Denisees bloggis
Du tror att du vet och förstår så mycket, men det gör du inte. Du har aldrig fattat någonting, men ändå vill du så gärna låtsas. Men jag förstår inte meningen med det. Du förstod mig inte då och du förstår mig inte nu, ingen gör det. Så snälla, bara sluta.
Det är för mycket just nu och allting blir till ingenting och tvärttom. Längtan, hat, ångest, frustration, saknad, sorg. Känslorna drar ihop sig och bildar en enda stor oidentifierbar känsla. Eller mest som ett stort hål, en tomhet, som bara växer sig större och större varje dag. Om jag bara kunde ta den tomheten och fylla ut den med något bra, men jag kan inte det. Jag har försökt så många gånger och det resulterar alltid i att jag hamnar på ruta ett igen, som så många gånger innan.
En del av mig vill bara ge upp, strunta i allt det här och vänta på domedagen. Finns det något att förlura numera? Jag tror inte det, för vad skulle det vara? Jag vill leva i min låtsasvärld tills verkligenheten rubbas...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag vet inte vad det är som gör att allting bara blir så jävla fel alltid. Jag vet inte varför jag är såhär.
Jag kan inte gömma mig i all framtid. Jag hatar det som händer med mig nu.
Klarar inte av människor, är så rädd för vad alla ska tycka. Och hur allting ska gå.
Jag hatar att jag sabbar hela min framtid nu, men endå är det jag som inte orkar anstränga mig. Det är alltid mitt eget fel, och det är kanske just därför det gör så ont.
Jag vill sudda bort det här 3 sista åren, men endå inte. Jag har haft det bra också. Men nu är det över. När man en gång haft värmen, vänskapen och kärleken vill man aldrig släppa taget om den och gå. Och det var just det jag blev tvungen att göra.
Kan inte sätta ord på allting, det är bara så fel. Känslan är överväldigande men det finns inte ett enda ord som passar bra. Det bara kommer över en som en våg och sen är man fast.
Jag hoppas att det löser sig, det hoppas...
Visa hela (0 kommentarer)
snart måste det fan bli en ändring innan jag dör.
vaknade i morse av panik. Jag vill inte på nån dum hälsokontroll, jag vill inte ha något jävla utvecklingssamtal! och i helvette med EVK-mötet! Jag blir så jävla nervös av allt sånt.
Snälla-skjut-mig-så-jag-slipper-nervös.
Sedan blev jag förbannad på mamma föratt jag inte fick åka till umeå hela veckan när det är sportlov, nu bor jag är och trivs inte alls! då borde jag väl åtminstone få åka till mina vänner och vara där ett tag? Så jag gick och var förbannad på mitt rum tills mamma kom och sa att vi skulle boka flyg till umeå, så jag får åka iallafall! tack gud. Sedan kanske Jenny följer med mig hit igen, hoppas! Det skulle vara så bra. Att umgås med mogna normala människor, det saknar jag.
Jag vill börja simma igen, jag var ju rätt hyfsat okej på det. Kom väl oftast 3a eller 4a på tävlingarna jag var med i. Men allting är så annorlunda nu, jag är så rädd
- rädd att vara bland...
Visa hela (0 kommentarer)