En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
Dagh

Daghens blogg

Håll i hatten. Det är så mycket tjyv och rackarspel som pågår här.
Skål!

Jag trodde att jag gick till sängs. Att jag avslutade msn-samspråkligheterna, borstade mina tänder och vilade mitt lagom tunga huvud mot min hockeyspelsmönstrade kudde, men icke. Jag sitter kvar, fingrarna trippar fram över mitt äckligt lortiga tangentbord och jag svettas mellan valkarna på min nakna mage. Ryggen har klibbat fast mot skinnryggstödet på stolen och musik, tillräckligt hög för att väcka mina sovande föräldrar, dånar ut ur mina halvbräckliga högtalare. Jag är en man i stor smärta och trötthet. Smärtan kommer från en slarvig rakhyvlare, i form av mig själv och tröttheten antar jag att kommer på grund av sömnbrist.

Jag är i full färd med att bryta min icke-alkoholmånad. Ja, kvällen till ära drog jag faktiskt i mig ett par dunkar mäsk, bara för att spexa till det lite. Det visade sig nämligen att en viktig människa kastar sig över åldern 18 om bara sådär två veckor, så då var det ju ingen idé att hålla igen. Det är bara till att klunka i sig, som...

Skrivet av Dagh, 2007-02-26

Visa hela (2 kommentarer)

Nu har jag precis dunkat liv i fötterna och brutit bort den sista istappen från näsan. Seriöst, hur dum är man inte om man går på bandy? Man fryser på ställen man inte ens visste att fanns och man får ju inte direkt statuspoäng av att stå där bland de folkölsfulla fjortonåringarna. Ack, att jag aldrig lär mig. Jag tror att det är min förkärlek till färgen orange som gör att jag har så in i bänken svårt att hålla mig från den fula isen på Sävstaås.
Förresten så är uppsalabor nog de roligaste folkslaget jag har sett i mitt tveksamt späckade liv. När den gravt ounderhållande matchen sviktade stod jag och roade mig med att fånglo på Sirus-anhängarna. Haha, en kille var så tjock att han inte kunde låta bli att konstant slicka sig på en av alla hans hakor. En annan hade så tajta byxor att man kunde skymta konturerna av blindtarmen på vänster bakficka. Som väl var, var de i alla fall artiga som bollar av smör.

Nu står jag, Chriseter Joakim Dagh, inför en utmaning...

Skrivet av Dagh, 2007-02-23

Visa hela (4 kommentarer)

Och Nils sade: ”Fan vad fjortisemo din blogg har blivit.”
Har han rätt? Ja, varför inte. Nu är det alltså dags att rycka upp sig och skiva något av märket ”Meningslöst & Skrattframkallande”, likt på den gamla goda tiden.
Jag kan ju berätta att Melody Club var en succé förutan dess like. Ojoj, så kul vi har, joddlade Lundie, när han försökte våldkyssa mig.
Jag såg inte bara en rolig sångare, jag träffade dessutom två mycket trevliga herrar i en korvkioskkö som undrade om jag hade knark på mig. Tyvärr, jag letar faktiskt efter knark även jag, blev mitt svar. En av gubbarna tyckte att jag såg snobbig ut, med min groggfläckade kavaj. Snobb kan han ju vara själv, han som säkert äter korvkioskmat var och varannan kväll.
På fredagen fastnade jag i en bastu med en massa halvokända människor. Det var en konstig upplevelse att se dessa män springa runt naken och spela tennis. Ja, inte i bastun då, utan i en tennishall.
Lördagen slutade som så många gånger förr på...

Skrivet av Dagh, 2007-02-20

Visa hela (5 kommentarer)

Ont i halsen, ont i huvudet, ont i armarna och ont i själen. Skulle jag bara bli lite gladare skulle jag bli strypt av mitt eget leende.
Förlusten av mig själv står skriver med stora bokstäver på min rygg. Vart jag än går viskar folk bakom min rygg; "där är han som förlorade sig själv". Personligheten packade igår sitt pick och pack, steg demonstrativt upp från stolen, lyfte på sin keps och vandrade iväg från mig. Han lämnade en lapp där han med snirkliga bokstäver skrev "Jag kommer tillbaka när du hittar mig".
Så gick det alltså till när Jocke Dagh förlorade den lilla gnuttan av rock n' roll som fanns kvar. Nu kommer alltså det stora avslöjandet, det värdsbildsraserande yttrandet som kommer knäcka mina närmsta vänner som tandpetar: Jag ska på Melody Club imorgon, av egent fri vilja. Så kan det gå, när man inte bejakar sitt rätta jag tillräckligt ofta. Jag planerar att börja lyssna lite på Eddie Meduza nu, bara för att väga upp mitt tuffa yttre.
Snart, snart,...

