En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

My life

Tråkigt besked!

Fick idag reda på att min älskade mamma har fått cancern tillbaka. I nio år han hon kämpat mot denna sjukdom o när hon väl lyckats bli av med den en gång kommer den tillbaka. Känns som ett hårt slag har träffat mig idag, jag vet inte riktigt hur jag ska ta allt detta. Har ju vetat innan att den kanske kommit tillbaka för att mamma mått dåligt men man hoppas alltid att det inte ska vara så. Försökte att vara stark i telefonen för mammas skull med det slutade med att vi båda började gråta. Mamma är stark och har tagit sig igenom detta så många gånger innan att vi inte kommer ihåg hur många gånger. Jag har var gång sett hur dåligt hon mår och många gånger önskat att jag kunde ta över och låta mamma vila. Jag har sett henne kräka hela dagar, vissa dagar har hon inte orkat ta sig upp från sängen eller bara legat på soffan, hon har inte lyckats äta o när hon väl har fått i sig nått så har det kommit upp igen. Jag har sett henne rasa i vikt o sett henne tappa sitt hår inte allt men ändå. Det känns att se sin mamma så dålig och veta att jag kan inte göra något för att hon ska må bättre. Jag var bara 14 år när vi först fick reda på det minns den dagen som igår. Minns hur jag, mamma o Johan satt o kramade varandra o grätt minns hur jobbigt det var att gå till skolan så ledsen. Det pratades om att någon hade fått reda på att hans eller hennes mamma fått cancer men ingen viste vem. Kommer ihåg att vi satt i uppehålls rummet när det togs upp på morgonen o mina kompisar började pratat om vem det kunde vara, helt omedvetna om att det var min mamma som hade fått cancer. Orkade till slut inte mer o sa till Lisa (min bästa kompis) att jag behövde prata med henne. Berättade då att det var mamma som fått cancer att det var oss alla pratade om. Vi båda började gråta ute på skolgården o när vi kom in förstog alla att det var oss det handlade om, min mamma. Känns jobbigt nu när alla minnen kommer upp o jag kan inte sluta tänka på min älskade mamma. Jag vet att hon har klarat det för men tänk om cancern tar min mamma ifrån mig denna gången. Mamma kanske inte hinner se mig lyckas med livet kanske inte hinner vara med när Felicia växer upp o hinner kanske inte bli mormor till vårt nästa barn och till Nellie. Tänk om detta är mammas sista jul. Jag vet att man inte ska tänka så men jag kan inte hindra att tankarna kommer krypande. Känns så orättvist varför ska vi drabbas av detta igen o varför min mamma som om vi inte har varit med om tillräckligt i vårt liv redan. Om jag hade kunnat hade jag gjort allt för att ta över från mamma så hon kan får vila o må bra precis som hon borde få. Hon har alltid ställt upp för mig, jag har alltid haft mamma vem har jag om mamma försvinner. Hon är mitt allt och jag vill inte tänka på ett liv utan henne inte nu inte än det är för tidigt. Älskar dig mamma!

Skrivet av Dihrona, 2007-12-16 21:40

Du..jag ringer imorron så kan vi gå ut och gå en stund. Kan prata om du vill. Jag vet vad du går igenom..

Skrivet av Cassiopeia, 2007-12-17 03:36

Jag förstår precis vad du menar gumman, vi får alla stötta varandra nu och speciellt stötta mamma. Det behöver hon. Vi får inte tänka negativt men jag vet att det är lätt, det är det enklaste att göra. Men försök tänk positivt, jag skulle heller inte klara av om hon gick bort från oss nu... Du vet var jag finns gumman! Alltid för dig. Du är min älskade lillasyster och jag älskar dig otroligt mycket! Jag ringer dig idag. Massa kramar från mig!!

Skrivet av Didda, 2007-12-17 10:45

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?