My life
Bråkade o han åkte!
Japp nu sitter jag här efter ett bråk som inte hade behövt bli ett. Jag är helt slut o känner mig helt tom i hela kroppen. Jag väckte Peter vid 10.30 och bad honom snällt att ta Felicia för nu var jag trött. Hon vaknade vid 7 imorse o det e inget med det men natten innan sov jag bara nån timme. Har svårt för att sova om nätterna antagligen för att jag mår dåligt. Men iaf så härom natten så vaknade Felicia vid tre när jag skulle lägga mig då jag äntligen blivit trött. Peter gick in o tog upp henne vilket var väldigt dumt. Jag vet att han bara ville pussa henne men sen var det jag som fick sitta uppe i en timme med henne o sen upp igen vid 7. Fick dock sova en timme när han kom hem. Så nu var jag väldigt trött o bad han ta henne. Nä det skulle han inte, varför väcker jag honom nu, när ska han få sova ut. Jag frågade när ska jag få sova ut. Fick inte mycket sömn under graviditeten för att jag hade så ont o sen har jag inte haft vidare mycket sömn sen Felicia föddes o det e lite mer än 8 månader sen. Inte har jag sovit ut sen dess. Dessutom så har jag nästan alltid Felicia o när han har henne för att jag ska få vila så är det alltid hon har bajsat du får ta henne, hon ska ha mat kan du göra det mm. Så då blir det inte mycket till vila. Han ansåg att varför ska han ta henne nu, han tänker inte gå upp tidigt när han inte går i skolan eller jobbar. Alltså ska jag göra det o det e självklart enligt honom. Sa att vi var två om att skaffa Felicia men fick inget svar. Tillslut skulle han ta henne men han var sur. Hon satt i bebysitter och där hade jag tagit ett band o satt fast en massa leksaker för felicia slänger dem alltid i golvet o på så viss kan hon få upp dem lätt o ha en massa att välja på. Han blev sur o slet o hade sig när Felicia satt i sittern. Jag blev skit sur o sa till honom att så gör du inte när hon sitter där i. Han blev skitsur o slängde i väg sakerna o tog upp Felicia o satte henne i mitt knä. Han tänker inte ta henne o sen struntade han i att svara mig när jag pratade med honom. Sa att jag ville att han skulle ta sina saker o gå, att jag inte är lycklig mer att jag aldrig har blivitt så irriterad på nån innan som jag blir på honom. Han tog på sig o gick.
Så nu sitter jag här själv med Felicia o King. Jag vet att Peter kommer att komma tillbaka men är det det jag vill? Jag älskar honom jätte mycket men jag är ändå så osäker. Tänk om det bara e som vänn eller som jag inbillar mig för att jag är rädd för vad som ska hända om jag är själv. E jag bara dum som stannar? Han har ju bättrat sig o jag säger inte att allt är hans fel för det e det inte. Det e väl lika mycket mitt fel. Kommer vi nånsin att hitta tillbaka till varanda o e det det jag vill? Finns så mycket frågor som jag inte har svar på o jag vet inte om jag nånsin kommer att få svar på det. Jag kanske inte vill ha svar på det. Jag trodde Peter var den jag ville leva med o att vi skulle få ett lyckligt liv o bli en bra familj o alltid finnas där för våra barn. Försöker vara så stark att ingen ska se hur jag mår men på insidan har allt rasat, hela mitt liv är skit. Älskar honom så att det gör ont men samtidigt känns det som att jag inte gör det.
Att kärlek ska vara så här svårt att man inte ska få vara lycklig.
Skrivet av Dihrona, 2007-09-15 12:10
ring mig om du behöver prata. det spelar ingen roll vilken tid. Jag lovar.
Skrivet av Cassiopeia, 2007-09-16 03:24