trevlig basketkorg, ty fotograferingen på Kilafors skola sker i en gymnastiksal.
Veckorna gick och jag glömde nästan bort att jag väntade på den rykande heta katalogen med fula och mindre fula människor från fyra olika skolor. Men så höstdag låg den bara där i klassrummet och väntade på att bli omhändertagen. Med en viss oro i stegen gick jag fram och bläddrade upp till sidan där 9D stod och log. En tystnad...

Skrivet av Dagh, 2007-07-16

Visa hela (3 kommentarer)