Följetongen om H & E
hjärt esorg
Nu är jag inte singel nå mer...stundtals känns det bra, men mest konstigt..
Jag och H bestämde att vi skulle vara ett par. Det kändes lite påtvingat just på stunden, men ändå bra att jag bestämt mig för ngt. Sen så fick han mig att ändra status på Facebook. Kändes ännu mer påtvingat. Jag sa ja ville ta det i min egen takt..om han vill skrika ut det för världen får han gärna göra det, men själv vill jag berätta för alla när jag känner för det. Han kunde inte acceptera det, tillslut blev jag så less på disskusionen att jag gjorde det även fast jag inte ville.
Nu pendlar mina tankar igen. Igårkväll drabbades jag av lite ångest och tänkte på E. Sen imorse så kändes det bra igen. Men nu på kvällskvisten kan mina tankar inte låta bli att vandra iväg igen. Pratade med J:O och då kom det på tal om H skulle säga att han älskar mig...Jag vet inte vad jag skulle svara. Känns inte som att jag kan säga att jag gör det. Vet inte om det är för att jag inte gör det eller om det är för att allt har varit så smärtsamt (och lite fortfarnade) att jag känner mig lite tom på kärlek just nu. Mitt inre har tagit mycket stryk det senaste året. Jag är rädd för att det är det första alternativet, men det återstår att se.
Tänker på E och hur jag på en gång visste att jag älskade och var beredd att leva hela mitt liv med honom. Och nu dyker alla gamla tankar upp igen..kan jag inte älska H för att jag egentligen har någon annan i mitt hjärta?? Näää, nu måste jag skärpa mig!!
Usch!!! Vill att allt ska vara löst, men e rädd för att jag inte riktigt kommer kunna gå vidare..Åhh, nu blev jag bara ledsen igen..typiskt. Skulle vilja ha min bästis här hos mig!
Jaja, H ska komma hit imorn, ska stanna en vecka. Jag får väl se om det känns bättre eller sämre efter det...
Nu Natti
Skrivet av Dorran, 2009-02-26 00:36
Kommentera: