Daghens blogg

Hjärtproblemen är borta, jag tog slutligen tag i skolarbetet och jag har skrivit flera sidor på min bok. Jag har många slantar i ett kuvert och min huvudvärk börjar smyga ifrån mig. Jag såg ett bra tv-program, åt en god smörgås och jag har äntligen fått påfyllning i trocaderoförrådet.
Men är jag lycklig?

Tranan var en succé i fredags. Emil brakade ihop utanför Max och gurglade grön sörja ur munnen. Lundie gick till attack på en inget ont anande busstidtabell-skylt. Kamrat Erik belönades med extrema smärtor i handen.
Alla var glada, utom utom Persson, för han hade tappat sina lyckopinnar.
Men var jag lycklig?

Jag satt och kollade på ett platt bildrör, när något i huset exploderade. Väggarna skakade och jag slungades bakåt in i cd-stället, varpå alla skivor, likt en lavin, dundrade ner på mig. Blodet rann från pannan och munnen när jag stapplade ut för att kolla om det återstod några kvarlevor av min familj. De levde. Tätt ihopkurade satt de i soffan och tryckte...

Ja, dra mig baklänges! Jocke Dagh börjar även denna blogg med att klaga på tillvaron. Allt känns så 2006.
Jag har varit vaken fruktansvärt mycket de senaste dygnen. Ja, faktiskt så känns det nästan som att det inte har varit någon riktig natt under detta år. Anledningen är hypokondri. Hoppas jag i alla fall innerligt.
Efter att ha legat vaken och lyssnat på mitt kära hjärta i timtal, blev jag så inbillningssjuk, så jag var tvungen att gå ner till doktor Ulla. Eller jag har ingen aning om vad hon heter men hon såg ut som en Ulla. Ulla hävdade i alla fall att jag minst har ett par månader till att leva, så jag får väl lite på Ulla då.
Nog klagat på en stund.
Nyårsafton var en mycket trevlig tillställning. Nyktert och städat, var det inte. Men jag själv slöt ett avtal med gubben på molnen och lät bli att dricka. Tro det eller ej, men jag hade kul ändå! För första gången sedan studiebesöket på tomteverkstaden i nian, var jag relativt social trots min nykterhet. Det...

Imorgon är det nyårsafton. Det känns sådär. Det är ett år med många glada och roliga minnen som faller i graven med en kraftig duns. 2006 borde ha varit ett år av mognad, året då jag tog till vara på livet och vårdade det ömt som en fågelunge, men icke! En folkölsdrypande snorunge som inte har ett enda vuxenpoäng. Jag dricker inte kaffe, jag kör inte bil och jag äter aldrig en glass med pappret kvar längst pinnen.
Nu när 06 drar sin sista rossling är det hög tid att göra den obligatoriska +/-listan. Positiv som jag är börjar jag med det som var glatt:

Spriten och musiken
Festivalerna SRF och P&L var underbara, trots massa missöden. Min tunga var så kluven att man kunde ha använt den som slalomskidor. Men allt gick ju bra trots allt.

Edsbyn
Inget annat år har jag spenderat så mycket tid i Edsbyn och tro det eller ej, men jag har nog bara bra minnen därifrån, undantaget en Jack Daniel’s-spya i någons rabatt.

Lunarmejl
Pinsamt och patetiskt,...

Magen kurrar som mopedmotorerna vid ”schnurren” en sen sommarkväll i Kilafors. Världens mest ihållande bakfylla håller på att lämna kroppen och jag kommer troligtvis äta ihjäl mig, nu när magen återigen, skriker efter föda.
Dygnet är omvänt, som en enkrona på en motorväg. Jag klev upp för 9 timmar sedan och har fortfarande inte borstat mina gulbefläckade tänder.
– Ta hand om din kropp, skriker Gud.
– Stick du stygga Gud, för du finns ju inte! Vill jag skrika, men hindras av min rättså pålitliga tro på gubben.
Jag sitter faktiskt redan nu med den blå borsten i min mun. Tandkrämen är billig och löddrar knappt. Jag tänker på att jag kommer få borsta om snart, för hungern kommer bli outhärdlig. Jag vill han dumleklubbor och knark. Ja, allt som mättar faktiskt, allt utom denna fördjävliga tandpasta..

Anledningen till detta nattliga dikterande är simpel som havet. Jag skulle säga grattis till en människa, som detta dygn träder in i det 18-åriga vuxenlivet....

