En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

Dolces bloggis

Och inte vilken mamma som helst!
:) På onsdag ska jag nämligen adoptera en liten fluffig lejonkaninunge!
Jag springer runt som en tok och fixar med sågspån, pellets och allt möjligt annat som ska hjälpa det lilla livet att komma till rätta.
Lääängtar :)
Frågan är bara om jag ska köpa lilla ninen på djuraffär eller hos uppfödare.. Har viss dålig erfarenhet av djuraffärer :/
Aja, på onsdag kommer hjärtat iallafall!

Skrivet av Dolce, 2006-09-04

Visa hela (2 kommentarer)

Jag har gjort det igen.
Åter bränner tårarna bakom ögonlocken, luftstrupen drar ihop sig, varje andetag känns som om hela världen är på väg in i magen.
Ångest.
Varför sa du det?
För att hon förtjänade det.
Du vet att du inte menar det. Du älskar henne.
Nej. Hon ljuger för mig. Hon sårar och trampar på mig. En sådan människa kan man inte älska. Han kan älska henne, för hon älskar honom tillbaka. Jag har sett hur hon klappar honom på ryggen, jag har sett gnistan i hennes ögon då mobilen piper och hon ser hans namn på displayen. Men inte jag, hon har ingen kärlek över till mig. Bara hat. Därför kan heller inte jag känna kärlek.
Det gör du. Banden ni har är alldeles för starka. De kommer aldrig att brytas, någonsin.
Banden mellan oss har förlängesedan tunnats ut, nu är de skira, om de nu överhuvudtaget existerar. Alla ord har gjort dem fula. Alla handlingar, de som sårar, har tunnat ut dem. Alla föraktfulla tankar har nött dem.
Varför...

Skrivet av Dolce, 2006-07-07

Visa hela (0 kommentarer)

"Varför är du så arg?"
Svaret, att jag inte vet, fastnar i halsen tillsammans med tusen ursäkter.
Istället rinner det ur mig, allt det där fula. Jag kastar glas åt alla håll. Sårar allt jag kommer åt.
Ni som står mig närmast får ta smällarna. Jag vill bara ta er i min famn och säga som det är, att jag älskar er, att jag inte vill finnas utan er. Utan er är jag ingenting, då fanns jag inte.
Varför är det så svårt att säga som det är, varför rinner orden ifrån mig, som sommarsand genom mina fingrar?
Varför spottar jag på er, ger er min galla som ni inte förtjänar. Ni är guld värda, men jag är ett kräk.
Jag älskar er, men det kommer ni aldrig få höra. Inte nu, inte från mig.
Jag hoppas att ni förstår vad ni betyder, utan hjälp från mina ord som aldrig når fram.

Jag ska ta mig igenom det här, hel och hållen.

Skrivet av Dolce, 2006-07-03

Visa hela (0 kommentarer)

Jag sitter fast i någon sorts märklig situation
Jag tänker mig igenom mina gråskaledagar
Grubblar ikapp med klockan
Kommer du någonsin att kunna älska någon som jag?
Kommer våra hjärtan mötas på tu man hand och inse att de passar i varandras slag?
Mitt har insett för längesedan
Att det är dig jag ska dela min gryning med
När solen går uppoch åter lyser hål på mina gråa moln
Då ska jag sitta vid din sida
Och du ska hålla i min hand.

"Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"
-Tack Håkan Hellström

Skrivet av Dolce, 2006-06-25

Visa hela (0 kommentarer)

Jag drömde, kanske drömmer jag fortfarande.
Jag drömde att jag hade ett hem. Ett hem, komplett med kärleksfull familj, Volvo och hund. En sån där lurvig, med fluff precis bakom öronen.
Jg drömde att jag kom hem från kontoret, kostymnisse, körande i min blanka volvo, marinblå.
Min underbara fru mötte mig på trappan framför ytterdörren. Fru?! Ja, jag var en man i drömmen.
Hon slängde sig i mina armar, som om hon inte sett mig på åratal, och gav mig en stor, blöt filmkyss.
Jag satte ner min portfölj och besvarade hennes kyss med hela kroppen, hela själen.
Gud, vad den kvinnan kunde kyssas!
Just som vi var riktigt igång, tumlande in genom ytterdörren kände jag ett ryck i min golvlånga rock.
En liten unge, snorig och halvnaken kröp runt mina fötter. Och så en till. Den sistnämda kunde minsann stå på två ben.
- Pappa, pappa!
Nehej, inget mera hångel.
Blöjbyte. Sedan natta lillen för middagsluren.
Nåja, när minstingen slumrar blir det en lugn stund för...

Skrivet av Dolce, 2006-06-22

Visa hela (0 kommentarer)


Allt har rasat. Alltihop.
Varenda liten del av mitt annars så välstrukturerade liv har blandats, kastats, krasats.
Kaos, huller om buller. Sönder.
Du tog dina minnen och förrsvann ur mitt liv, älskade älskade du.
Ingenting finns kvar, bara den trasiga bilden inom mig, den förvrängda föreställningen om vem du var.
Vem du är finns inte längre, allt är borta. Alltihop.
Bara ett vagt, vagt igår finns kvar där långt in, bland alla bitarna. I mitt trasiga jag.
Hela min värld tog du med dig i språnget bort, du slet med dig allt.
Kvar står jag, jag som har blivit. Jag som inte längre borde kallas jag; utan dig finns inte längre ett jag.
Ett tomt skal, men inget jag.
Ett ofullständigt hjärta.
Den finaste delen av mig var du, och nu har du lämnat mig.
Kvar finns ingenting värt att kämpa för.
Jag andas in och håller kvar doften av dig.
Håller andan, vill hålla dig kvar för evigt!
För att överleva måste jag släppa dig, någongång. Måste andas ut och låta dig...

Skrivet av Dolce, 2006-06-19

Visa hela (2 kommentarer)


Ett trampat hjärta, usch så ont det gör!
Men om det nu gör så ont, om nu hela insidan får ta så förbannat mycket stryk, borde man då inte lära a sina misstag?
Borde man då inte bli lite mer försiktig med vem man äljer att öppna sig för, vem man lägger sig sårbar framför, fäller alla murar?
Istället för att stålsätta sig mot alla hjärtekrossare som springer runt, redo att anfalla, så gör jag tvärtom.
Jag blir upp över öronen kär i nästa kille, Han. Han som ska bli min, min enda, min räddare som alltid ska finnas där, kärleksfull och underbar!

Problemet är bara att blåögda jag, med famnen full a rosa fluff-moln, vägrar inse att denne "prince-charming" inte existerar i min värld. Han är bara nästa skitstövel, Näste man att stampa ihjäl mitt hjärta.
Så fort detta händer är mina tankar totalt inställda på "ingen mer kille", ett liv i total kontroll ligger för mina fötter!
Sen kommer det. Sms:et, kommentaren eller bara...

Skrivet av Dolce, 2006-06-17

Visa hela (0 kommentarer)

Jag har deletat dig, allt ska bort, bort, BORT!
Förfärligt synd att du inte kan se flinet i mitt ansikte när jag helt brutalt blockar och slänger bort dig, farväl - Not gonna miss u!

;D Moahahhahaahha!

Allt som finns kvar av dig nu sitter i mitt huvud, men tro mig, dom spåren ska alldeles strax vara igensopade!

Student på student, du är borta ur mitt liv, och sommarlovet knackar på dörren!
Livet kan inte bli bättre :D

HEJA SVERIGE!

Skrivet av Dolce, 2006-06-15

Visa hela (0 kommentarer)