Följetongen om H & E

Nu har jag kommit hem!

Har hunnit flytta in i min lägenhet. Försökt packa upp...men brist på förvaring gör att allt nu istället ligger på sidan om kartongerna :) Och skräp har man ju till tusen! Ska rensa..Det jag inte behövde i fjällen behöver jag väl inte hemma, förutom sommarkläder....å skoooor :)

Jag har fortfarnade samma jä*la problem med killarna dock. Har träffat H några gånger. Första gången kändes det lite stelt, men ändå väldigt bekant och mysigt. Sen blev det bara bättre. Det var roligt, mysigt och precis det jag ville. Jag kände att jag för första gången kunde träffa han utan att tänka på E. Att jag "fick" göra vad jag ville och det var att träffa H.

Men sen så va ja ut på krogen i lördags. Hade jätteskoj, p-fest och röj! När det började närma sig slutet på kvällen, vem stöter jag på? Jo, E såklart! Varför alltid där jag är?
Han var ganska "på", blev lite förvånad. Han insisterade på att ja skulle gå med han hem eftersom jag gnällt över hur dyr taxin var och det e billigare att åka därifrån. Jag va väldigt tveksam, men till slut så gick ja med på det. Vi traskade hemåt, pratade om lite ditt och datt. När vi kom fram la ja mig på sängen, va fruktansvärt trött. Han gick på toa eller nåt.

(samtidigt ringer en kille som ja träffat på nätet för länge sen, men aldrig träffat irl, och frågar om han får sova hos mig eftersom han va strandsatt och inte tog sig hem. Sa att ja tyckte det va lite olämpligt )

Ringde taxi oxå, precis som ja tänkt från början. Nu är jag bara kluven. IGEN! Trodde jag var över E, men varför bryr jag mig så mkt fortfarande? Trodde han var över mig oxå, men som han betedde sig så tror jag inte det längre. Jag tror att ja och H skulle få det fantastiskt..om jag bara kunde komma över E. Vet inte vad jag ska göra. Börjar bli riktigt förtvivlad. Vill höra av mig till H, men känns så konstigt nu. Han kommer känna att nåt e fel, det gör han alltid.

Visste att ja skulle få igen! När ja va tillsammans med E så funderade jag över det - att jag inte varit ledsen eller olycklig sen vi träffades. Tänkte att ingen kan gå så länge utan tårar så det e något jag kommer få igen senare. Och visst, det fick jag!!

Oj, nu sms:ade han...Får skriva om det nästa gång...

Skrivet av Dorran, 2009-06-10 00:08