Skrivet av Dagh, 2007-02-14

Visa hela (0 kommentarer)

Egentligen borde jag inte få plita ner så mycket som en bokstav, så länge det inte har att göra med mitt bokprojekt, men ack ack ack. Skulle jag alltid ha gjort vad som var bäst för mig, hade jag knappast suttit här.
”The Verve”, fanns det en gång i tiden en grupp som hette. Det var från det stora Britannien och spelade en knasig musik. Nu när mitt skal är uppluckrat och mina rock n’ roll-öron inte längre lyder, så fullkomligt älskar jag detta oljud. Jag älskar nog egentligen allt som jag väl tar mig tid med. Jag tar mig tid med mycket nu. Självklart är det fel saker, som egentligen tar upp bara onödigt mycket hjärnutrymme. Snart är den vänstra hjärnbalken så fullproppad att mina gamla friidrottsminnen inte får plats.
Året är 1995, platsen är Falun. Jag står på startlinjen med bomull i öronen, bara för att inte bli alltför vettskrämd av startpistolen. Det otroligt ljudliga starskottet går lös och jag springer mot den hägrande mållinjen. Benen trummar på bra och...

Skrivet av Dagh, 2007-02-06

Visa hela (9 kommentarer)

Jag har hittills vägrat påbörja en ny blogg, innan jag fått en kommentar på den förra. Nu är dock den emotionella sidan av Jocke ett enormt behov av att yttra sig.
Igår sköt jag sönder relationer med mitt hagelgevär. Bitarna flög och träffade mig i ögonen. Jag slutade inte, jag bara laddade om och siktade på nästa människa i raden av kamrater. De sönderskjutna spillrorna sitter fortfarande i ögonen och färgar dem röda.
Så händer det plötslig. Någon ur massan sträcker fram en vänlig hand. En vänskaplig hand som gör allt så mycket lättare.
Vissa personer kommer in i livet av en ren slump. Man väljer lite oengagerat en inriktning på skolan, där man träffar goda människor, som man i mitt fall mer än gärna har kvar för resten av livet. De goda människorna känner människor, som blir ens nya vänner. Vissa är bättra än andra, men jag kan inte tänka mig att någon i denna värld har bättre indirekta kamrater än jag.
Att jag kan prioritera det fula, gröna huset...

Skrivet av Dagh, 2007-02-04

Visa hela (0 kommentarer)

I nuläget känns det som att världen fullkomligt totalfukkar med mig. Troligtvis är det hela mitt eget fel i grund och botten. Någon sa att jag var värre än Hitler, en annan sa att jag var bög. Om det är skällsord eller ej, låter jag vara osagt, men denna gröna fula byggnad i centrala Bollnäs tar verkligen knäcken på mig. Det är inte flamsigt och oseriöst som det bruka vara. Jag har aldrig varit allvarligare.
Jag hade för fan slips ikväll! Vad i hela helvetet ska ge resultat? Åkte från den fullt trevliga tillställningen i Kilafors gjorde jag också. Varför vet jag inte när jag vet att andra har rätt?
Nu kan jag inte skriva längre, för att tårarna rinner ner och fuktskadar tangentbordet.
Säga förlåt?
Fan heller. Många gör fel, även mot mig.
Brinn, du stygga liv.

Skrivet av Dagh, 2007-02-04

Visa hela (1 kommentar)

Hur gör man?
Jag har nästintill glömt bort hur man använder ett tangentbord nu. Visserligen går jag media och borde sitta vid en dator dagarna i ända, men jag är ju föga aktiv även där.
Nu är allt som vanligt igen. Datorn står på sin plats i det blommiga rummet där jag sitter. Stolen knarrar fortfarande oroväckande när jag sätter mig och belysningen är lite för dunkel för att jag ska kunna se tangenterna tillräckligt bra. Jag borde väl slå bakåtvolter i upphetsning, men ryggen tillåter ej. Dessutom är vårt hus för litet för akrobatik. Sist någon försökte slutade det med att syster for ut genom fönstret och slog sitt lilla huvud. Jag nöjer mig nog med att mys-skriva en bloggis.

Imorgon kan Aerosmith bli presenterade som huvudakt på den Svenska Rock Festivalen. Om så blir fallet, tänker jag skjuta mig.
– Ännu värre! Jag borde mördas, tillägger Håkan.
Studenten blir nog troligtvis ett minne för livet, men den får inte stoppa mig från att se dessa halvdöda...

Skrivet av Dagh, 2007-01-30

Visa hela (3 kommentarer)