Julafton var en deprimerande tillställning. Rakapparater, strumpor och väckarklockor stod nog inte överst på önskelistan, men ack så nödvändiga ting. Tack mor och far.
Hela julaftonen gick jag i ett lyckorus av längtan till morgondagen (alltså juldagen), för då skulle det minsann bli party så det bara sprutar om det! Vad händer? Jo, jag tappar all vett och sans och försöker dricka en sjö med sprit och får självklart, en hejdundrandes spyattack! Attacken varade i ungefär 5 timmar där höjdpunkten bestod av att bli duschad av Lund. När den gula sörjan äntligen hade tagit slut, lade jag mig och sov. En underbar afton med andra ord!
Idag, med en rungandes huvudvärk och en heltom mage, var det dags för det årliga annandagsderbyt i bandy. När svärtan framför ögonen hade skingrat sig, stod det 3-0 till Edsbyn och resten var bara en evinnerlig plåga. Tack gode Gud för att du skickade dit några vackra människor som jag kunde kolla på, när mitt kära Bollnäs svek mig.
En...

Man kan inte låta bli att fundera lite över hur många bloggare i det finns i Sverige, som inleder dagens inlägg med att skriva den alltför dammiga och uttjatade frasen ”God Jul”. Jag tänker då i alla fall inte bli en av alla dessa fantasilösa människor, som troligtvis tycker att dagens höjdpunkt är det förbannade Kalle Anka, som visades första gången under tidiga kritaperioden. Nej, man ska inte låta den här jävla dagen känna sig speciell. Bara för att det råkar stå 24 med röd text i almanackan, så trycker folk i sig grisarslen och går i kyrkan, fastän de inte ens vet vilket språk Jesus talade. Mer överskattad dag finns nog inte. Det är nog bara rent tur att jag är född med ett ego stort som Lappland, vilket medför att även mina klibbiga ögon glimmar när paketen ligger under plast-trädet.

Vad ska man egentligen skriva dagen till ära? Jag upplevde Backyard Babies i torsdags och det gav mersmak. Jag fick varken en spottloska eller plektrum av Ful-Dregen. Hankie...

Inspirationen flödar verkligen.
Imorgon ska jag på Backyard Babies med några goda vänner. Det ska blir roligt, så det förhoppningsvis smäller om det. Dregen är nog egentligen en ful människa rakt igenom, men på något vänster lyckas han väcka mina förhoppningsvis väldigt få moderskänslor. Jag gillar Dregen. Hoppas han spottar på mig, eller i alla fall ger mig ett plektrum.
Jag ska börja med att föra statistik på alla Trocadero:ar jag dricker. Idag har det blivit fem 33 cl-burkar/flaskor. Det känns skönt att min kära mage inte stannar i växten. Hubert, heter min mage. Nog om detta nu.
Nu vill jag ha Polly! Nästan gång jag äter Polly ska det fan inte vara själv på en parkbänk i bitande kyla. Jag bara ska ha med mig någon. Alltför många gånger har jag gjort det själv nu. Det påminner lite om när jag och Lund aldrig fick gå på en förfest. Vi fick liksom ta tåget direkt till Tranan. Det kändes också hemskt förnedrande. Polly till mig och min kamrat!
Förlåt, men...

Jag var så hungrig. Jag hoppades och trodde på ris och tonfisk, eller möjligtvis en oxpytt. Jag fick kassler. Jag hatar kassler! Vore jag bara aningen mindre lat, skulle jag banne mig gå ut och jaga en annan mat.

Jag har en rock. En Rock N’ Roll-rock, som folk säger att de tycker är fin. Jag litar inte på folket. Jag ser ut som en stor halvluden låda, med axelvaddar och putmage. Jag är så humoristiskt tjock i dessa dagar. Nog med spontaniteter nu.
Igår var jag och min klass till Kiafors så kallade badhus. Ack, vad trevligt det var! Väldigt, väldigt synd om vår alles lärar-Karin som ensam plaskade omkring hela kvällen och muttrade för sig själv. Hade jag inte varit rädd för vuxna hade nog jag gått fram och spridit julvärme över henne. Annars var Lunds vattengympa-dans rent ut sagt totalt jävla oförglömlig! Tänk, att en så förhållandevis vacker människa kan bli så ortoligt ful med rätt rytm och badbyxor. En av de kära klasskamraterna satte världsrekord i fylla då han...